Vi tycker om MFF:
"Plötsligt var Figo aktuell för MFF"
I årtiondets första artikel på Himmelriket summerar panelen det senaste decenniet.
Ett årtionde skall summeras och därför ser den här veckans "Vi tycker om MFF" inte riktigt ut som den brukar. Istället för att som vanligt låta tre deltagare svara på samma frågor så har vi låtit en större skara svara på olika frågor kring det gångna decenniet. Var och en av dem har även fått sätta ihop sin egen drömelva bland spelarna i Malmö FF på 2000-talet.
Håll till godo!
_______________________________________________________________
Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Årtiondets bästa minne?
För mig som för många andra kretsar bästa minnet kring SM-guldet 04. Ska man försöka plocka ut något specifikt från dessa dagar blir det för min del faktiskt kvällen på HIPP. Precis efter slutsignalen var jag alldeles slut och kände mig nästan nollställd när all spänning släppte. Dagen efter på Stortorget var såklart också fantastisk med så otroligt mycket folk, alla hyllningar till spelarna, Olof Perssons sång och så vidare. Men på kvällen på HIPP hade jag precis hunnit landa i det som hänt, jag var totalt genomlycklig och gick omkring hela kvällen och bara njöt av att se alla fira och sjunga, och att se hur spelarna nästan blev sönderkramade när de emellanåt kom ner till oss andra från sin privata festlokal. Det var en kväll som var alldeles.. alldeles... underbar!
Årtiondets sämsta minne?
Tyvärr måste jag säga att det är det eskalerande våldet kring matcherna och på läktarna. Det känns rent ut sagt för jävligt att man ens ska behöva fundera över om man vågar gå iklädd sin MFF-tröja före och efter vissa matcher, att föräldrar ska behöva vara oroliga för att ta med sina barn på match, att matcher ska behöva bli avbrutna för att folk kastar in saker eller springer in på plan och så vidare. Känner mig tyvärr riktigt orolig över vart det är på väg.
Årtiondets elva?
Jonnie Fedel
Daniel Majstorovic, Patrik Andersson, Olof Persson
Jon-Inge Höiland, Daniel Andersson, Ola Toivonen, Tomas Olsson, Joseph Elanga
Niklas Skoog, Zlatan Ibrahimovic
Tänkte mig egentligen från början en fybackslinje med Höiland och Elanga som ytterbackar, men när jag gick vidare insåg jag att jag inte hittade yttermittfältare jag ville ha med i elvan i en 4-4-2 uppställning. Med Danne och Tomas Olsson strax bakom sig behöver Ola inte fundera mycket på defensivt arbete utan kan hålla full fart framåt och serva Skoogen och Zlatan. Skulle denna elva kunna funka tillsammans? Inte den blekaste, 11 bra spelare gör ju inte nödvändigtvis ett bra lag, men visst hade det varit kul att se.
____________________________________________________________
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Årtiondets mål?
Ja, här finns det många olika ingångsvinklar givetvis. Utifrån det estetiska perspektivet kunde det vara någon av de strutar som Ibrahimovic bjöd oss på innan han for iväg för att erövra Europa. Det kunde också vara något av alla dessa pang-på-rödbetan-kombinationer som superduon Skoog-Ijeh frälste oss med innan den sistnämnde blev förgiftad av smutsiga änglapengar. Det kunde också vara Jörgen Ohlssons klassiska mål mot Elfsborg den 22 oktober 2001 som förmodligen räddade oss från ytterligare en mara i den del av helvetet som Dante kallade för Superettan. Men jag måste ändå välja Höilands helt oglamorösa straffretur i matchen mot Elfsborg på Malmö Stadion den 30 oktober 2004. Det målet gav oss ett första guld sedan stenåldern. Det målet fick mig att gråta som ett barn. Det målet gav mig tillfälligt tillbaka tron på Malmö FF. Därför är det årtiondets mål.
Årtiondets räddning?
Jag har alltid haft ett kluvet förhållande till Jonas Sandqvist. Jag ville honom väl när han hastigt och lustigt petade Mattias Asper, men hur jag än ansträngde mig såg jag ingenting som tydde på någon vidare storhet. Icke desto mindre är det just Sankan som står bakom årtiondets räddning när han i matchen på Olympia mot Helsingborg den 15 maj 2007 gjorde en helt osannolik räddning på Henke Larssons precisa närskott bara någon meter från mållinjen. Det borde varit omöjligt att rädda skottet, men Sandqvist upphävde såväl tyngdlagen som alla andra jävla lagar just i det ögonblicket, och bjöd på ett stycke magi av sällan skådat slag. Det kommer jag alltid att minnas.
Årtiondets elva?
Grymt svårt! Det är inga problem att plocka fram de individuellt bästa spelarna på varje position, men att få till ett fungerande lag är lite knivigare. Jag har utgått ifrån vad spelarna hann med att prestera under sin tid i MFF (därför bänkar jag Ibrahimovic). Dessutom har jag försökt bygga ett MFF med den nödvändiga moral som krävs för att lyckas. Här följer hur som helst mitt bud (som bygger på en 4-3-1-2-uppställning):
Asper
Concha – Majsan – Bjärred – Elanga
Chanko – Daniel Andersson – Yngvesson
Toivonen
Niklas Skoog – Afonso Alves
På bänken: Zlatan, Ijeh, Olof, Safari, Thomas Olsson, Chanko, Rosenberg, Grahn, Sörensen, Sankan, Gabriel, Dixon, Ricardinho, Vinzents och några till.
____________________________________________________________
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.
Årtiondets överraskning?
Att det skulle bli 6-0, MFF-Hammarby 2003, i just den matchen jag inte hade hunnit lämna in mitt stående matchentips på 6-0. Lite mer på allvar är min kandidat ett par av årets nyförvärv. Kan ju vara bra att veta nu när vi är mitt inne i Silly Season inför 2010. Hands up ni som någon vecka innan spelare som Miljan Mutavdzic och Ricardinho presenterades ens hade den blekaste aning om att de var på gång, eller ens att de fanns. Anställda i MFF räknas inte. Snyggt jobbat att hålla det hemligt så länge.
Årtiondets besvikelse?
Tyvärr finns det många, men eftersom ordern är att bara plocka fram en måste det bli insatsen mot skämtlaget Cork City 2004. Ni som tror er ha sett tidernas sämsta MFF-spel utan att ha varit på plats på den hemmamatchen i Intertotocupen vet inte vad ni pratar om. Viljelöst är ett understatement, uselt ett i sammanhanget måttlöst överbetyg. MFF hade ett bra lag, vi snackar guldåret och i princip ordinarie. Om Malmö FF klarat att slå ut Cork hade det efter ytterligare någon omgång funnits en möjlighet till Uefacupspel. Men inte ens det hjälpte. Det blev 0-1 i röven (bortamatchen hade slutat 1-3) och efteråt satt man bara och skämdes när Corks tränare, som såg ut exakt som en överviktig trädgårdstomte, öste beröm över MFF, träningsförhållandena i staden, vänligheten i mottagandet och hur fantastiskt det var bara att få möta Europcupfinalisten från 1979. Han älskade att vara där, alla i MFF-laget och publiken hade garanterat velat vara på något annat ställe. Walkover hade inte varit mer pinsamt.
Årtiondets elva?
Mattias Asper - Jon-Inge Höiland, Patrik Andersson, Daniel Majstorovic, Behrang Safari - Afonso Alves, Daniel Andersson, Ola Toivonen, Joseph Elanga - Niklas Skoog, Zlatan Ibrahimovic.
Tränare Tom Prahl
Asper: Är ju inte Janne Möller precis, men på målvaktsidan är konkurrensen sämst. Dahlin var redan nu nära att ta en plats.
Höiland: Stabil, nästan alltid bra och guldhjälte.
Patrik Bjärred: Fantastiska meriter, självskriven.
Majstorovic: Härlig närkamps- och huvudspelare och bra på det mesta en mittback ska vara.
Safari: Offensivt vapen och defensiv klass.
Alves: Fortfarande den bäste brassen i allsvenskan.
Daniel Andersson: Definierar på något vis 00-talet.
Toivonen: En härlig och mångkunnig spelare vars betydelse syntes när han lämnade.
Elanga: Smaksak om han ska skifta plats med Safari, men jag vill ha med båda.
Skoog: Slår ut Ijeh, vilket inte säger lite.
Zlatan: Spelade inte mycket i MFF på 00-talet, men tillräckligt. Kan man ta med Zlatan ska man alltid ta med Zlatan.
____________________________________________________________
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910. Är även producent för dokumentärserien "I Zlatans fotspår" som sänds på SVT.
Årtiondets matchhjälte?
När Jon-Inge Höiland är framme och stöter in returen på Niklas Skoogs straff i matchen mot Elfsborg 2004, innebär det att MFF för första gången på sexton vinner allsvenskan. Självklart finns det andra spelare som var minst lika bidragande till det här guldet, men rollen som matchhjälte i årtiondets viktigaste match fick Jon-Inge Höiland spela.
Årtiondets intervju?
Jag tar mig friheten att ändra denna till årtiondets MFF-relaterade text. Jag skulle vilja säga att tillsammans med Åke Stolts hittar man de i särklass bästa MFF-skribenterna, och de i särklass bästa MFF-relaterade texterna under 2000-talet på Himmelriket. Vi har Kåffe, Kjelldén, Möller, Welinder, Börén, och Magnus Johansson, som i mina ögon slår sveriges yrkesverksamma sportskribenter med hästlängder. Men den bästa stillistikern även han med förflutet på Himmelriket är Tony Ernst. Det finns mängder av texter och intervjuer att välja bland, mitt val faller på en ganska anspråkslös och inte särskilt historiskt viktig text, en träningsrtapport med titeln Don't call It a comeback (läs här). Den minns jag väl och den var bidragande till att jag började skriva träningsrapproter på Himmelriket under 2000-talet.
Årtiondets elva?
Man kan tänka på tusen olika sätt här. Hur bra de var när de spelade i MFF, hur bra de blev som spelare, hur bra de hade varit idag, hur mycket de bidrog till i MFF, hur bra de hade varit tillsammans. Jag har tagit hänsyn till allt och ingenting. Den här elvan är min favorit helt enkelt:
Målv: Johan Dahlin (se det som en symbol för framtidsoptimism, Johan har större potential än alla MFFs övriga målvakter under 2000-talet)
HB: Jon-Inge Höiland (matchhjälte, stabiliteten personifierad, allsvenskans bästa högerback under flera år)
MB: Patrik Andersson (en av sveriges största mittbackar genom tiderna, tog hem guldet 2004)
MB: Daniel Majstorovic (kanske Hasse Borgs bästa värvning, stor del i SM-guldet och en värdefull klippa under sina år i MFF, idag Sveriges bästa mittback)
VB: Joseph Elanga (Jag älskar Joseph, han kan vara min favoritspelare i MFF alla kategorier, och fyhelvete vad bra han var när han fick ordning på sina inlägg)
Mitf: Daniel Andersson (En av sveriges bästa innermittfältare under 2000-talet, och dessutom levererar han fortfarande)
Mitf: Tomas Olsson (En oerhört underskattad fotbollsspelare, oerhört viktig i Prahls bygge, en centralfigur både på och utanför planen)
Off mittf: Afonso Alves (den bästa brassen någonsin i Malmö)
Anf: Niklas Skoog (MFF:s superstriker, den mesta målgöraren i MFF under 2000-talet, en helt fanttastisk spelare och person)
Anf: Peter Ijeh (När han var som bäst var MFF ostoppbara, sorgligt att det gick som det gick, men det vore katastrof att inte ta med honom)
Anf: Zlatan Ibrahimovic (Världens bästa fotbollsspelare, har och har haft en helt enorm betydelse för Malmö och MFF på flera plan)
___________________________________________________________
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Årtiondets hemmamatch?
9 augusti 2004, 4-2 mot Trelleborg.
Vi var i kanonform, TFF hade just bytt tränare och tillsatt Conny Karlsson. Enkel match, alltså ... ? Nej. Snarare otäckt upplagt för ännu en skräll från vårt generalspöke. Kändes därför närmast osannolikt angenämt att matchen nätt och jämnt hann börja innan Skoog satte 1-0. Sen kontrollerade vi händelserna, Trelle såg tamt torftiga och ofarliga ut på det där oroväckande sättet som liksom är deras varumärke ... och mycket riktigt kom kvitteringen från ingenstans. Sen var det krampaktigt tills i mitten av andra halvlek. Då sprintade Elanga fram längs sin vänsterkant och tåade in bollen från obefintlig vinkel – ett enkelt mål, ett sånt vi egentligen aldrig någonsin får mot TFF. Nu såg det ut att ordna sig. Men den klara himlen blixtrade en gång till: Stephen Ademolu kvitterade med blott tio minuter kvar. Orättvisan skrattade oss i ansiktet.
Klockan rusade på; som alltid uppförde den sig som vore den mutad av våra motståndare. Men just då de sista sekunderna av ordinarie tid var på väg att ticka ut: ett inlägg, Jon Jönsson vräkte sig fram och fick huvudet på bollen - som seglade över Fritz i målet och in i bortre gaveln. Och sen, som för att tillintetgöra alla tvivel, knallade Skoog in 4-2 på övertid. Vi hade avgjort mot Trelleborg. I slutminuterna. Att blott knipa sig själv för att övertyga sig om att man inte drömde kändes otillräckligt och futtigt.
Tom Prahl knep ihop sina ögon lite extra och sa: ”Kanske är det är vårt år ändå”. Det var det.
Årtiondets arena?
Hur skulle jag kunna svara annat än Malmö Stadion? Efter fiaskot med Gamla IP kändes det skönt att flytta tillbaks hem 2000. Många tycker att Stadion är ful utifrån, men det tycker inte jag. I mina ögon är den rätt elegant, med sina svepande former. Sen såg det förstås rätt tradigt ut där inne ... betong, kassa faciliteter och LÖPARBANOR mellan publik och plan. Men vadådå? Jag går inte på fotboll för att uppleva komfort eller för att handla från flådiga kiosker. Jag går dit för att se oss vinna. Allt annat kvittar. Och ingenstans har jag sett oss vinna (eller förlora, för den delen) lika mycket som på Malmö Stadion. Den är helt enkelt platsen där mina minnen spelats in.
Årtiondets elva?
Min drömelva (4-3-3)
Målvakt:
Mattias Asper. Knappast felfri - en del grodor producerades, men ingen benhård konkurrens på den här platsen. Och Asper stod trots allt guldåret.
Backlinje:
Jon-Inge Höiland. Snabb, stabil och ett antal viktiga mål på sitt samvete.
Daniel Majstorovic. Elak, benhård och lagets genom tiderna mest välrakade skalle.
Jörgen Ohlsson. Den timida framtoningen hos en hjälpgumma, men förkroppsligade begreppet lojalitet.
Behrang Safari. Vindsnabb inläggsmaskin.
Mittfält:
Jari Litmanen. Stundtals hånad för sina smått löjeväckande skador, men alltid planbäst när han väl spelade.
Daniel Andersson. Kittet, fogen, isoleringen - en nödvändighet.
Hans Mattisson. Hederliga arbetsinsatser fyllda av själ och hjärta.
Anfall:
Afonso Alves. Fantastiskt tillslag och massor av viktiga mål.
Niklas Skoog. Spelintelligens och målsinne i skön förening.
Zlatan Ibrahimovic. Tveklöst den störste som nånsin spelat i föreningen.
På bänken:
Johan Dahlin. Förmodligen decenniets bäste målvakt, men lite för kort tid i laget för att peta Asper.
Ricardinho. Härlig offensiv och lär snart hamna i en större liga.
Olof Persson. Säkert mittlås med utmärkt sångröst.
Thomas Olsson. Finfin passningsspelare som led av känningar lite för ofta.
Peter Ijeh. Målmaskin som tyvärr tappade lite av den respekt han förtjänade då han lämnade oss för fienden.
___________________________________________________________
Ola Solér
Ny ordförande i MFF Support
Årtiondets tifo?
Bröderna Hjertsson-tifot mot HIF 2007
Årtiondets bortamatch?
Svårt att välja något annat än IFK Göteborg på Ullevi 2004
Årtiondets elva?
4-4-2
Johan Dahlin (borde egentligen haft med Mattias Asper men Johan Dahlin har hittills visat alla tecken på att bli en stormålvakt)
Behrang Safari (fladens stolthet med ett stort blått hjärta slår Joseph Elanga)
Patrik Andersson (bra folk kommer från Bjärred)
Daniel Majstorovic (en framtida landslagsback sa vi efter hans första matcher)
Jon-Inge Höiland (Höiland nr 14! guld även efter MFF-tiden)
Louay Chanko (En av allsvenskans störste kämpe gjorde tyvärr en tradig sorti)
Thomas Olsson (den som nämner "känning" kan fara och flyga, djupledsbollarna till Ijeh och Skoog var magnifika)
Daniel Andersson (vår pådrivare och sedemera lagkapten)
Andreas Yngvesson (med en snus innanför läppen var Yngvesson nog vår viktigaste lagspelare. Varför BoIS, varför?)
Zlatan Ibrahimovic (han blir aldrig något)
Niklas Skoog (gjorde fler mål än Yngvesson mot HIF 2003, det räcker väl?)
___________________________________________________________
Tomas Erlandsson
32-årig musiker. Upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.
Årtiondets MFF-låt?
Är i mitt tycke MFF hymnen. Inte för att falla för någon form av svågerpolitik utan för att jag helt enkelt tycker det är jäkligt gött med en hymn som endast handlar om MFF helt enkelt. Att den sen används i fel sammanhang är en annan femma. Jag hade hellre sett något mer upptempo när spelarna kommer in på plan, för att ge dem och publiken den där extra adrenalinkicken.
Årtiondets klacksång?
"Ett skott, ett mål för Malmö ". Vad kan man säga? En helt sagolikt bra klacklåt helt enkelt. Klacken får chansen att skrika för sina lungors fulla på " ååååhh " för att sedan kunna skrika ännu en gång på själva orden " ett skott, ett mål - det är dessutom den ända klacksången som man kan reprisera om och om igen, som en loop helt enkelt. De andra sångerna har oftast en tydlig avslutningsfras i melodin vilket denna inte har på samma sätt. Texten är dessutom klockren. Helt jäkla klockren.
Årtiondets elva?
( 4-3-3 )
I mål: Asper
Han må vara svajig i vissa sammanhang o dålig på fötterna i de andra, men killen gjorde några helt makabert bra räddningar, framförallt i frilägessituationer under Prahl-eran. Han tog dessutom guld och 2 silver med MFF. Bara DET räcker tycker jag.
Vänsterback: Behrang Safari
Antagligen den enda saken som Åkeby gjorde bra i MFF var att flytta ner unger herr Safari på backen under sin tid. En spelare som kanske inte alltid var helt outstanding i positionsspelet men som kompenserade det med kämpaglöd och snabbhet.
Mittback 1: Patrik Andersson
Kaisern kom hem, gjorde en handfull matcher samt ett gäng uttalanden som visade att han låg på en helt annan nivå vad gällde proffessionalism, blev skadad och la av. Ett snöpligt slut onekligen, men Kaisern är Kaisern, jag vore blåst om han inte fanns med.
Mittback 2: Daniel Majstorovic
Maestro, vad kan man säga annat än att han var en av de viktigaste och absolut bästa värvningarna som MFF gjort de senaste 10 åren. Vilken spelare! En back med en enorm pondus och kraft. Enormt glädjade att han numera parkerat i landslaget dessutom!
Högerback: Jon-Inge Höiland
Norrmannen som räddade Skoog och därmed frälste hela Malmö. Enormt stabil och väldigt, väldigt viktig kugge i guldlaget.
Vänster mittfält: Andreas Yngvesson
Allas vår Ante, slitvargen från norr, mannen som definierade begreppet djupledslöpning i Prahls guldlag. En fighter och glädjespridare som jag efter noggrannt övervägande klämde in här.
Centralt mittfält: Daniel Andersson
Hur mycket jag än försöker, hur många olika alternativ jag kollar på bakåt i tiden så finns det ingen, ingen spelare som varit så viktig för MFFs defensiva spel som Daniel Andersson. Inte lagets snabbaste eller mest tekniska spelare, men vad gör det när man har en vinnarskalle som få, en blick för spelet som är stundtals magisk och en ledarkaraktär som laget kan samlas kring. Navet i MFF helt enkelt!
Höger mittfält: Ola Toivonen
Jag vill ha med Ola, så enkelt är det, då han spelade på mittfältet i vissa matcher i sin MFF-tid så får han finna sig i att spela här nu igen. Ola fick precis den utveckligen man hoppats på, från att gå från en hetsig, talangfull yngling till att bli en enormt bra spelare var inget annat än underbart att se. Spelet han presterade sin sista säsong i himmelsblått räckte länge för att han skulle få komma med i min elva.
Vänster forward: Afonso Alves
Afonso. Behövs det sägas mer? Artisten som MFF-fansen suktat efter efter det att Kungen stuckit till Holland. Frisparkarna, finterna och speeden..magiskt. Vissa matcher spelade han för sig själv, men vad gjorde det när han levererade som han gjorde!?
En spelare som Afonso kommer det att dröja länge ( det hoppas jag verkligen inte i och för sig.. ) innan vi ser i himmelsblått eller Allsvenskan igen.
Central forward: Zlatan Ibrahimovic
Kungen. Rosengårdskillen som visade att allting var möjligt, som vände upp och ner på fotbollssverige. Inget var sig likt när han var här och inget blev det sen han stuckit.
Höger forward: Niklas Skoog
Han hade nog protesterat högljutt i en vecka om en tränare placerat honom på denna positionen... Skoog, spelaren som innefattar begreppen grisspel och elegans i en och samma person. Vem kan glömma hans " ställa sig vid hörnflaggan med arslet utåt i slutminuterna"-spel eller hans fantastiska framspelningar och avslut. En spelare som vann assistligan när det begav sig med Ijeh, som, när Ijeh blev sniken, tog tag i rodret och gjorde 20+ mål säsongen därpå istället. Spelaren som förmodligen ALDRIG höll tyst på plan mer än en minut, som snackat sig till fler gula kort än vad Ingvar Olsdberg sjungit falskt. En MFF-legend helt enkelt.
____________________________________________________________
Kaveh Kohshahi
Frispråkig bloggare på Eurosport.se och frekvent forumskribent.
Årtiondets Citat?
Detta är verkligen extremt svårt. Mycket intressant har sagts genom åren, man kommer ihåg 2002-2004 när vi var kaxiga och spelare var i media konstant med olika uttalanden. Tom Prahl sade många kloka ord och ta mig fan om inte Hasse Borg och Bengt Madsens kaxighet under början på storhetstiden inte levererade några underbara citat. Vi kommer ihåg Madsens attack mot Frisk. De senaste åren har citaten inte varit lika trevliga och de citat som väl kommer följa med oss ett tag till är "vi ska stöka till det för topplagen" och Tony Ernst numera ökända kommentar om hans mormor. Men om man verkligen ska hitta ett klockrent citat med någorlunda MFF-anknytning får man väl kolla ut mot en viss skåning som spelade i Ajax 2001. Zlatan var efter guldet, nya stadion och avancemanget till allsvenskan det största som hände MFF under detta 00-tal och även om man kan välja och vraka mellan citat från Ibra så måste väl ändå det här slå det mesta: "Först gick jag vänster, det gjorde han också. Sedan gick jag höger, det gjorde han också. Sedan gick jag vänster igen och han gick och köpte korv."
Årtiondets Sillyrykte?
Många rykten startar som skämt, men så finns det ju alltid någon som på något forum (host..) tar det lite väl seriöst. Det brukar oftast ske när det är svår ryktestorka och man är desperat efter rykten. Ibland har rykten slagit in, från det här året kan ju nämnas ryktet om att Wilton skulle vara klar för oss eftersom hans wikipedia-sida uppdaterats med att MFF var hans nuvarande klubb. Någon spårade redigeraren på den sidan till en av MFF:s huvudsponsorer och plötsligt var Wilton klar. Men McManaman, Hyypiä och Aghahowa (han var ju mer eller mindre klar för oss strax innan kvalet mot FC Thun, kommer ni ihåg det ryktet?) i all ära, det som måste slå det mesta är ju ändå ryktet om Luis Figo.
Det var ett skämt som blev dödligt allvar när vissa hittade på att hans flickvän inte alls var från Norrland utan från Skanör. Två dagar senare hade Figo uppenbarligen köpt hus i Skanör. Han ville trappa ned nära familjen men ändå spela boll i en klubb med möjligheter till spel i Europa. Helt plötsligt var Luis Figo aktuell för MFF. Först skämtade man om det, sedan började man tänka på det och sedan verkade det som världens mest naturliga sak att Figo skulle vilja spela i MFF.
Årtiondets elva?
Rakt 4-4-2:
Asper
Höiland, Patrik Andersson, Majstorovic, Elanga
H Mattisson, J Ohlsson, D Andersson, A Alves
Skoog, Ibrahimovic
Asper är med för att även om han var utskälld mot slutet så var en mycket bra målvakt som kanske inte går till historien, men som ändå levererade rätt bra i MFF. Höiland som högerback är en no-brainer, han var helt enkelt bäst som högerback, speciellt 2004 då han var fenomenal. Patrik och Majsan bildar mittbackspar, Patrik är med för att han är Patrik och Majsan för att han var vår kanske bästa mittback under årtiondet. Elanga som vänsterback är ett självklart val. Hasse Mattisson är väl en skräll som högerytter och det är för att jag gillade hans inställning och hans löpstyrka. Det behövs spelare som Hasse och i rätt omgivning kan det blir riktigt bra. Jörgen och Daniel som innermittfältare är ett starkt mittfältsslås som ska ge plats för den offensiva trion Alves, Skoog och Zlatan. Alves får en fri roll strax bakom Zlatan och Skoog (ger plats åt offensiva räder från Elanga likaså) som tillsammans borde kunna skapa lite magi.
