Vi tycker om MFF: Vad är det för kvaliteter som nu plötsligt skall blomma ut?
Försäsongen drar igång och Himmelrikets panel delar förstås med sig av sina synpunkter. Denna vecka: Micke Möller, Simon Pålsson och Nils Byrfors.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Simon Pålsson
Ända sedan barnsben har MFF varit laget i hjärtat. Skribent på Himmelriket sedan i vintras. Läktarkultur, ungdomssatsning och historik är kärnor i supporterskapet och kärleken till Malmö FF.
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910. Producerade även dokumentärserien "I Zlatans fotspår" som sändes på SVT.
Det nya året har snart blivit en vecka gammalt. Störst rubriker hittills har de om Hans Grens avsked varit. Vilka är dina tankar kring detta?
Micke: Rolle Nilsson har sagt att det behövs fullt fokus på MFF nu när klubben skall ”skörda”, och dessutom antytt att Hans Gren på ett mentalt plan lämnade Malmö FF redan i höstas när han informerade ledningen om att han kände sig redo för större uppgifter. Att Rolle Nilsson nu kickat Hans Gren verkar därför logiskt, och tyder – enligt min välvilliga tolkning – på en viss handlingskraft. Jag har dock svårt att se på vilket sätt Nilsson skulle bli en bättre tränare bara för att Gren försvinner. Vad är det för kvaliteter som nu plötsligt skall blomma ut? Vad är det för metamorfos han skall gå igenom? Jag vet inte...
Simon: Det hade varit roligt att få se alla korten upplagda på bordet. Att alla inblandade parter gick ut och berättade hur det gick till och varför. Har läst att det har att göra med Hans och hans stil, jag har läst att det kan ha och göra med Rolle och vad han vill och jag har även läst att det är ett direkt beslut uppifrån. Kanske är det jag som är dåligt insatt, trångsynt eller något annat mindre bra - men snälla, öppna kort så man vet vad det är frågan om.
En fråga som dock är klart besvarad är hurvida Gren ska jobba vidare i MFF eller inte - och det skall han alltså inte. Detta känns för mig som ett positivt besked då jag visst är för kontinuitet men ändå kräver någon form av förändring vid tillfällen likt dessa (när målsättningarna/förväntningarna inte infrias). Hans Gren har nog i mångas ögon, likaså i mina, setts som mannen med pondus hos de två. En Roland Nilsson utan sin vapendragare blir förhoppningsvis inte som en Billie-Joe utan Green Day. Vi får hoppas att han snarare blir en Williams utan Take That.
Men för att klara ut det hela lite mer så är mina tankar ganska klara i ämnet. Jag tycker att det var bra att Hans lämnade. Dels för att jag inte tror att han är rätt person för Malmö FF, men framför allt då jag tror att en förändring var nödvändig i dagsläget. Jag håller tummarna på att lille Roland nu växer till den där stora starka karlen han faktiskt har kapaciteten och vara.
Nils: Jag tycker att Rolle har en viktig poäng då han säger att han måste känna att han har alla med sig till hundra procent. Det är bra att han vågar ta ett svårt beslut som han tror på trorts att det är just svårt. Sen om det visar sig vara korrekt är ju omöjligt att veta på förhand. Framför allt känns det svårt att sia för mycket innan man vet vem som ersätter. Personligen hade jag gärna sett Jens Fjellström eller Jonas Thern som mannen att stå vid Rolles sida, men det är kanske till att hoppas på för mycket. Ska bli spännande.
Att halva tränarparet lämnar klubben blev den enda överraskningen när träningsåret drog igång i måndags. Jämfört med förra året har spelare som Harbuzi, Gabriel och Sandkvist dragit vidare medan Dahlin och Figueiredo tillkommit. Förhoppningsvis får också den förväntade kanonvärvningen Miljan Mutavdzic gå skadefri i år. Det går att ana en försiktig optimism hos fansen. Många känner tillfredsställelse över att truppen inte tappat spelare och vågar hoppas på att laget som efter två års svaga resultat fullständigt blommar ut. Hur känner du inför 2010, är det dags att skörda eller står vi kvar på samma ställe om ett år?
Micke: Malmö FF av idag har inte den inte den kollektiva tyngd och slagkraft som krävs för att vinna Allsvenskan. Det spelar ingen roll att målskyttet lossnade en aning under hösten, att vi spelar en attraktiv fotboll, att vi har en riktigt bra keeper, att Daniel skall spela mittback, att Miljan Mutavdzic är på väg tillbaka etc. etc. Det räcker ändå inte till för att göra MFF till guldkandidater. Så jag är rädd för att vi kommer att stå och stampa på samma fläck om ett år. Kanske klättrar vi en eller två positioner i tabellen. Mer än så blir det inte.
Simon: Du kan kalla oss okunniga, trångsynta och överoptimistika. Men vi är fotbollssupportrar. Vi håller på Malmö FF. Det ligger i vår natur att alltid hoppas, tro och vilja det bästa för vårt lag. Att gå in till en säsong utan optimism fungerar inte. Ska det hända på planen måste det finnas även i skallen.
Malmö FF fyller hundra år. Vi har slagit oss till ro i vårt nya bo. Vi får en ny fräsch sportchef med nya tankar, idéer och en härlig inställning. Hela förening andas förändring. Vi har en ung trupp som är ett år äldre. Vi har en tränare som nu är ensam och kanske äntligen kliver fram. Det ser för himla jävla bra ut inför 2010 - i alla fall om man ser det man vill se. Detta kan mycket väl bli ett år värt att minnas för en lång framtid. Jag tror på guld. Det måste man göra.
Nils: Vi har en bättre trupp nu än vad vi hade vid samma tid förra året. Jasmin Sudic och Guillermo Molins har utvecklats till toppspelare i allsvenskan. Jag tror att Danne kommer höja sig ytterligare som mittback, inte minst kan det vara inspirerande för honom med en ny utmaning, och det vet man att inspiration är vad som krävs för att lite mer rutinerade herrar ska prestera på topp. Wilton Figueiredo kommer med största sannolikhet göra bättre ifrån sig den här säsongen. Jag är försiktigt optimistisk, men vill så gärna ha in en spetsspelare på innermittfältet, samt ett komplement på ytterbacken.
Derbyn, SM-guld och Europacup-matcher i all ära, men många definierar just försäsongen som essensen i supporterskapet. Monotona fysträningar och kylslagna träningsmatcher är tydligen det som formar ett äkta fotbollshjärta. Själv minns jag starten 2004, i väntan på Afonso fick vi från sidlinjen bekanta oss med Igor Sypiniewskis polska vokabulär efter varje missad målchans. En lördag i februari 2008 satt jag inne i värmen vid datorn och lade ut Per Welinders rapporter från en match mot TFF på Heleneholm. Om inte Per senare blivit Malmö FFs kommunikationschef hade han säkert kunna ge sig på en karriär som radioreferator, aldrig har en en vanlig träningsmatch varit så fängslande. Men efter en halvtimmes rafflande förmedling avbröt Per sig själv mitt i en mening och lade på. När han ringde upp några minuter senare ursäktade han sig och förklarade att han varit akut tvungen att värma händerna. Vilket är ditt bästa försäsongsminne?
Micke: Att stå och frysa häcken av sig i skuggan av Helenholmsverket och kolla på en match mot något danskt ängagäng har givetvis en viss charm. Men den stora glädjen med försäsongen för mig handlar ändå mest om att åter få träffa mina fotbollsvänner och liksom rulla igång fotbollssnacket igen om spelare, tränare, rykten, motståndarna, den stundande säsongen etc. Försäsongen för mig är också snacket och kommentarerna på läktarna. Skratten och skämten. Igenkännandets glädje. Då känns det som man är på rätt väg. Då vet man att gräset snart skall lysa grönt igen. Fotbollspulsen börjar slå. Förhoppningarna lever.
Simon: Ung som jag är sitter jag inte inne med tonvis av försäsongsminnen. Det är dessutom först på senare år jag börjat följa Malmö FF på detta slaviska vis. Men för att besvara frågan hostar jag upp försäsongen innan guldet 2004. Stora hemvändare, sköna värvningar och annat trillade in på löpande band. Förväntningarna steg och steg. Malmö FF blev Real Malmö. Det var tider man kunde vara både realist och optimist på samma gång. Jag hoppas att jag har kött på benen även denna gång.
Nils: Jag har nog nämnt detta tidigare vid något tillfälle. Mitt bästa försäsongsminne ä r en träning i kombihallen guldåret 2004. MFFs trupp var osannolik på papprett, och på just den träningen avspeglade det sig för första gången på planen. Tom Prahl mös med sina smala ögon, Grahn hade lekstuga på mitten, Afonso avlossade eleganta skott på löpande band, Patrik Bjärred Andersson bröstade upp sig bredvid Majstorovic och instruerade bergsfast hur backlinjen skulle trycka upp. Det var gåshud i en och en halvtimme.
