Hornsgatan just nu
Kön ringlar lång.
Ligger hemma och är sjuk. Jag vet inte om det psykiska pressen har gett utslag i feber. Ett par dagar i sängen, sen är det dags för match igen.
Efter en tidig vända till Norra Hammarbyhamnen i morse återkom jag till Hornsgatan. Där ringlade kön till Souvenirbutiken redan vid 08.30 lång och fet. Ända ner förbi McDonalds till Kinapanget.
Folk i campingstolar, med sittunderlag och så vidare.
En biljett till den avslutande matchen mot GIF Sundsvall hägrar.
Besvikelsen från i måndagskväll har inte gett med sig ännu. Träningen i går morse var splittrad. Lite dämpad, men samlad. Känslan var att det bara måste ordna sig, det måste göra det. Den som snackade mest var som vanligt Kennedy. En av de spelare som måste lyfta sig på söndag. Och som verkligen ser fram emot att spela på Söderstadion.
Tack och lov har man vant sig vid att se Andreas Hermansson på kryckor dagen efter match, i början blev man lätt chockad. Jag spekulerade innan säsongen att Hermansson och Markstedt skulle dela på 20 mål i serien. Än så länge är det 18 stycken, jag tar gärna de två sista på söndag.
Däremot ställer jag inte alls upp på snacket att det är i år det måste ske. Det tror jag inte alls. En förening med Hammarbys förutsättningar får alltid nya chanser. Så fungerar idrotten, tack och lov.
