Vi mötte Lasse
HBK:s nye boss har börjat dra upp riktlinjerna för ett lyckat 2010.

Vi mötte Lasse

Det är en ny sheriff i HBK-stan, och han heter Lasse Jacobsson. HÄB ringde upp för att känna honom på pulsen.

Välkommen in i hetluften! Vilka intryck har du fått under din första tid som huvudansvarig? 

- Framför allt innebär det ett nytt sätt att tänka - nu öppnar sig ju helt nya dimensioner i hur jag kan påverka vår verksamhet. Som assisterande hade jag inte samma mandat. För närvarande håller vi på med planeringen för dels försäsongen, dels säsongen i stort - vi har ju ett långt upehåll mitt i som ska fyllas, med träning, matcher och kanske något läger.

Vi läktar- och soffcoacher har givetvis en ganska tacksam position. Vi kan tillåta oss ganska långtgående resonemang om vad som bör göras i klubben, både på och vid sidan av plan, utan att vare sig avkrävas ansvar eller förväntas ha någon vidare insyn. Detta till trots tänkte jag ta mig friheten att ställa ett par frågor utifrån just det perspektivet. Okej?

- Haha, låt höra.

De senaste åren har jag saknat en tydlig spelidé hos HBK. Det har varit svårt att veta vad man ska förvänta sig av ett besök på Örjan. Vinst eller förlust, offensivt eller defensivt spel, gladfotboll eller köttande. Mycket tycktes rymmas inom ramarna för "blandfotboll". Hur ser din spelidé ut?

- Främst vill jag införa en tydlig rollfördelning på plan, för var och en i laget. För varje position ska finnas en tydlig rollbeskrivning - en arbetsbeskrivning, egentligen; "Detta är min uppgift och mitt ansvar". Innehållet i denna beskrivning ska då omfatta, säg, 80% av den output spelaren står för - resterande 20% är de spetsegenskaper spelaren själv har med sig. Om vi till exempel använder Anel och Saevarsson i samma roll i två olika matcher kommer de att hantera rollen lite annorlunda, men i huvudsak ska jag kunna förvänta mig samma arbete från dem. Med det tänket kan man också anpassa laget efter det aktuella motståndet.
- I år hände det ofta att vi sammanfattade dåliga matcher med att "vi inte följde planen", men jag vill inte att man ska kunna gömma sig bakom ett "vi". Var och en har sitt individuella ansvar, som klargörs i en rollbeskrivning - man får en tydlig grund att stå på. Spelarna tar det individuella ansvaret på plan, och brister det ändå så är det vi i lagledningen som har gjort fel, och då får vi rätta till det.
- Spelmässigt förordar jag ett mycket spel längs kanterna, eftersom många av de lag vi möter har mycket folk centralt. Dessutom vill jag se snabba spelvändningar, och då måste man vara aggressiv och vinna bollen högt - det är lättare att anfalla om man har 20 m till mål än 60 m när man får bollen. I år var vi alldeles för dåliga på det och vann oftast boll på egen planhalva, vilket innebär att vi ofta mötte ett samlat motståndarförsvar.

Jag har fått intrycket att spelarna inte har varit helt bekväma med att spela 4-2-3-1. Antingen har de inte begripit, behärskat eller trott på systemet. Hur ser du på spelsystemet under 2009, och vilken uppställning föredrar du själv?

- Vi har ju en trupp med många tekniskt skickliga spelare. Sett till spelarna vi hade i våras, och deras egenskaper, tyckte jag att det fungerade väldigt bra, även om det började trögt. Sedan gjorde vi flera bra matcher, mot Kalmar, HIF - åtminstone andra halvlek - Djurgården och Häcken, där vi tyvärr sjabblade bort två poäng. Utöver ett par individuella misstag var ju matchen mot Häcken antagligen vår bästa på hela året. Sen tappade vi i självförtroendet i och med ett par dåliga resultat samtidigt som vi drabbades av flera skador. Därefter blev det ganska ängsligt, och som du säger kändes det väl inte riktigt som om spelarna trodde på systemet längre. Vi backade hem för mycket, och det gjorde det jobbigt att ta sig upp i offensiva lägen. Just det är som sagt något vi ska jobba mycket på inför nästa år.
- Mitt system har i alla år varit 4-3-3. Men alltså, siffrorna är ju för försvarsspelet. Det finns inget lag som står kvar med en fyrbackslinje när de anfaller. För mig är det snarare tillvägagångssättet som är det viktiga. Alltså, aggressiv press, bollen längs kanterna och snabba spelvändningar.

Har HBK rätt material för 4-3-3, tycker du?

- Tittar vi på truppen vimlar det ju av tekniska, individuellt skickliga spelare. Så visst finns möjligheter! Problemet för oss har varit att det är svårt för många av de unga killarna att korrekt värdera situationerna på banan. Men det är det vi är här för att lära dem. Den skicklighet, i både teknik och passningsspel, som behövs - den finns där.

Även när det kunnandet eller formen tryter kan en fotbollsspelare förlita sig på ren attityd, på sin vinnarinstinkt. Som läktarcoach är det dock något man har saknat hoss HBK ett tag nu. Både kollektivt och på individuell nivå har vi sett en sorts ras som rimmar illa med det HBK vi lärt känna och älska. Kan du känna igen dig i det? 

- Oh ja, det är inget att sticka under stol med. Vi hade några matcher där vi var rent anskrämligt dåliga. Men när det inte fungerar, då är det bara att bita ihop och göra jobbet. Det är så man hamnar på rätt spår igen. Det är därför jag eftersträvar den här tydliga rollfördelningen - spelarna ska i varje situation ha tydliga instruktioner att falla tillbaka på.

Din assisterande tränare är ju känd för sin extrema vinnarskalle. Han kanske har ett och annat att lära ut?

- Ja visst, och vi har ju även Torbjörn Arvidsson i tränarteamet. Det är verkligen ingen nackdel för oss, om man säger så.

Under hösten tog man in en idrottspsykolog för att komma till rätta med laget. Kommer man att fortsätta med sådan mental träning även framöver?

- Just Urban kommer vi inte att fortsätta med - han har andra uppdrag som han ska ägna sig åt, och det visste vi också från början. Vi var nöjda med resultaten av att ta in honom, men nästa år kommer vi till att börja med sköta den mentala biten genom att ha regelbundna individuella samtal med spelarna. Man ska förstås inte utesluta att vi även i framtiden kommer att ta in externa krafter, men till att börja med tar vi nya grepp på det här internt.

Ett anslående faktum under den gångna säsongen var att så många selare fick spela på för dem ovana positioner. Jag tänker främst på Emil Salomonsson, Anel Raskaj och Mikael Rosén, men även Michi Görlitz som var allt från defensiv innermittfältare till toppforward. Vad är din syn på detta?

- Att vi började stuva om så mycket var ju framför allt att vi hade så många skador, så att vi från en match till nästa ofta inte hade möjligheten att behålla samma startelva. Samtidigt märkte vi att vi hade förtvivlat svårt att göra mål, och då blir det gärna så att man chansar med ett positionsbyte. Men visst gick det för långt, det är ju inte önskvärt att man skiftar bland rollerna så mycket. Som jag sa förut behövs en tydlig rollbeskrivning, och då ska du ju helst kunna specialisera dig på den roll du är tilldelad. Ju bättre du kan rollen, desto bättre presterar du på plan.
- En kille som Emil Salomonsson ser jag till exempel som en i grund och botten offensiv spelare. Det är väl inte omöjligt att han får spela högerback någon gång under 2010, men jag tror att vi får betydligt mer ut av honom i en offensiv roll. Likaså ser jag Anel Raskaj som framför allt en central mittfältare. Ett positionsbyte som dock var lyckat tyckte jag var Mikael Rosén som innermittfältare - där är jag inte främmande för att placera honom även nästa säsong.

Samarbetet med Espanyol var en rolig nyhet under 2009. Rent konkret utmynnade det i år i lånet av Azrack Mahamat, en spelare som tyvärr inte gjorde något större avtryck. Vad talar för att kommande lån lyckas bättre?

- Till att börja med ska vi väl kanske slå fast att det inte alls är omöjligt att Azrack kommer tillbaka till oss! Han gjorde succé direkt när han kom tillbaka till Espanyol, de tror väldigt mycket på honom och det gjorde jag med. Ju längre han var här i Sverige, desto tydligare såg man att det är en riktig klasspelare - något han visade inte minst i U21-slutspelet. Det var ju inte riktigt optimala förutsättningar för honom när han kom: han fick ingen försäsong, laget var nedtryckt i skoskaften och han var fortfarande van vid man-man-markering. Med en annorlunda start är jag säker på att vi hade fått se en helt annan sida av honom.
- Jag och Tobbe var nere i Barcelona i en dryg vecka och tittade på spelare. Vi ser till exempel att de har i stort sett samma filosofi i försvarsspelet som vi, vilket kommer att underlätta mycket.
- Sedan ställer det förstås också en del krav på oss när vi tar in killar därifrån, på vårt spel. Vi behöver spela hyfsat kortpassningsspel och kombinationsspel för att få ut mest av dem. Kör vi däremot luftpastejer à la Ljungskile vill de bara åka hem direkt.

I en intervju med HÄB från 18 december säger du att du vill ha in en ny anfallare och en spelfördelande mittfältare...

- Nja, det där gällde ju två specifika spelare i Espanyol. Vi vet att de finns där om vi vill ha dem.

Okej. Men om vi behöver en spelfördelande mittfältare, varför inte bara kalla hem Sebastian från Öis?

- Det där handlar ju om att Sebastian helst vill bo i Göteborg. Därför försöker vi nu komma överens med en köpare om en övergång. Skulle vi emellertid inte komma överens är det dock klart att han kommer tillbaka till oss, han har ju kontrakt med oss i två år till.

Jag antar att de två specifika namnen du nämnde ovan är Juanjo och Pedraza. Hur nära HBK är dessa spelare?

- Det stämmer, ja. Vi pratade med sportchefen i Espanyol när vi var där och de är tillgängliga om vi vill ha dem. Vi har ett träningsläger planerat där nere efter årsskiftet, och det ger oss en chans att ta dit dem och se hur de passar in i gruppen. Verkar det inte bra så kan vi prova med någon annan. Som vi ser det är det ingen panik att vi får in dem så fort som möjligt - de får inte sämre träning där nere än här hos oss.

Under året har du lett HBK:s U21-lag till SM-guld. Flera av de tongivande spelarna i det laget har redan viktiga roller i A-laget, och inför nästa år flyttas ytterligare tre U-killar upp. Kan vi förvänta oss en starkare koppling mellan A-laget och den egna ungdomsverksamheten under din ledning?

- Det är ju något vi tror väldigt mycket på i klubben, det är en av våra målsättningar. Sedan är kopplingen rent ekonomiskt väldigt viktig för oss. Under min tid i Ängelholm [då klubben gick raka vägen från trean till Superettan, skribentens anm.] hade vi regelbundet möten med alla ungdomsledarna för att diskutera fotboll, liksom enskilda spelare. Det kräver en del tid, men jag hoppas kunna göra något liknande här. Ungdomarna är enormt viktiga för oss.

Med både Gus och Emil längre fram i banan under 2010 anar man att en lucka uppstår på högerbackspositionen. Är den i så fall tänkt att fyllas med ett nyförvärv, eller är det rentav så att Niclas Johnsson går in på den positionen?

- Du får tänka på att Niclas inte har spelat en minut av A-lagsfotboll i sitt liv... Det känns inte riktigt rättvist att lägga den sortens press på honom. Rent allmänt kan man väl säga som så att vi ser över alla positioner, och vi tänker oss att i en trupp på runt 22 spelare ska det finnas två på varje position. Och alla konkurrerar på lika villkor.

Du har tidigare gjort dig känd som en "seriesegrare", främst i lägre divisioner men även i elitfotbollen. Som huvudtränare är din allsvenska erfarenhet begränsad till ett år med Öster, då ni åkte ur efter att du fört upp laget i högsta serien året innan. Varför gick det som det gick?

- När jag kom till Öster 2005 hade man just gjort ett misslyckat försök att ta sig tillbaka till Allsvenskan efter att ha åkt ur 2003. Efter 2004 rensade man ur truppen rejält - på min första träning hade jag elva spelare att förfoga över... Så jag tog in nya, främst från närområdet, spelare jag kände till - t.ex. från Markaryd. Vår målsättning var att hamna i mitten, sjua, åtta. En bit in på säsongen motsvarade vi det ganska väl. Vi hade ett snack då, och jag frågade: är vi nöjda med detta, eller ska vi sikta högre? Svaret blev ja, och sen tror jag att vi tog elva segrar de närmaste tolv matcherna - därav flera 1-0-segrar i viktiga toppmöten. Plötsligt var vi klara för Allsvenskan, med en trupp där flera spelare just hade gjort sin första säsong i Superettan. 
- Strax innan säsongsstarten 2006 blev jag tillfrågad vilken av mina spelare som absolut inte fick gå sönder. Jag svarade Helgi Danielsson [idag i Elfsborg, skribentens anm.]. En vecka senare skadades han i genrepet och missade hela säsongen. Sen dess svarar jag inte på sådana frågor...
- Vi spelade 4-3-3, till att börja med med en balansspelare. Så småningom insåg vi dock att det var lite övermodigt, och gick över till att spela med två killar i balansroller. Den största skillnaden mellan Öster 2006 och HBK idag är förstås att här finns så enormt mycket mer allsvensk rutin, 

Vad har du tagit med dig för lärdomar från 2006?

- Ungefär samma saker som jag har sagt förut, som vikten av att vinna boll högt. Liksom i år i HBK hade vi svårt att göra mål 2006. Det gäller att våga för att vinna.

Vad tycker du att vi borde kunna förvänta oss av HBK under 2010?

- Det är svårt att säga rakt av idag. Vad jag kan säga nu är väl att vi ska placera oss bättre än i år, och framför allt att vi ska undvika de djupa dalar som vi upplevde under den gångna säsongen.

Peter Mikkelsen2009-12-29 22:00:00
Author

Fler artiklar om Halmstads BK