Krönika: Det har gått inflation i nystarter
På söndag startar 2010 på riktigt. Då spelar Djurgården nämligen sin första träningsmatch. Många är vi därför som går omkring som barn i mitten av december och väntar på frukten av ytterligare en nystart.
Jag ska på 30-årsfest på lördag. Det ska givetvis bli roligt, men helgens höjdpunkt blir ändå söndagens träningsmatch mot Degerfors. Jag har sett fram emot det här så fruktansvärt mycket att jag ibland kännt mig som ett barn i mitten av december. Inte för att jag förväntar mig någon klang- och jubelföreställning och inte för att jag ens kommer att kunna ta mig ut till Bosön och se matchen, utan för att jag varit så oerhört nyfiken på vad detta nya Djurgården ska komma att stå för.
Det har visserligen gått inflation i nystarter och frågan är hur många gånger en ny tränarkonstellation ska få bära beteckningen ”Nya Djurgården”. Egentligen är det ju samma gamla mönster som återupprepar sig. En oprövad tränare med meriter från annat än herrseniorer sätts ihop med ett lite mer rutinera t men ändå oväntat namn i hopp om att de ska komplettera varandra med både talangutveckling och matchcoachning. Deras drag för att ro iland nysatsningen blir att återinföra ett tidigare framgångsrikt spelsystem.
Vad talar egenligen för att det ska bli annorlunda nu? Egentligen ingenting, men någonstans inom mig känner jag en försiktig optimism. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det handlar om, är det Tommy Jacobsons intåg i styrelsen? Putte? Finländarna? Eller är det helt enkelt så att jag, trots att det gått inflation i nystarter, är en fullständigt naiv optimism som vägrat lära mig av tidigare erfarenheter. En envis optimism som gränsar till psykopati.
Jag är inte ensam om känslan. Jag vet. Jag vet att många av er delar den. Jag vet att många bänkar sig framför datorerna för att desperat se om Forum1891 eller dif.se får igång sina liverapporteringar.
Besked! Vi törstar efter besked! Besked! Eller åtminstone en fingervisning åt vilket håll det lutar.
Hur år tankarna kring Djurgårdens 4-3-3-uppställning. Hur formerar man mittfältet? Hur centralt? Diamant, i så fall åt vilket håll? Vem tar vilken position? Jag bubblar av lika många frågor som Thomas Ledin. Och jag har en hel försäsong på mig att få besked innan jag avbryter med mitt underbara leende (om jag får säga det själv alltså).
Ett leende som kommer att födas under lördagens fest och förstärkas för varje dag som går av försäsongen om Djurgården successivt fortsätter ta steg framåt.
Och, som alltid detta år, om Mattias Jonson håller.
