Lundqvists kristallkula 2010
Mattias Lundqvist har tittat in i kristallkulan och ser vad vi har att vänta oss under 2010. För vilken klubb fortsätter raset och vem gnäller mest i Elfsborg?
Så börjar ett nytt år och jag antar att det är hög tid att beställa tid hos tatueraren. Det enda sättet att toppa en tatuering gjord innan guldmatchen måste naturligtvis vara att göra den redan innan säsongen. Nej, allvarligt talat, jag lämnar nog tatueringstankarna. Det känns inte riktigt som min grej. Vad som däremot är min grej är att ta en titt i min kristallkula. Den som aldrig, nåja, har fel ni vet.
Vad kan vi då förvänta oss av 2010? Går det att tro på en favorit i repris. Att ta en titel är svårt, att försvara den lär ju vara ännu svårare. Tittar man lite närmare på statistiken så visar den att det inte nödvändigtvis behöver vara så. Under 2000 talet är det visserligen bara Djurgården som lyckats men bara lite längre tillbaka i tiden kan vi se att IFK Göteborg försvarade fyra SM-titlar. Samma klubb lyckades göra det två gånger på 80-talet, ett decennium då även Östers IF försvarade ett allsvenskt guld så omöjligt är det inte. När kristallkulan tar hjälp av statistiken visar den att det sedan allsvenskan startade 1925 korats 84 allsvenska guldmedaljörer. Av dessa 84 guld har 20 försvarats. Chansen ska således vara 24 % eller knappa en på fyra. AIK har aldrig försvarat ett allsvenskt guld vilket borde öka chanserna eftersom vi är underrepresenterade i statistiken.
Då var alltså det klart. Med hjälp av kristallkula och statistik kan vi konstatera att det blir guld även 2LAX10. Finns det kanske något som talar för det i realiteten också? Ja, jag tycker nog det. Efter en dubblish är det svårt att inte ge Björn Wesström rätt i att vi hade 2009 års bästa trupp och prio ett bör vara att hålla den så intakt som möjligt. Ett inte helt lätt uppdrag. Följer man turerna i sillyseason rapporteringen – som bör ta fart nu när januarikommersen sätter igång – så ser det ut som om Ivan Obolo är förlorad. Det går för många rykten för att jag ska tro på en fortsättning i AIK för Ivan Obolo.
Att Ivan lämnar – om han nu lämnar – behöver inte betyda att vi står vid ruinens brant. Hade han gått i somras hade det förmodligen varit katastrof men jag tror att det är klart mindre allvarligt att tappa viktiga spelare mellan säsongerna än mitt uppe i brinnande säsong. Det blir ett annat spel utan Ivan men det behöver inte bli dåligt. Jag kan se en uppställning d är Flavio och Burgic spelar ihop på topp. Miran bör väl för övrigt passa utmärkt som adressat för Bojans väl avvägda inlägg då han i mina ögon är en farligare huvudspelare än Obolo. Utöver det har vi, som jag ser det, landets bredaste mittfält där Stahre lär ha samma angenäma bekymmer i år som förra året. Skulle däremot Ortiz försvinna blir läget en aning annorlunda. Då är det nog upp till bevis Kevin Walker. Backlinjen känns hyggligt intakt. Mr 100% lär vara förlorad och det cirkulerar rykten kring Walid Atta och Trelleborg men bakåt finns både nye Lorentzon och Backman att fylla på med.
Så var det då vår sista utpost. Här finns det onekligen frågor att ställa. Den av och till ifrågasatte Örlund hade stor del i förra årets fina resultat. Nu är han i Norge och hoppet står till Tomi Maanoja. Hade jag fått frågan för ett år sedan hade jag sagt att jag litade blint på Maanoja. Ett helt års frånvaro från fotboll är sällan positivt, för en ung målvakt kan det vara än värre. Målvaktsposten är den post där man är mest beroende av rutin, en rutin som man som ung målvakt får genom matchande och ett avbrott i själva rutinbyggandet känns osäkert. Å andra sidan har jag fullt förtroende för vår ledarstab och påstår de att Maanoja är the man så köper jag det.
Så, guldet 2010 det bara tar vi. Vad händer då mer under det kommande året? Det är väl bara att låta kristallkulan tala.
Årets genombrott: Miran Burgic. Jag tror att Ivan är förlorad och känner att det blir Mirans år i år. Han vinner AIK´s interna skytteliga och kommer upp i en bra bit över tio mål.
Årets fiasko: Blir utan tvivel Djurgårdens nya tränarpar. En föredetting och en juniortränare från Bajen. De två blir inte långvariga på djurgårdsbänken. Det kommer sannolikt att fortsätta blåsa ute på Kaknäs. Nya (tveksamma) tränare och trolig förlust av Daniel Sjölund, kanske även Micke Dahlberg. Lägg till att Kuivasto lämnar och vi kan ana lika många frågetecken som vanligt för Djurgården. Vem ska laget byggas kring? Det ständigt missförstådda (geniet?) Prince Ikpe Ekong? Nej, det blir tränarkarusell och nedflyttningsstrid igen för Djurgården.
Årets ”raset fortsätter”: Helsingborg – som i år inte mäktar med att försvara ens en åttonde plats. Det kommer att ropas efter Henke på Olympia i sommar.
Årets gnällspik: Blir vem som helst i Elfsborg. Det kan handla om dålig plan, skitmål, för tuff markering eller dålig fjärdedomare. I Borås är man bra på bortförklaringar.
Årets positiva överraskning: En sådan känns svår att hitta. Jag tror inte på att vare sig Mjällby eller Åtvidaberg orkar med mer än streckstrid. Möjligen att Halmstad tar sig i kragen och pressar sig upp på övre halvan i tabellen.
Årets comeback: Ja, frågan är väl vilken klubb som i desperation ska använda sig av Bengt Anderssons tjänster i år. Det osar ju målvaktskris i Gais redan nu så att Bengan är makrill i augusti är ett hett tips. Kanske tar även Blåvitt till det desperata halmstrået i höst och dammar av någon föredetting som Niclas Alexandersson. Vem det kan bli? Ja, buden är många. Håkan Mild, Magnus Erlingmark, Torbjörn Nilsson, Jonny Ekström? Spänningen är olidlig..
Årets skytteligavinnare: Skulle gärna skriva Miran Bugic men min kristallkula påminner mig om att AIK´are inte vinner skyttligan. Olle Zetherlund (1937) och Kurre Hamrin (1955) är de enda som lyckats och det blir ingen gnagare i år heller. Istället sticker jag ut hakan och tippar på Mathias Ranégie i Häcken. Laget fortsätter att gå bra och Blåvitt kommer att fundera mycket över varför de släppte Ranégie.
Mycket vatten kommer att flyta under broarna i Stockholm innan serien är slutspelad i november. Det kommer att tappas spelare, lag kommer att värva. Vad som inte är helt oväntat är att minst en Elm-broder kommer att längta hem till mammas ostkaka. Kring Fredriksskans kommer det att suckas av lättnad eftersom folket i Kalmar har haft svårt att veta hur de ska förhålla sig till ett lag där hälften av spelarna inte heter Elm.
Innan året är slut ska vi dessutom ha klarat av ett CL-kval där vi tvingas avverka ett öststatslag och ett skotskt lag innan allvaret börjar men kristallkulan menar på att det kommer att gå vägen.
Avslutar med att citera slutet på Guld-DvD´n. Sagan fortsätter 2lax10.
