Gästkrönika: Från Silly till Sweaty Season
I en intervju för inte så länge sen svarade vår gode Wesström att Januarifönstret än så länge inte verkar bli mer hårt arbete än sommarfönstret, snarare tvärtom. ”Det handlar mer om ett kontinuerligt arbete”. Ni kan själva höra Björn säga det.
Om förlusterna av Obolo, Örlund, Jonsson och Thorstensson var nog så smärtsamma om än förväntade, så börjar nu även andra spelare vara på väg bort. Med Hooivelds eventuella flytt till Celtic så börjar jag tro att fjolårsäsongens framgångar nu på allvar börjar skörda sina offer och att Wesströms arbetsbeskrivning inte längre håller.
Målet att bibehålla truppens slagkraft kommer att bli mycket svårt att uppfylla och jag börjar oroa mig för effekten denna upphandling kommer att ha på resterande spelare. Januarifönstret kommer att bli oerhört svettigt för Wesström och i förlängningen Stahre & Co om AIK ska behålla positionen som ett jagat lag i Sverige och ett lag som gör ett ”rejält försök” att ta sig ut i Europa.
Silly Season börjar därmed alltså att lukta svett. Under Sweaty Season kommer Wesström att behöva arbeta stenhårt för att ersätta alla dessa kuggar i guldmaskineriet. Ett visst sparkapital finns förstås i den stora trupp som AIK fortfarande har, men om också spelare som Hooiveld lämnar så tror jag att det börjar bli knapert även där (kämpa Atta och Backmann!).
Det är möjligt att Wesströms ”kontinuerliga arbete” tidigare kan bära frukt i form av att nya supervärvningar kan göras på kort varsel, men hur bra och anpassningsbara nya spelare än kommer att vara så har supervärvningar sina begränsningar. Det tar normalt tid innan de kan bidra till samma utsträckning som de som de ersätter. Alla värvningar kan inte bli lika lyckade som den av Flavio.
Jag skulle vilja hävda att Björn Wesströms arbete under Januarifönstret även kommer att bli oerhört viktigt psykologiskt för truppen. Dessutom så kommer Wesströms Sweaty Season troligtvis behöva följas upp av ett svettfyllt arbete av Stahre & Co för att forma ett ”nytt” lag kapabelt till att uppfylla de högt satta målen.
Att sänka målen är förstås otänkbart psykologiskt, det vet de. Att sänka målen skulle inte bara leda till allmän besvikelse från supportrar, sponsorer, etc. (AIK är ju störst) utan kanske även spelarflykt (varför stanna i en klubb som siktar nedåt?).
Jag kan förutse tre stora ”psykologiska” utmaningar för Wesström och Stahre & Co. För det första, kan de fortsätta att på ett ekonomiskt och tävlingsmässigt trovärdigt sätt få spelarna att känna att det finns så pass mycket mer att uträtta i AIK-dräkten att det är värt att stanna? När AIK-spelarna har fått ögonen på sig under det guldkantade 2LAX9 så kan drömmar om större och mer välbetalda utmaningar annorstädes plötsligen bli verklighet.
I ju med att ekonomin inte verkar tillåta lönehöjningar så handlar det om att motivera spelarna att Champions League kvalet och försvaret av Dubblish är tillräckliga morötter, utöver, förstås, argument om individuell utveckling och omständigheter, för att stanna. Om Hooiveld skulle gå till storklubben Celtic kan väl det försvaras, men om mindre klubbar knackar på dörren så krävs en Mutumba-attityd (i brist på ett ordagrannt citat, så får ni försöka föreställa er Martin säga det här på sitt sätt): ”för att sticka så krävs det att Barca vill ha mig, men samtidigt så är AIK mitt Barca”.
När kuggar som Hooiveld försvinner så kan det bli svårt att bibehålla en tro på laget och därmed även en stark laganda. I ju med det kan kvalitén på laget sjunka eller framtvinga lönehöjningar för att attrahera nya spelare med samma kvalitéer, för vilka det inte finns utrymme i den ansträngda ekonomin. Tänk på AIK 2000-2004 och dess konsekvenser...
För det andra, om fler spelare av dignitet försvinner så ökar pressen på Wesström att producera alternativ. Om hans ansträngningar inte leder till trovärdiga resultat så kan fler spelare börja tro att laget inte kommer att lyckas med att infria målsättningen. Om trovärdigheten därmed skulle försvinna, så kanske fler spelare på allvar börjar suga på den där karamellen som agenten har försett dem med från en medioker klubb i utlandet. En exodus kan snabbt bli ett faktum. Med andra ord, mycket hänger här på Wesströms trovärdighet när han antingen hämtar hem alternativ eller hävdar att alternativen redan finns i truppen.
För det tredje, ju större spelaromsättning desto större ansträngningar kommer att krävas av Stahre & Co för att laget ska sluta upp kring nya mål och fungera spelmässigt. Även om Wesström skulle lyckas med att ersätta de spelare som lämnar, eller lyckas övertyga de som stannar att truppen har tillräckligt sparkapital för att kunna uppfylla ambitionerna, så måste ett nytt lag skapas. Med tre, eventuellt fyra spelare, ur startelvan borta så kommer det att krävas mycket svett även från Stahre & Cos håll för att AIK ska kunna prestera i närheten av vad som behövs för att tävla om Allsvenskt guld, cupguld och gruppspel i Champions League.
Måtte Sweaty Season bära frukt, måtte fler spelare än Martin själv ha en Mutumba-attityd till att lämna klubben och måtte Stahre & Co lyckas med att skapa det ”nya” AIK som ska göra även 2LAX10 till ett år vi sent kommer att glömma.
