Decenniets bästa - Bästa minnet
De kommande veckorna kommer Himmelriket att utse 2000-talets bästa. Allt från decenniets bästa match till bästa spelare - Häng med från start. Först ut tar vi hand om det bästa minnet.
För att utse Decenniets bästa har Himmelrikets redaktion haft en sluten omröstning där varje redaktionsmedlem valt och rangordnat sina fem bästa alternativ.
Därefter har vi tittat på röstningen och då kunnat plocka fram det alternativ som redaktionen röstat fram. Först ut är som bekant - Bästa minnet:
Bästa minnet: Guldet 2004
2000-talet var väldigt mycket upp och ner. Vi började i Superettan och avslutade med en rad år utan några som helst egentliga framgångar rent sportsligt. Mellan de två mer mediokra perioderna hade vi dock ett lag av absolut toppklass och 2004 var den givna höjdpunkten när guldet, efter 16 år på vift, hittade hem igen.
Medaljåren 2002 och 2003 mynnade ut i en toksatsning inför 2004 då bland annat Patrik Andersson kom hem, FC Köpenhamn snuvades på Afonso Alves och Jonas Thern rekommenderade Igor Sypniewski till oss. Alla nyförvärv blev inte helt lyckade och vissa taktiska drag från Tom Prahl gick inte hem, men slutprodukten blev desto grannare.
Efter en stark inledning på säsongen, där såväl Örebro som Elfsborg krossades, kom MFF in i en svacka efter 1-1 mot Trelleborg och efter att de tre påföljande matcherna inte heller slutat med seger såg det ut som om att Halmstad skulle rycka i väg redan före sommaruppehållet. MFF lyckades dock besegra HIF på Olympia med 2-0 i sista matchen före EM och förbättrade läget något. Matchen mot Helsingborg är kanske mest ihågkommen för MFF:s bastanta spelövertag, Thomas Olssons fantastiska spel och Afonso Alves läckra mål när han lekte bort målvakten i slutskedet - men man skall inte heller glömma bort när Jesper Jansson fick rött kort direkt på övertid sedan han kallat Tobias Grahn för transvestit. Efteråt var Jansson något ångerfull men menade att det var värre förr - I någon av hans första matcher (kanske den första) i Allsvenskan skulle han möta MFF och han träffade på Leif Enqvist som förklarade något i stil med "Jag ska döda dig juniorjävel"... Leffe är en hjälte - Inget snack om saken.
Nåväl - Säsongen fortsatte efter sommaruppehållet och MFF fortsatte att plocka poäng och jagade sig närmare HBK inte minst tack vare segern mot HBK på hemmaplan. Malmö vann med 2-1 och det var det sista vi fick se av Patrik Andersson i MFF-tröjan 2004. Noterbart annars från matchen var hur bra den utlånade Markus Rosenberg blivit. Våran supermacka hade fått mer speltid i HBK och växt ut till en av seriens absolut bästa spelare, vilket även höll på att kosta oss poäng hemma på Stadion. Ett mäktigt publiktryck tillsammans med Jon Jönssons skalle såg dock till att alla poäng stannade där de borde.
Hösten kom och MFF bjöd på några bottennapp (till exempel misären mot Landskrona BoIS) men också riktigt fina matcher innan det var dags för den magiska slutveckan då vi först skulle åka upp till Göteborg för match och sen hem och ta emot Elfsborg i avslutningen.
Matchen mot Göteborg är något som många av oss aldrig kommer att glömma. Regnet öste ner och ännu en gammal MFF:are (Peter Ijeh) gjorde en stormatch, men allt det kunde accepteras eftersom Malmö spelade på topp och inför närmare 10 000 ditresta himmelsblå på läkaren körde Malmö över Blåvitt i första halvlek. 2-0 när spelarna gick till vila och det andra målet var utan tvivel ett av de vackraste spelmålen jag sett. MFF rullade upp IFK och avslutade med ett perfekt inspel från Andreas Yngvesson till Thomas Olsson som drog till på volley fram till 2-0.
Sista matchen blev därefter helt avgörande - Tre lag gjorde upp om guldet i två matcher. HBK i pole position tog emot IFK Göteborg och på ett fullspäckat Stadion hälsade vi som bekant Elfsborg välkomna. Det skulle bli en magisk upplösning där allt var mög och elände efter 45 minuter. Halmstad ledde då med 1-0 mot Blåvitt och vårt spel var ordentligt krystat och 0-0 speglade matchen väl.
En magisk minut i andra halvlek skulle ändra på allt. Några fick beskedet på läktaren: "IFK har straff".... En kort stund senare spreds uppgiften om Ölmes mål och Stadion började koka - och värre skulle det bli. Samtidigt som sången från läktaren ökade drog MFF i gång ett anfall på högerkanten och några sekvenser senare gick Niklas Skoog omkull i straffområdet. Skoog till själv hand om straffen, men var ödmjuk nog att fixa fram en retur som Guld Inge Höiland kunde slå in. Ett närmast sinnessjukt scenario.
Resten av matchen var ömsom en fantastisk upplevelse och ömsom en fruktansvärd väntan på slutsignalen. När den kom var glädjen total och folket rusade in på planen. På planen kramades man med helt okända människor, skrek rakt ut i luften och många av oss fällde en och annan tår. En del av oss började följa MFF på 80-talet och hade inga egentliga guldminnen, andra var ännu yngre och hade aldrig upplevt något guld överhuvudtaget - den tredje gruppen var vana vid framgångar och hade kanske haft det tyngst av alla efter det senaste guldet 88. Euforin var lika stor i alla grupper och det var en fantastisk eftermiddag som sedan togs vidare på stan där stans krogar fylldes med supportrar som äntligen, äntligen hade fått uppleva att det faktiskt kom en dag. Det kom faktiskt en dag.
----------------------------
Övriga minnen värda att nämnas:
- Patrik Anderssons första träning
Patrik kom hem från Barcelona trots uppgifter från bland annat Bengt Andersson att Bjärred aldrig skulle flytta till Allsvenskan igen. En februaridag stegade han in i Kombihallen för sin första träning och närmare 1500 personer tog emot honom. Afonso får ursäkta - värvningen av Bjärred var den största för många av oss. Roys store påg var himma igen och han var himma för att ta guld. På sommaren anslöt brorsan Daniel och då tog 16 års väntan slut.
- Premiären på Nya Stadion
Efter 50 år på Malmö Stadion var det dags för något nytt den 13:e april. Malmös nya hem var nu döpt efter en bank som inte ens hette Christian, men det struntade supportrarna i och matchen var definitivt ett minne för livet. MFF flyttade kanske, men Bosse kom hem och en ny epok inleddes.
- Snömatchen mot Brann
Royal League blev en superflopp om man ser till intresset, men två matcher kommer vi som var på plats aldrig glömma. Dels bortamatchen mot FCK där den klubben visade sitt rätta ansikte och dels hemmamatchen mot Brann som genomfördes i ett väldigt snöoväder. Knappt 4000 åskådare hade sökt sig till Stadion och fick se MFF vinna med 2-0, men framförallt fick vi ett minne för livet.
- Premiären 2001
1999 avslutade med degradering och efter ett år i Superettan var vi tillbaka 2001. I comebacken stod fjolårstrean för motståndet, men det blev snabbt en fantastisk show och givetvis var det en viss herr Ibrahimovic som fixade den. Seger med 2-0 och Zlatan lekte fram båda målen. Det andra målet tvistar fortfarande folk om huruvida det var ett inlägg eller skott - Själv nöjer jag mig med att konstatera att det blev mål.
- Segern mot Brage 2000
Året i Superettan var inte bara ve och förbannelse. Det var en omstart, Zlatans genombrott och så blev det ju faktiskt också ganska många segrar. Den enskilt viktigaste kom förmodligen mot Brage på bortaplan när slutsegern skrevs till 4-2. Där och då säkrades det allsvenska kontraktet igen.
----------------------------
Till varje "Decenniets bästa"-kategori kommer även ni läsare få tycka till. Vi kommer att ha en omröstning med ett antal alternativ som ni får rösta på och tycka till.
