Decenniets bästa - Bästa mittfältaren: "Mycket intresse från Turkiet"
Serien Decenniets bästa har kommit till mittfältet. En trotjänare vann tämligen enkelt.
För att utse Decenniets bästa har Himmelrikets redaktion haft en sluten omröstning där varje redaktionsmedlem valt och rangordnat sina fem bästa alternativ.
Därefter har vi tittat på röstningen och då kunnat plocka fram det alternativ som redaktionen röstat fram. I dag: Bästa mittfältaren.
Det är en bister januarieftermiddag, med vinden vinande snålt utanför fönstren, och ett lätt snöfall lägger sig försiktigt ovanpå den allt smutsigare snön som vid det här laget har legat några veckor. Den allsvenska premiären är inte långt bort, men den känns i det här vädret avlägsen. Daniel Andersson har lämnat mittfältet för att bli försvarschef. Men om detta ska inte den här texten handla. Vi backar tiden, och pratar dåtid. Jag gratulerar honom till utnämningen som Himmelrikets redaktion gett honom: Förra decenniets bästa mittfältare i Malmö FF.
Eftersom Daniel är en Andersson från Bjärred är stora ord således om inte förbjudna så i varje fall sällsynta. Därför får hans svar mig att bli perplex för ett ögonblick:
– Det är enormt stort faktiskt, så det blir jag jätteglad för.
I ett pressmeddelande som Malmö FF skickade ut den 29 juli 2004 fanns bland annat följande att läsa: ”Det här känns jättebra. Det här har jag hoppats på sedan i julas och jag är otroligt glad att det har kunnat lösa sig.” Orden är Daniel Anderssons en stund efter det att han hade signerat kontraktet med Malmö FF. Han hade haft en tuff sista tid i Italien med klubbyten där en av dem dessutom gick i konkurs.
– Men sen var det också andra faktorer som spelade in, säger han fem och ett halvt år senare. Det fanns ett stort uppsving runt Malmö FF den här perioden, med mycket folk på matcherna. Jag kände att jag ville uppleva det. Min bror Patrik hade också flyttat hem och jag tyckte att det skulle vara roligt att få spela ihop med honom i MFF. Det var naturligtvis en starkt bidragande orsak.
Det skulle dröja knappt två veckor innan han gjorde sin debut efter hemkomsten. Platsen var Malmö Stadion och motståndet stod Trelleborg för. Solen värmde de nästan 19500 åskådarna, liksom spelet hade gjort - även om utdelningen inte var i paritet med övertaget; i paus stod det 1-1. Daniel hade börjat på bänken, men drygt 10 minuter in på den andra halvleken signalerades det för byte: Thomas Olsson ut och Daniel Andersson in. Välkomnandet, när han äntrade gräsmattan, var öronbedövande.
– Den matchen minns jag väldigt väl. Jag fick ett bra mottagande där och publiken verkligen lyfte oss till segern i den matchen (4-2, reds. anm.). Det kommer jag aldrig att glömma, det är ett fint minne.
Säsongen slutade som bekant med att guldet kom hem. Det femtonde i ordningen. Ett tag på hösten verkade det som om Malmö kunde jogga hem den ädlaste medaljen, men efter att kanske ha joggat lite väl mycket blev det två raka förluster mot Kalmar och Landskrona. HBK passerade i tabellen inför de sista omgångarna. Då var det dags att möta IFK Göteborg borta. Och därefter Elfsborg hemma. Två matcher som för alltid etsat sig fast hos alla himmelsblå supportrar. Så även hos Daniel.
– Göteborgsmatchen var riktigt grym, minns han. Mycket som stod på spel, mycket folk som hade åkt upp och så vann vi den matchen. Den var ju direkt avgörande, kan man säga. Och sen kom då vinsten och stormningen av planen efter Elfsborgsmatchen, det var också enormt. Man fattade knappt vad som hände där.
Därefter har det inte blivit fullt lika många framgångar.
– Vi började 2005 fint där vi spelade bra i Royal League och vann den där Efes Pilsen Cup. Sen rullade det på rätt bra i Allsvenskan och vi började även Champions League-kvalet bra, tycker jag. Så mötte vi Thun borta och efter det var det precis som om krafterna tog slut. På hösten orkade vi inte vara med i guldracet. Därefter har det väl inte gått något vidare. Vi har haft stor omsättning av spelare, och många betydelsefulla har lämnat oss.
Det känns som om det har varit turbulens i Malmö FF sen Thun borta. Det var där det började som än idag fortsätter, tycker jag.
– Precis, jag håller med dig.
En dum fråga, men känns det motigt?
– Ja, det känns jättetungt. Man lever så med det här och det har varit några jobbiga år nu. Man spelar ju för att vinna och förluster tar oerhört hårt på mig, precis som på supportrarna. Så det har blivit många sura kvällar och helger de här åren.
Jag antar att du hade sett fram emot toppstrider i Allsvenskan och internationellt spel med MFF när du 2004 kom hem igen.
– Topp tre var det minsta man räknade med att klubben skulle vara med och kämpa om. Det har det inte blivit så mycket med.
Med- och motspelare i mängder har passerat revy i Daniels liv på fotbollsplanen med Malmö FF. Framför allt en i det egna laget har imponerat starkt på honom, och det är den idag i IFK Göteborg spelande Thomas Olsson. Det är en väldigt klok spelare, menar Daniel. De litade fullständigt på varandra på fotbollsplanen; stack den ene fram offensivt visste denne att den andre skulle täcka upp för honom. Även Robert Åhman-Persson får fina vitsord från Daniel.
– Jag tycker det stämde bra för oss när vi spelade ihop förra säsongen. Han är också en väldigt klok spelare.
När det kommer till motspelare dröjer han inte med svaret vem han har blivit mest imponerad av: Rasmus Elm. Han menar att det är sällan som man ser spelare dominera i en liga så som han gjorde i Allsvenskan 2009.
Jag undrar om det finns eller har funnits spelare som han känner någon slags hatkärlek till. Någon som han har eller har haft riktiga duster med. Det förnekar han, men:
– Rydström i Kalmar försöker ju alltid få igång nåt, men jag brukar aldrig bry mig. Han gillar att springa omkring och snacka, men det bästa man kan göra är att nonchalera honom.
När tränare och spelare kommer och går i Malmö FF så är det en som består, du. Hur nära har det varit att även du skulle flytta utomlands?
– Under de första åren hade jag löpande anbud, kan man säga. Sen hade jag en del anbud efter EM senast, när det gick rätt bra för mig. Men jag trivs bra här i MFF och jag vill lyckas med föreningen. Jag har bestämt mig för det. Jag hoppas att jag får göra det också.
Vilka klubbar eller länder var det som gällde när anbuden kom?
– Mycket intresse kom ifrån Turkiet. Det har varit några andra länder också men främst har det varit Turkiet. Fast turkarna är ju intresserade av rätt många, eller hur? (Skratt)
Vilka andra höjdpunkter under 00-talet med MFF ser du, förutom guldet 2004?
– Ja, första matchen på nya Stadion var riktigt häftig. Sen är ju kvalmatcherna mot Haifa och bortamatchen mot Besiktas naturligtvis fina minnen. Sen, ja jag vet inte. Där är väl några till, men inte så mycket, va?
************
Övriga värda att nämnas:
Thomas Olsson
En viktig kugge i det lag som 2004 vann guldet. Fick av en del öknamnet ”Känning” beroende på sina skador. När Anders Andersson kom hem valde MFF att satsa på honom och Thomas Olsson fick lite mot sin vilja flytta till IFK Göteborg. Lugn och sansad både som person och spelare, och var av och till lagkapten i Malmö.
Jari Litmanen
Kanske den häftigaste värvning Malmö FF någonsin gjort när det gäller en spelare som inte har rötterna i klubben. Efter en fantastisk karriär i bland annat Ajax, Barcelona och Liverpool valde han MFF. Kom till klubben 2005 när det var tänkt att det skulle bli avancemang till Champions League. Fler minuter på rehabbänken än på planen, men visade när han väl spelade upp ett register som vi inte sett någon allsvensk spelare komma i närheten av sen dess.
Yksel Osmanovski
Kom hem samtidigt som Daniel, men blev inte alls samma förstärkning. Tyvärr inte den tongivande spelare som många hade hoppats på. Hade dock en del ljusa stunder och Yksel är för alltid Yksel.
Andreas Yngvesson
Värvades av Tom Prahl som anfallare 2002, men konkurrensen från Ijeh och Skoog fick honom ut på vänstermittfältet. Ännu en av de viktiga pusselbitarna i Prahls lagbygge som ledde till guldet 2004. Efter karriären har han blivit kvar i Malmö och trots relativt få år i MFF har klubben en stor plats i hans hjärta.
Hans Mattisson
Mittfältaren som fick utstå burop från en del så kallade supportrar under början av 2000-talet. Revanschen kom så småningom i och med stormatcher mot bland annat Maccabi Haifa och HBK hemma på Stadion. Blev till slut en supporterfavorit och fick en klacksång sig tillägnad. Är idag anställd av Malmö FF.
