Decenniets bästa - Bästa försvararen: "Jag kommer att lyssna på MFF"

Decenniets bästa - Bästa försvararen: "Jag kommer att lyssna på MFF"

Serien Decenniets bästa fortsätter idag med den bästa backen. Så Himmelriket ringde till Grekland.

För att utse Decenniets bästa har Himmelrikets redaktion haft en sluten omröstning där varje redaktionsmedlem valt och rangordnat sina fem bästa alternativ.
Därefter har vi tittat på röstningen och då kunnat plocka fram det alternativ som redaktionen röstat fram. I dag: Bästa backen.
 

Det var ingen lätt uppgift för Himmelrikets redaktion att välja ut en bland alla backar som under förra decenniet satte djupa avtryck hos oss himmelsblå. Där fanns några stycken, minst sagt, och många av dem var eller är landslagsspelare: Patrik Andersson, Joseph Elanga, Olof Persson, Ricardinho, Jon Inge Høiland, Behrang Safari…

Och så naturligtvis: Daniel Majstorovic. Mannen som MFF köpte från Västerås när bägge klubbarna låg i Superettan 2000, men som anslöt till laget först när säsongen var färdigspelad. Himmelriket når honom i ett regnigt och småkallt Aten och lämnar beskedet att vi anser honom vara bästa back i Malmö FF från januari 2000 till december 2009.

– Är det så? Vad kul, utbrister han.

Det går inte att ta miste på värmen i rösten när den 31-faldiga landslagsspelaren talar om Malmö och Malmö FF. Han berättar att både han och hans familj trivdes fantastiskt bra i både staden och föreningen. MFF kommer för alltid att ha en väldigt stor plats i hans hjärta, fortsätter han.

– Det var där jag lade grunden för allt som jag får betalt för nu tycker jag. För klubben var det också en fin period fotbollsmässigt, och inte minst med alla fantastiska supportrar.

Första gången jag hörde talas om Daniel Majstorovic var när Malmö FF köpte honom från Västerås SK år 2000. Den Stockholmsfödda mittbacken hade då som 20-åring flyttat från Brommapojkarna till Köln, men redan efter något år återvänt till Sverige och Västerås. Hans nya klubb kom snart i ekonomiska svårigheter och var ytterst nära en konkurs. En sådan hade inneburit att laget fått lämna Superettan med omedelbar verkan och alla lag som tagit poäng av VSK således förlorat dessa. För MFF:s del, som hade vunnit bägge mötena, hade det inneburit att den tämligen säkra allsvenska platsen inte längre var lika säker.

När jag för några sen intervjuade Hasse Borg för Himmelrikets räkning förklarade han att Daniel Majstorovic var den bästa värvning han någonsin medverkat till. Framför allt för vad Daniel kom att betyda för laget, men också för att för relativa småpengar (cirka 500 000 kronor) kom MFF att rädda Västerås ekonomi och därmed i praktiken sin egen allsvenska direktplats. Det var således många som blev nöjda med den affären.

– När jag kom hem från Tyskland hade jag ett sargat självförtroende, berättar Daniel. I Västerås byggde jag upp det igen och hade två bra år där. Men samtidigt hade jag visioner om att komma längre och framför allt spela i Allsvenskan. Då dök den här möjligheten upp med Malmö, och i det läget var det bara att tacka och ta emot. Att det sen löste sig så som det gjorde var ju perfekt för alla parter.

Du kom att stanna fyra år i Malmö. Har du några minnen som står ut framför andra?
– När jag skrev om mitt kontrakt med MFF 2002, och det presenterades för fansen inför hemmamatchen mot Landskrona, så var det en otroligt skön känsla att få den supporten från både klubben och fansen. Det är ett ögonblick som jag alltid kommer att bära med mig.
Du fick också pris för årets mål 2002.
– Jo. Det var väl inget mål som jag… Det var såklart kul att få det priset, men målet i sig, det ligger väl inte så högt upp på min egen lista.

Du har gjort snyggare?
– Ha ha, ja det får jag nog säga.

Målet vi pratar om var en slags bicykleta som letade sig in bakom Bengt Andersson i IFK Göteborgs mål. Det var egentligen ingen vacker fullträff, mer spektakulär. Daniel Majstorovic blev nog lika förvånad som många andra att det blev 2002 års mål.

2004 återvände Patrik Andersson till Malmö FF efter många års framgångsrikt spel ute i Europa. Helt plötsligt stod laget med tre riktigt bra mittbackar: Daniel, Patrik och Olof Persson. Tom Prahl valde till en början att spela 3-5-2 för att få plats med dem alla tre. Daniel menar att han och Olof hade kompletterat varandra väldigt bra och att de efter lång tid tillsammans kände sig trygga med varandra.

– Sen kom Patrik med sin erfarenhet, sin status och sin kvalitet och allting annat runt honom, så det är klart att man lärde sig mycket av det. Dessutom blev laget ännu bättre i de bakre leden. Den karaktär som han har och som han tog med sig in i omklädningsrummet var väldigt viktig för klubben. Vi blev ett ännu bättre lag helt enkelt.

Vi som såg Daniel Majstorovic de här åren i den himmelsblå tröjan minns en robust spelare, som visade vägen genom att både ta och ge i närkamper. För att vara så stor var han dessutom snabb och få anfallare överlistade honom i man-mot-man-situationer. Vi ansåg honom vara landslagsmässig redan då.

En som följt honom under många år är tidigare assisterande förbundskaptenen Roland Andersson. Han menar att vad Daniel framför allt förbättrade efter att ha lämnat Allsvenskan var positionsspelet och spelet utan boll.

– Men det är inte så konstigt, säger Roland. När han kom till Twente och sen till Basel blev det ett både hårdare matchande och kvalifikativt bättre motstånd oftare än vad man möter hemma i Sverige. 2006 var han på gränsen att komma med i landslagstruppen till Tysklands-VM, men blev bortplockad till slut.

Hur tog han det beskedet?
– Han blev besviken såklart, säger Roland, men han tog det på rätt sätt. Han knöt nävarna och kämpade ännu hårdare. Han har sen dess, steg för steg, tagit ordentliga kliv i utvecklingen. Och allra mest i bitarna som jag nämnde tidigare.

Daniel håller med sin tidigare landslagschef.

– Så är det absolut. För det är en viss skillnad att spela utomlands, att spela i bättre miljöer och möta bättre fotbollsspelare. Du lär dig mycket hela tiden av att spela på en högre nivå, och det är klart att de här bitarna som man var mindre bra på utvecklar man då.

Du kände själv att det var nödvändigt att lämna Allsvenskan vid den tidpunkten för att bli bättre som spelare?
– Ja, det tycker jag. Innan jag förlängde med Malmö 2002 hade jag möjligheten att sticka iväg, till Holland bland annat, men i den vevan kom vårt andra barn och jag kände att jag inte var riktigt förberedd på en ny vända ute i Europa. Det var lärorikt att vara kvar de extra åren i Malmö.

Det kan vara något för andra att lära av, att inte ha för bråttom ut i Europa?
– Det tycker jag absolut. Jag tror det är viktigt att man lägger en god grund innan man tar klivet ut. När jag åkte till Tyskland var jag 20 år och då är man ung fortfarande och man står inte med bägge fötterna i marken riktigt. Själv hade jag inte då det självförtroendet som när jag flyttade till Twente.

Samtidigt var det ju så att MFF var inne i guldstriden när du lämnade. Gjorde det valet svårare?
– Det var en känslig tid om man skulle lämna eller inte. Men jag fick den här möjligheten och jag tror att alla fotbollsspelare känner att man vill prova lyckan utomlands när man som jag kände mig förberedd på vad som väntade. Sen var det fantastiskt att MFF vann guldet och jag känner mig absolut delaktig i det.

Hur högt rankar du guldet för egen del?
– Det är stort. Det är naturligtvis en av mina höjdpunkter i karriären. 

I april fyller Daniel 33 år. Han säger sig inte se något snart slut på sin karriär. Livet i Aten är behagligt och som fotbollsspelare känner han att han utvecklas fortfarande. Han har haft lyckan att fått vara förskonad från skador och blev dessutom rätt sent utlandsproffs.

– Jag brinner för det här och har haft ett fantastiskt år med landslaget, där jag har fått stort förtroende och mycket speltid. Så jag ser några fina år framför mig faktiskt. Sen blir det säkert Allsvenskan nåt eller några år också.

Hur ställer du dig till Malmö FF när den dagen kommer?
– Det är klart att MFF kommer att vara ett alternativ om det finns intresse från deras sida. Men det är svårt att sia om vad som händer om kanske tre år. Den dagen det blir aktuellt att flytta hem kommer jag självklart att lyssna på MFF om de vill ha mig.

Daniel, än en gång grattis!
– Tusen tack. Vill du göra mig en tjänst?

Visst.
– Jag vill att du hälsar alla supportrar i Malmö att tiden jag hade i Malmö FF alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Den supporten med de fansen man hade då, och jag hoppas att det fortfarande är så, var fantastisk. Man kände inför våra hemmamatcher att det var ett stöd i ryggen som var helt otroligt. Vi var verkligen 12 mot 11 på planen, när vi spelade på Malmö Stadion.

Se tjänsten som utförd, Daniel – 00-talets bästa MFF-back.

****************

Övriga försvarare värda att nämnas:

Patrik Andersson
Skador både 2004 och 2005 gjorde att det endast blev 19 allsvenska matcher under 00-talet. Hans inflytande vid sidan av planen ska dock inte underskattas och även om han inte spelade så mycket 2004 bidrog han starkt till det efterlängtade guldet. Den back som konkurrerade hårdast med Daniel Majstorovic om utnämningen till decenniets back.

Jon Inge Høiland
En av de främsta ytterbackar Allsvenskan har sett. Kom från IFK Göteborg till säsongen 2003 och utvecklades enormt under Tom Prahls ledarskap. Stabil bakåt och farlig i det offensiva spelet. Dessutom mycket sympatisk som person och för evigt inskriven i MFF-historien genom sitt guldmål 2004.

Joseph Elanga
Kom från grekiska Apollon som yttermittfältare till ett Malmö FF som hade börjat bygga upp ett lag som skulle vara rustat för medaljer. Tom Prahl omskolade honom snart till vänsterback och det var där han firade succéer. Hans från början rätt svajiga inlägg förbättrades successivt och två av dem minns de flesta av oss: Till Peter Ijehs 3-2-mål mot HIF 2002 och till Peter Abelssons 2-2 mot Maccabi Haifa 2005.

Olof Persson
Stod under 00-talet lite i skuggan av de mer dominanta mittbackarna Daniel Majstorovic och Patrik Andersson, men var en spelare som tränarna alltid kunde lita på. I en intervju med Himmelriket 2005 fick han frågan ”För några år sen var Helsingborg ute efter dig. Hur mycket pengar hade krävts för att du skulle gå dit?”. Hans svar: ”De pengarna finns inte i Sverige. Framför allt inte i Helsingborg.” Sådant, vänner, skapar legender och hjältar.

Behrang Safari
Ännu en ytterback som man minns bäst och mest för hans offensiva raider. Det var lite vingligt defensivt emellanåt, och hans positionsspel var väl inte det allra bästa alltid. Detta är bitar som han så sakteliga förbättrade och idag är han självskriven i det svenska landslaget. Har dessutom det coolaste namnet av alla himmelsblå spelare på 00-talet.

Magnus Johansson2010-01-24 10:30:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF