Tema löjliga säsongen
Begreppet Silly Season härstammar från 1800-talets England och syftar på sommartiden då politiken semestrade och nyhetstorka rådde. Därför skapade tidningar nyheter vars sanningshalt ibland var förhållandevis låg. Nyheterna kunde bli mer eller mindre löjliga, därav ”silly”. I Sverige kallades sådana nyheter faktiskt för rötmånadsnyheter.
I dagens fotbollsvärld innebär Silly Season att transferfönstrena är vidöppna vilket föder rykten minst lika löjliga som sommarmånadsnyheter. Annars kan man drista sig till att hitta andra förklaringar för uttrycket. Här hemma i mitt lilla Villa Villekulla kollar jag av lögner, rykten och sanningar dagligen. Telefonen går varm i samtal om huruvida Obolo blir såld, stannar Ortiz, vem ska ersätta Hooiveld och dylikt.
Kvinnan jag lever med tittar med en blick som uttrycker någon form av blandning mellan oro och medlidande.
”Herregud, de spelar ju inte ens nu!”
”Jag vet”, svarar jag. ”Det är Silly Season”.
”Jaså, det låter ju passande”, säger hon och jag fattar att det i hennes värld är jag och mina likasinnade som är löjliga och att en löjlig säsong måste vara uppkallad efter oss.
Samtidigt som jag kan förstå tanken måste jag medge att jag älskar Silly Season. Jag kittlas av rykten och har dessutom en sjuk vurm för att kastas mellan hopp och förtvivlan. Dessutom kryddar den min – och många andras – oändliga längtan till säsongsstarten. Jag tror faktiskt att hela Silly-säsongen är ett enda stort uttryck för längtan.
Årets löjliga säsong har hittills mest klingat i moll. Spelare har lämnat och det är inte vilka spelare som helst. Hade någon frågat mig i höstas vilka av spelarna i AIK som skulle bli svårast att ersätta efter en eventuell flytt skulle Obolo och Hooiveld sannolikt varit de namn jag nämnt först. Nu står vi då här. I en situation där ledarteamets uppgift är att ersätta just de två spelarna. Kommer det att lyckas?
Ja, en sak har vi lärt oss. Flyktade spelare behöver inte alltid ersättas med färdiga stjärnor. Konstigare saker har hänt än att någon tidigare anonym spelare vuxit ut rejält när chansen till spel kommit. Det kan vara någon som redan finns i truppen eller en värvning från någon lägre serie. Det senaste beviset på att sådant sker är väl Blåvitts Hannes Stiller.
Ifall jag har tolkat Wesström/Stahre riktigt så är färdiga stjärnvärvningar inte riktigt deras grej. Istället kan vi kanske förvänta oss en välscoutad brasse och/eller någon talang från vårt svenska seriesystem. Linjen tycks vara: Hitta prisvärda och talangfulla spelare som ska växa och sedan generera vinst vid en eventuell försäljning. Hooiveldaffären var väl ett bra exempel på att spelare ska öka i värde under sin tid i AIK även om han varken är brasse eller svensk ung talang.
Vilka brassar som kan tänkas hittas i vinter är omöjligt att ens gissa. Från våra lägre divisioner har vi hittills sett Niklas Backman från Väsby och blott 16-årige Jacob Ericsson från Carlstad. Den sistnämnde lär det nog dröja innan vi ser på Råsunda. Min känsla är att truppen är en bra bit från att vara spikad än.
Nu är inte bara nyförvärv viktigt, att lyckas vårda det man har med vettiga förlängningar är också väsentligt. Förlängningen av Nisse Johanssons kontrakt och arbetet med att behålla Jorge Ortiz kan vara nog så värdefullt som att hitta nya spelare. Detta till trots så är vi nog många som längtar efter något spektakulärt. Ett nyförvärv som ger upphov till presskonferens.
En kategori värvningar är naturligtvis hemvändarna. Jag hade gärna sett Niklas Sandberg men det verkar ju föga aktuellt. Jag vet, han är inte ung längre men han är en stabil försvarsspelare som skulle kunna göra några år i AIK och kanske till och med fylla luckan efter Jos. Förre Elfsborgsbacken Andreas Augustsson har också han passerat 30 men att locka hem honom från Danmark skulle inte jag se som en dålig ide. Sedan kan man ju alltid drömma om Mellberg eller Majstorovic men det lär knappast bli mer än just drömmar.
Mer realistiskt, mer kittlande och mer framtidsbetonat vore det ifall Wesström slog en signal till Manchester och tog ett snack med John Guidetti. Hans tillvaro i Citys utvecklingslag kan knappast vara glamorös. Avståndet till A-laget är sannolikt ganska stort då de arabiska ägarna hellre köper dyrt och färdigt än satsar ungt och friskt.
Killen är AIK´are och uttryckte själv i somras att en av drömmarna är att få spela derby med AIK. Den drömmen går bara att förverkliga genom att bli AIK-spelare. Guidetti visade prov på stort kunnande när han tränade med AIK i somras. Han har inte fyllt 18 än och skulle kunna bli upphov till stora pengar vid en försäljning om några år. Kom igen nu Björn. Krydda den löjliga säsongen. Ring John Guidetti.
