Lördagsintervju: Daniel Tjernström om guldmatchen
I dag spelar AIK sin första hemmamatch sedan dubbeln bärgades i november på Råsunda. Gnagarforum stämde träff med lagkapten Daniel Tjernström för att minnas tillbaka på guldmatchen mot IFK Göteborg den 1 november.
AIK åkte ner till Göteborg redan dagen innan den sista allsvenska matchen. Hur sov du på hotellet natten i den stora matchen?
- Bra, det var inga problem.
Hur kändes det innan matchen?
- Jag hade väl på känn att jag skulle sitta på bänken, det blir en viss skillnad i anspänning när man vet att man inte ska spela. Det betyder inte att man är mindre laddad inför uppgiften men det blir en annorlunda känsla bara. Jag var inte speciellt nervös men jag var förväntansfull, det var ju årets match och en av de största matcherna jag varit med om någonsin. Men sen när vi kom till arenan – då blev jag mer nervös av att se på än att få spela själv.
Fick du några indikationer innan matchen på att du skulle bli inbytt och få spela?
- Stahre gick igenom med alla som satt på bänken att det var ”ingen som satt på bänken utan att vi gör det här tillsammans” – det förstärkte Stahre extra inför den här matchen. Han såg berättade för oss att han såg ”Gabriel Özkans snabba fötter” och jag skulle få lyfta bucklan in en svettig matchtröja. Men det fanns ingen garanti för det förstås, att jag skulle få komma in, men det kändes bra att höra - det var en bra genomgång innan matchen.
Hur kändes att titta på matchen från avbytarbänken?
- Det var nervöst var det, vi fick inte det grepp om matchen i första halvlek som jag hoppats på. Vi var med i matchen i allra högsta grad men Göteborg var rätt vassa i första halvlek, de var lite bättre än oss och ledde ju i halvtid.
Vad tänkte du när Göteborg gjorde ledningsmålet?
- ”Fan” typ (skratt). Det var ju tråkigt men samtidigt visste vi att det räckte med ett kryss så vi behövde bara ett mål. Men det kändes inte uppgivet
Vad hände i pausen i AIK:s omklädningsrum?
- Det var bra stämning, det var absolut ingen uppgivenhet på något sätt; det var fyrtiofem minuter kvar så det var bara att köra. Vi gjorde några små justeringar och taktiska förändringar, lite saker som vi skulle tänka på men jag kommer inte ihåg vad det var.
Bojan och Martin bytte ju kant.
- Ja, det förbättrade spelet i andra halvlek. Det kändes bättre i allmänhet när andra halvlek började, vi tog tag i det direkt och kvitteringsmålet kom ju rätt tidigt i andra halvlek.
Hur var det att sitta på bänken och se kvitteringen?
- Det var otroligt skönt, en enorm lättnad. Det var väldigt, väldigt skönt: en tidig kvittering och det var precis vad vi behövde.
Sen blev du inbytt, hur var det?
- Det dröjde ju ett tag in i halvleken innan jag blev inbytt men då släppte nervositeten – det blir så när man sitter och tittar – men det var bra att jag fick komma in!
Berätta om målet!
- Jag har sett det många gånger. Det var ett fint anfall, det var snyggt ända från början ändå bakifrån…det slutar med att Dulee Johnson chippar bollen till mig på bortre stolpen. Jag tar ner den sen skjuter jag och den går in.
Hur kändes det att se bollen gå in?
- Overkligt. Vi var ju omringade av Göteborgare där vi var på planen, även om AIK:arna hördes på andra sidan, så var det ganska tyst. Jag tittade ut mot linjedomaren för att se om det var offside, jag ser ju att bollen går in och att Ivan sträcker upp händerna i luften – det var ju mål!
Trodde du att var offside?
- Man kollar ju nästan alltid…
Jag tyckte ditt mål var något av en delikatess: ett skott på studsande boll i en väldigt svår vinkel!
- Det var någon som tyckte att det var en dålig första-touch på bollen; att jag kommer i för dålig vinkel med skottet och att jag skulle bröstat bollen mera rakt mot mål. Men jag fick bollen dit jag ville ha den, hade bollen gått mer in mot målet hade deras back hunnit dit säkert, nu fick jag en sekund till på mig att tajma säkert och det var bra det för annars hade säkert blivit något stressavslut och det kanske inte hade blivit bra alls.
Kändes de att var avgjort när du gjorde målet?
- Ja, det var bara fem minuter kvar då plus tilläggstiden, men det kände jag att de gör aldrig två mål på det sista som var kvar. De var de skönaste nio minuter jag spelat i min karriär.
Känslan när domaren blåser av matchen?
- Lättnad, lycka, stolthet i en salig blandning plus några känslor till kanske. Jag blev omedelbart omringad av alla som rusade in. Det var en härlig känsla hela den dagen och dagarna efteråt också. Det kommer jag alltid att minnas!
Blev du av med någon viktigt ägodel, Pertan klagade lite över förlusten av matchskorna för han fick spela finalen i Svenska Cupen i nya skor som inte var helt bekväma…
- Det fick jag också, skorna blev jag av med och strumporna och benskydden.
Sen blev du målad i guld, var det någon som frågade eller satte de bara igång?
- Jimmy Wikström på Aftonbladet känner jag sedan tidigare, han är från Karlskoga. Han kom in och hämtade mig bara, det är ju tradition så det var bara att ställa upp.
Vad betydde alla AIK:ares närvaro på arenan?
- Det var ett enormt tryck på matchen, redan när vi skulle värma upp kände man stämningen. Det ”kokade”, nästan som när man spelat ute i Europa förut, förväntningarna ligger i luften. Man kan nästan ta på stämningen. Det var en massa AIK:are där, det var fantastiskt.
Hur var segerfesten sedan?
- Det var kaotiskt. Men det var skönt, vi var kvar ganska länge på Ullevi, vi slapp stressa därifrån. Vi kunde sitta ganska länge i omklädningsrummet och dricka champagne och ta en bira. Sen ut till bussen och direkt till flygplanet, det var ingen säkerhetskontroll utan det var direkt till planet. Det var den skönaste hemresa jag någonsin haft. Det var bara vi på planet. Och Niklas Strömstedt. Så bra som jag mådde efter att vi satte oss på bussen utanför Ullevi och åkte mot planet har jag sällan mått. Sen kom vi till Arlanda och där var det massvis med människor som mötte oss, det var helt otroligt. Sen åkte vi in till Stockholm, till Ambassaduer, där skulle vi äta trerättersmiddag tror jag tanken var. Det vällde in folk, det var kul! Sen var vi ute bron ovanför Kungsgatan, det var kanske det häftigaste av allt.
Dagen efter var ni på Råsunda!
- Det var helt enormt det också, hur många var det där, tio- femton tusen? Det var den grejen efter den andra de här dagarna. Alla de här dagarna är ett minne för livet!
Det var inga problem att ladda om till Cup-finalen?
- Nej det var det inte. Jag hoppade ju in och spelade i den matchen också även om det inte var så länge. Vi blev historiska, vi vann det vi kunde vinna förra säsongen! Vi satte punkt för en helt fantastisk säsong.
Vad gjorde du på din ledighet sen?
- Det var resor på gång men det sket sig med dem, den ena efter den andra. Så jag gjorde inget speciellt. Jag var här i stan mest, tränade lite för att hålla igång. Jag gjorde inget spektakulärt över huvudtaget, jag tog det lugnt.
Vad tänker du inför säsongen 2010?
- Det känns om inför vilken annan säsong som helst; några spelare har försvunnit och några nya har kommit in. Vi har samma tränare så det känns bra. Men vi har tappat några nyckelspelare förstås men vi har nya spelare som kan ersätta dem och kliva fram och göra ett riktigt bra jobb – jag är optimistisk. Så vi ska vara med i toppen i år igen!
Stahre har ju satt höga mål: vinna Supercupen, vinna Allsvenskan, vinna Svenska Cupen samt kvalificera AIK för Champions League!
- Ja det är klart, de målen måste vi ju ha. Vi kan ju inte vara nöjda med en fjärdeplats för att vi vann ”dubbeln” förra året. Vår målsättning är ju att försvara våra guld förstås och ta oss ut i Europa. Samt vinna Supercupen.
Vad tror du att ni kommer att lyckas med?
- Jag tror vi kommer lyckas med allt! Man måste tro på det man håller på med annars är det kört! Sen är det svårt men jag tror på möjligheten.
Vilka lag kommer att slåss om guldet i år?
- Samma som förra året.
Vad talar för att ni kommer att kvala in för Champions League-spel?
- Lite tur med lottningen, det är väl mest det. Att vi är i ”bra slag” och har lite tur med lottningen – då kan det gå bra!
Tack så mycket och lycka till!
- Tack själv.
