Träningsmatch: TFF-Bröndby 0-1
Även om TFF förlorade årets andra träningsmatch, denna gång mot Bröndby, så var det ett rejält fall framåt jämfört med insatsen förra veckan mot Lyngby. Trots duktigt motstånd stod TFF upp mycket väl och skapade dessutom ett antal riktigt bra målchanser.
Ett antal större förändringar hade gjorts i TFF-laget inför dagens match mot Bröndby jämfört mot hur det formerades mot Lyngby för en vecka sedan. Noring var tillbaka i mål, Haynes fick ersätta knäskadade Melander och på provspelarplatsen huserade idag esten Alo Bärengrub. På mitten tog Nilsson Haynes plats och nyförvärvet Adelstam spelade till höger. I Drugge-rollen fanns Pode och längst fram Jensen. Kvar från Lyngby-uppställningen var således endast Abelsson och Fuxberg i backlinjen och Andersson på det centrala mittfältet och Wihlborg till vänster.
Ett annat sätt att uttrycka uppställning på vore detta:
Noring
Haynes, Abelsson, Bärengrub, Fuxberg
Andersson, Nilsson
Adelstam, Pode, Whilborg
Jensen
Det var inte bara startelvan som skiljde sig mot förra veckans match, spelet gick över huvud taget inte att känna igen. Och tur var väl det för även om Lyngby bjöd på bra motstånd så var Bröndby än vassare med ett högre tempo och skickligare bollbehandling.
Utan att ha någon officiell statistik på bollinnehavet kändes det som att Bröndby klart hade störst bollinnehav genom hela matchen. Dock lyckades man inte tränga sig igenom TFF:s nykomponerande försvarslinje alltför många gånger. Den för dagen vikarierande högerbacken, tillika lagkapten, Haynes imponerade stort i sin nya roll. Bärengrub stack varken ut eller in i mängden utan gjorde vad han skulle. Han kändes relativt bekväm med bollen även om hans löpsteg kanske inte höll Jensen-klass vad gällde snabbhet.
På mitten hade Andersson höjt sig ett flertal snäpp jämfört med senast. Sidan om spelade Nilsson som tog för sig rejält och tillförde aggressivitet till laget, lite väl mycket tyckte domaren ett par gånger och gav Nilsson till slut både gult och rött kort. Det röda kom dock inte förrän i slutsekunderna av matchen.
Framåt var det intressant att stifta bekantskap med nye Adelstam. För dagen fick han spela till höger och gjorde detta mycket bra. Tempot var det inga problem med och med lite flyt hade nyförvärvet även kunna bli målskytt i matchen. Pode fick i uppdrag att axla Drugge-rollen vilket inte görs i en handvändning men det gick helt okej enligt undertecknad.
Längst fram var det en fröjd att se Jensen vara riktigt på hugget trots vinter, kyla och stora Bröndby-försvarare att tampas med. Som vanligt högg han på allt och var matchen igenom ett stort orosmoment för motståndarna. Kan Jensen fortsätta utvecklas i samma stil som tidigare finns alla förutsättningar för honom att göra 10+ mål i årets allsvenska.
Med anledning av ovan känns det spontant konstigt att TFF inte vann matchen, men nu gjorde man dessvärre inte det. Orsakerna till detta faktum var främst otur kombinerat med oskärpa i avsluten. Oturen bestod främst av den ribbträff som studsade ner på mållinjen. TFF:arna som var närmst menade att bollen var inne, men domarteamet valde att inte döma något mål. Man kan endast spekulera i vad ett mål hade betytt för laget i det skedet men av övrig insats att döma hade det funnits goda förhoppningar om att detta hade räckt för att stärka laget så pass att man åtminstone inte förlorat matchen.
