Vi tycker om MFF: Tobias Grahn kunde blivit Sveriges Berndt Schuster
Panelen är tillbaka för att säga sitt om senaste brakförlusten, den nye andretränaren och tidernas värsting. Denna vecka: Nils Byrfors, Ole Törner och Kaveh Koshahi.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910. Producerade även dokumentärserien "I Zlatans fotspår" som sändes på SVT.
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.
Kaveh Kohshahi
Frispråkig bloggare på Eurosport.se och frekvent forumskribent.
Måndagens träningsmatch mot Nordsjälland blev knappast den värdemätare vi hade hoppats på. 0-6 i baken, och orosmolnen hopar sig inför kommande säsong. Finns det något positivt att ta med sig från en sådan kalldusch?
Nils: Jag är en optimist ut i fingerspetsarna när det kommer till MFF och fotboll. Jag var på plats och såg matchen och kan vittna om att siffrorna är lite missvisande. Andra halvlek vill vi glömma helt och hållet, men i första halvlek såg spelet bitvis ganska bra ut. Det känns som att MFF är längre fram i jobbet mot vad de brukar vara vid samma tid på året. Värvningen av Elanga kommer visa sig vara värdefull, och Jasmin och Danne måste få tid att spela ihop sig. Men som svar på din fråga, MFF ska ta med sig den bitande storförlusten. Det gör ont, men det är bara till att bita i det sura äpplet och jobba hårdare.
Ole: Nej. Svårare är så är det faktiskt inte. Det finns aldrig något positivt i att torska med 0-6. Tycker man det bör man hålla på något annat lag, typ Asmundtorp, eller Öster. Sedan är det en helt annan sak att folk drar alldeles för vidlyftiga slutsaser från enstaka matcher. 5-1 mot Köge innebär inte automatiskt SM-guld. 0-6 mot Nordsjälland innebär inte automatiskt att det är kört med SM-guld. Om jag inte minns fel i hastigheten gjorde MFF sin kanske sämsta insats någonsin (hemma mot Cork) samma år som man vann SM-guld. Och om jag minns fel, så begriper ni i alla fall poängen.
Även om det inte finns något som helst positivt i att förlora med 0-6 kan det finnas något positivt i det man förhoppningsvis lär sig av att göra det.
Kaveh: Det positiva är antagligen att det var det här årets bottennapp och att det kom nu istället för under Allsvenskan. Jag är övertygad om att den här matchen var en anomali. Laget är bättre än förra året, det är jag övertygad om. Nu gäller det att få in vinnarskalle och lite rejält och stabilt självförtroende i truppen. Det är väl ur den synvinkeln förlusten oroar. Det är inte många matcher kvar och jag ser gärna att vi går in i Allsvenskan med lite cojones och självförtroende.
Josep Clotet Ruiz presenterades i veckan som Roland Nilssons nye assisterande tränare. En lika spännande som oväntad värvning, enligt de flesta. Vad hoppas du främst på att den unge spanjoren ska tillföra Malmö FF?
Nils: Det är så svårt att sia om detta. Jag stötte på Clotet på en träning ett antal dagar innan nyheten deklarerades. Korkad som jag är lyckades jag inte koppla att det troligen var Rolles nya parhäst som stod där och synade laget. Generellt kan man säga att spansk fotboll håller yppersta världsklass i dagsläget, att La liga är den kanske bästa ligan i världen, och att landslaget får räknas som favoriter i sommarens VM. Personligen tycker jag att det är glädjande att den vackra fotbollen också är den mest effektiva som det ser ut. Jag hoppas att Clotet kan ta med sig dessa influenser från Spanien - ett kontinentalt fotbollstänk som kan vara MFF till gagn.
Men jag vet ingenting om Clotet. Jag vet inget om hans relation med Rolle, hans fotbollsfilosofi och fotbollsmässiga kunnande. Men positiv som man är måste man ju koppla den här rekryteringen till tidigare rekryteringar av utländska tränare som kommit itll MFF och bidragit med nya influenser. Det har i de flesta fallen burit frukt.
Ole: Det jag framförallt hoppas av Josep Clotet Ruiz är nya impulser och perspektiv. Malmö FF har en lång tradition av att hämta internationella tränarimpulser, en mycket framgångsrik sådan. Egentligen räcker det med att göra den här jämförelsen:
Svenska tränare som tagit SM-guld med MFF: Sven Nilsson och Tom Prahl.
Utländska tränare som tagit SM-guld med MFF: Istvan Wampetis, Kalman Konrad, Bert Turner, Antonio Duran, Bob Houghton och Roy Hodgson.
Vilken guldtränare jag tycker har det vackraste efternamnet kan ni förresten troligen gissa.
Kaveh: Jag hoppas att han ska kunna bidra med nya infallsvinklar. Även om svenska tränare på sistone lutat mer mot passningsskicklighet och possession så är det inte enligt den modellen de fostrats. Pep kommer från en fotbollskultur som genomsyras av det MFF försökte sig på förra året. Så jag hoppas att Pep kommer kunna ge lite nya alternativ till befintliga problem.
I Allsvenskan trängs till stora delar karriärsugna juniorer och medelmåttiga fotbollsknegare med nedvarvande hemvändare. Här och där finns en fjärde kategori, spelarprofiler vars rykte utanför planen fått stå mer i fokus än de spelmässiga prestationerna. Den beryktade Joseph Elanga blev i veckan klar för Malmö FF och fotbollsvagabonden Tobias Grahn kommer att förstärka Mjällby kommande säsong. Båda två är spelare som trots sina fotbollskvaliteter lyckats ställa till det för sig. Samtidigt sticker de ut ur den grå fotbollsmassan och väcker känslor och intresse hos fansen. Vilken spelare tycker du mest förtjänar epitetet "Allsvenskans Bad Boy"?
Nils: Bra, men svår fråga. Tobias Grahn som du nämner toppar nog den listan i min bok. En fantastisk fotbollsspelare som verkar (märk att jag skriver verkar) lika socialt inkompetent som ett kylskåp. Det ska bli spännande att se vad han lyckas ställa till med kommande säsong. Det finns ju en risk att hans ego splittrar den där viktiga vi-känslan, men samtidigt har han spetsegenskaper som kan lyfta Mjällby avsevärt. Tråkigt svar kanske, men Tobias Grahn är min badboy i Allsvenskan.
Ole: Tobias Grahn står i särklass. Jag gillar honom. Men det är det inte så många andra som gör i klubbarna han ofta snabbt gör sig omöjlig i. Kommer ni ihåg den gamla Real Madrid och Barcelona-tysken Berndt Schuster? Om Tobias hittat rätt i sin karriär kunde han blivit Sveriges Berndt Schuster.
Tysken var en genial mittfältsmotor som kombinerade grovjobb med teknik, genombrott och spelsinne. Det klarade han att visa år efter år trots att han konsekvent kom i konflikt med allt som rörde sig, inklusive landslags och klubbledare samt lagkamrater. Tobias Grahn har samma kvaliteter och samma pålitliga konfliktsökarradar som Schuster. Skillnaden är att han inte spelmässigt mer än sporadiskt lyckats leva upp till det han har förutsättningar till och hela tiden talar om för allt och alla att han själv kan avgöra matcherna bara alla gör exakt som han säger att de ska göra.
Nu talar det mesta för att nykomlingen Mjällby lyckas värva både Tobias Grahn och Tobias Linderoth. Grahn är egentligen en större fotbollsspelare än Linderoth, men oddsen för att han ska lyckas visa det är jäkligt osäkra. Underhållande är det i alla fall.
Kaveh: För att vara en riktig bad boy måste spelaren ha brist på självinsikt och inte vara särskilt ödmjuk. Tobias Grahn är ju onekligen en lågoddsare. Jag gillar Tobias, men visst börjar det nästan bli sorgligt med hans klubbyten och de ständigt nya ursäkterna för att det inte riktigt gått så bra.
Men Allsvenskans största Bad Boy måste ändå vara Dulee Johnson. Satan, vilken ärkenöt. Han bryter en jävla massa lagar och verkar ha en helt absurd brist på självinsikt. Det är verkligen roligt att följa hans framfart i Allsvenskan. Självklart inte roligt när han misshandlar folk, men herregud, hur kan man inte fascineras av en kille som säger att han hade varit lika bra som Xavi om det inte vore för svenska kvällstidningar? Det är så roligt så jag kissar nästan (okej, inte nästan) på mig av skratt varje gång jag tänker på det. Jo, Dulee är Allsvenskans Bad Boy.
