Årets: Sportchef
Det är inte bara ett år som summeras, utan även ett decennium. Hasse Borg är en storhet i MFFs historia, och han slutar med flaggan i topp.
Inom kort tar en era slut när Hasse Borg lämnar kansliet. Superettan, SM-guld och 73 värvade spelare summerar hans tid i klubben och han har fått ta emot kritik för dåliga värvningar, hyllningar för sina sensationellt dyrt sålda spelare, och åsikterna bland tyckarna har varit många. Har Hasse Borg varit framgångsrik eller inte? Ser man till det senaste året, så ja. Bäst i Sverige.
Det är inte lätt att bedöma en sportchefs jobb. Vi supportrar ser inte mycket av vad som utförs, utan kan egentligen bara läsa lite citat och konstatera nyförvärv eller försäljningar. Godtyckligheten är total i bedömningarna, men vår möjlighet att följa andra sportchefer är i princip lika stor. Min bedömning gör jag inte utifrån ett organisatoriskt eller ledarskapsmässigt perspektiv. Den insynen har jag inte, och det intresserar mig inte. En värvning, den kan jag däremot bedöma, och det har jag stor lust till.
Inför säsongen var det lätt att konstatera att truppen behövde förstärkningar. Laget var talangfullt, men ungt, och hade även tappat en av Allsvenskans bästa i Ola Toivonen. MFF saknade nyckelspelare som kunde höja nivån och förbättra klubbens mediokra tabellplaceringar. Jobbet för Hasse var inte enkelt, men när det kommer till bra spelare för lite pengar, där gjorde han ett riktigt bra jobb.
Ett av de svåraste jobben för en sportchef är att hålla affärer hemliga. Ett annat problem är ekonomin, man ska få pengarna att räcka. En värvning som läcker till media kan höja priset många miljoner, om inte till och med förstöra affären. Silly Season och MFF har varit bland den största behållningen under 2000-talet. Man kunde bevaka forumet eller bloggar, och genast hade man rätt bra koll på vilka spelare som var på ingång. Hur är silly i år, tycker ni? Många rykten?
Prio ett inför säsongen var en ersättare till PSV-flyttade Ola Toivonen. Wanderson var inte till salu, så Wilton blev målet. Wilton borde ha varit snordyr, om man ser till hur mycket det kostar att köpa ut en spelare från befintligt kontrakt. Hans lön och kontraktlängd innebar i runda slängar att han borde ha kostat närmre 20 miljoner i bara övergångssumma. Vi betalade inte ens hälften till araberna, och där har vi Hasse borg att tacka mycket för. Affären däremot dök upp i media, det kan man inte hymla om. I specifikt denna affär fanns det inget lag i Sverige som kunde konkurrera med MFF rent ekonomiskt, och därmed trissades aldrig priset upp. Hasse däremot, pressade ner priset ännu mer.
Pelle Svensson sade vid ett tillfälle att när Miljan-affären började läcka så steg priset med 2,7 miljoner kronor. Det är väldigt mycket pengar för MFF, och ser man till hur länge affären hölls hemlig, så undrar jag hur mycket vi har förlorat tidigare pga. läckage till media och andra klubbar. Hur mycket hade Miljan kostat ifall förhandlingen hade ”skötts i media”? Jag tror i så fall att superserben hade kostat över tio miljoner, och då hamnat i annan klubb än Malmö FF. Nu lyckades Malmö knyta till sig en spelare med U21-meriter, landslagsmeriter, och ansedd som en av de mer talangfulla i Serbiska ligan, och detta för ca 5 miljoner. Det sägs att de serbiska storklubbarna Partizan Belgrad och Röda Stjärnan var i de flesta fall nyper spelare i Miljans klass, men att de just i vintras var välförsedda på sina respektive innermittfält. Hasse såg möjligheten och värvade alltså en spelare som kunde ha gått till ett ännu större lag, för ännu mer pengar.
En vänsterback var prio två. Ett nyetablerat scoutingsystem gav oss insyn i en vässla från Coritiba. Inte en kotte kände till Ricardinho, men plötsligt hade vi Allsvenskans bästa vänsterback till ett pris som ”egentligen” var marknadsmässigt, dvs. utan konkurrerande budgivning. Hasse lyckades få en högklassig back till ett pris som var betydligt lägre än vad han senare visade sig vara värd. När media scoopade värvningen så var det för sent, fotona var på en signering, tack och lov. Utan det diskreta arbetssättet hade troligtvis även Ricardinho hamnat i en större klubb, men Hasse lade locket på.
Under sommaren spelades U21-EM och många scouter hade ögonen på framgångsrika Sverige. När mästerskapet var avrundat och Allsvenskan var igång, då hade Hasse Borg i tysthet värvat den målvakt som varit högst delaktig i Sveriges framgångar. Påpassligt nog hade Hasse listat ut att Dahlins norska klubb Lyn var i ekonomisk knipa, och kunde därför enkelt reglera övergångssumman efter det. Dahlin, en av Sveriges mest talangfulla målvakter, kom till MFF för pengar som i sammanhanget var pyttesmå. Om Englands U21-målvakt Joe Hart hade haft en dag kvar på sitt kontrakt hade vi inte fått honom för de pengarna. Hur lyckades affärer gå genom så enkelt? Hasses nya munkavle.
Daniel Larsson var länge ansedd som en av de mest spännande i Superettan. Speed och målfarlighet gör en spelare attraktiv på marknaden. MFF hade hållit ögonen på Larsson under ett tag, men skador satte Larsson på ”vänta-listan”. En säsong senare hade han bevisat att kvalitén fanns där, och Borg nappade direkt. Larsson kostade inte många miljoner i övergångssumma, och Borg lyckades hålla även denna affär någorlunda hemlig. Enbart Larssons höst har betalat av de ca 3 miljonerna som han kostade, imponerande.
Allsvenskan kommer att sakna den kompetens Hasse besitter. Ingen kommer under 2010 att kunna värva som Hasse gjort under den senaste säsongen. Han är mest känd för sina försäljningar, men jag anser att han ska ha bra med beröm för sina spelarköp under 2009. Många faktorer ska räknas in när man bedömer en sportchefs prestation, men sett till ”det man ser”, så har Hasse i år gjort bra ifrån sig.
Men nu slutar Hasse Borg som sportchef, och jag hoppas att den som tar över rollen som spelarshoppare tar efter Borgs framgångar under 2009. Välscoutat, diskret och välprutat sammanfattar Borgs värvningar och dessa tre borde vara nyckelord även framöver.
