Pinsamt, Olof Lundh!
"Hade intervjuoffret hetat Zlatan Ibrahimovic hade han garanterat lämnat Lundh i ensamhet med sin mikrofon".
När Sverige i lördags spelade landskamp mot Syrien fick Malmö FF:s målvakt Johan Dahlin en riktig mardrömsstart. När han fem minuter in i matchen fick ett bakåtpass från Samuel Holmén försökte han dribbla bort Syriens anfallare Raja Rafe men misslyckades totalt med detta. Rafe kunde sno åt sig bollen och enkelt göra 1-0 inför en jublande hemmapublik.
För detta skulle Dahlin ställas till svars efter matchen skulle det visa sig. När Fotbollskanalens Olof Lundh intervjuade honom efteråt haglade frågorna; "Vad säger du om målet du släppte in?"... "Hur funderade du?"... "Vad tänkte du när bollen kom till dig?"... "Vad tänker man efter en sån händelse?"... "Finns tanken att där åkte min landslagskarriär?"... "Vad sade de andra killarna?"....
Johan, som naturligtvis var besviken efter matchen, svarade vänligt på frågorna. Han berättade om hur bollen studsade till när han tog emot den, hur han försökte nollställa sig efter misstaget och om hur lagkamraterna stöttade honom.
Efter Lundhs inledande frågor om målvaktstavlan satt jag och väntade på att han skulle gå vidare i intervjun och ställa frågor om resten av matchen. Och mycket riktigt kom frågan; "Vad säger du om matchen i övrigt?"...
So far, so good tänkte jag. För jag kan inte se något fel i att inleda intervjun med frågor om misstaget för att sedan fortsätta med att prata om matchen.
Efter detta förväntade jag mig att det kanske skulle komma någon fråga om den högklassiga räddning Dahlin gjorde på en stenhård frispark i den 33:e matchminuten. Om denna nämndes dock inget. Istället fortsatte Lundh, efter Johans svar om vad han tyckte om matchen, att älta praktmissen: "Är det en nackdel att spela matcher den här tiden av säsongen, när alla pratar om att vi knappt har börjat träna än, och att det då är lättare att göra den här sortens misstag?".... "Hur går man vidare efter det här?"....
Nu satt jag och vred på mig i tv-soffan och tyckte att det började bli riktigt pinsamt. En sak är säker, hade intervjuoffret hetat Zlatan Ibrahimovic hade han garanterat lämnat Lundh i sin ensamhet med mikrofonen. Johan Dahlin visade istället upp en imponerande tålmodighet när han stod kvar och svarade på Lundhs upprepande frågor om sin tavla. Till slut tröttnade dock även denne och sade att det var färdigpratat om misstaget. Med all rätt! Man kan knappast påstå att Lundh visar sina intervjuobjekt någon större respekt när han går på så som han gjorde i den här intervjun.
Under den två minuter och tjugoen sekunder långa intervjun ställde Lundh nio frågor till Dahlin. Åtta av dem var likartade och handlade om misstaget, en enda ställdes om matchen i övrigt. Vidare hoppade Lundh mellan olika ämnen och verkade inte ha förberett sig på bästa vis. För mig var detta ett riktigt lågvattenmärke och jag tycker definitivt att vi har rätt att ställa högre krav på en välavlönad journalist än så här.
Medan Dahlin är högst medveten om sin dundertavla mot Syrien så kan jag dock inte låta bli att undra hur det står till med Lundhs självinsikt. "Vad säger han om intervjun?"... "Hur funderade han?"... "Vad tänkte han när Johan kom?"... "Vad tänker man efter en sån intervju?"... "Vad säger kollegorna?"... "Hur går han vidare efter det här?"...
Pinsamt Lundh! Pinsamt...
*****
Olof Lundhs intervju med Johan Dahlin kan ses här.
