Djurgården – Sundsvall 1-1: ”Nja”
Djurgården gjorde idag säsongens första match inför publik när man tog sig an GIF Sundsvall på Skytteholms uppvärmda konstgräs. Frågan var om lyckan från matchen mot Degerfors skulle fortsätta. Svaret: - Nja.
När Djurgården spelade mot Degerfors i Söndags bjöd man på en klang- och jubelföreställning och sex fina mål. Spelet då kännetecknades av en rörlighet på mittfältet och ett kvickt kortpassningsspel som vi inte sett på år och dar. Kanske var det med det i bakhuvudet som de drygt två tusen åskådarna trotsade kylan och begav sig till förorten.
Ju längre matchen led desto kallare blev det på läktaren. Vi som var där suktade så efter några riktigt heta chanser att värma oss med. Passningsspelet och rörelsen i Djurgården var det visserligen inget fel på. Mattias Jonson kom ner från sin anfallsposition och hämtade en hel del bollar som han fördelade ut mot kanterna. Kennedy Igboananike fångade en hel del bollar med bröstet och påminde stundtals om en yngre Jones Kusi-Asare. Men den första halvleken förblev mållös.
Av de andra nyförvärven var det framförallt Jani Lyyski i backlinjen som utmärkte sig. Han kämpade och slet, låg ständigt rätt i positionerna och kunde avvärja de trevande anfallsförsök som Sundsvall kom med, med god hjälp av Jona Toivio ska tilläggas. Kasper Hämäläinen och Joel Perovuo på mittfältet var i ständig rörelse, bytte positioner och spelade på få tillslag hela tiden men hade svårt att komma med tillräckligt högt i anfallen för att själva hota. Istället blev de inte mycket mer än bollförflyttare tillsammans med Daniel Sjölund. En roll som de dock skötte helt okej.
När domaren sedan blåste igång den andra halvleken blev det direkt tydligt att vi skulle få tampas med ett betydligt mer fartfyllt Sundsvall. Man vaskade fram ett halvläge med en gång. Djurgården redde ut läget, fick tag på bollen och skulle precis utnyttja läget att ställa om snabbt när Joel Perovuo snubblade till i sin bolltouch och tappade bollen till en sundsvallspelare som med en enkel passning kunde friställa Daniel Sliper som rullade in ledningsmålet bakom en ensam och chanslös Tommi Vaiho. Djurgården hamnade alltså i underläge nästan omgående och man var tvungen att inleda en kvitteringsjakt.
Jakten blev dock inte så långvarig. Redan efter fem minuter kunde Hrvoje Milic, som bytt av Mattias Jonson i halvtid, dribbla sig loss på vänsterkanten och måtta ett inlägg till den imponerande spänstiga Kennedy Igboananike som nådde bollen med pannan men tyvärr skallade den utanför. Ett hett läge var det dock, men det såg det inte ut att vara när Daniel Sjölund två minuter senare får bollen vid mittplan, tar några steg framåt i banan och sedan bjuder på en godbit som var värd hela den symboliska entrépengen. Med en delikat vändningsfint lurade han sin motståndare, spelade vägg förbi två till och dribblade sig sedan förbi de sista innan han lätt avvaktande chippade bollen över målvakten fram till 1-1.
Allmänt kan man säga att resten av matchen blev en transportsträcka mot slutet. Kylan gjorde sitt till och spelarna var kanske ännu inte riktigt redo för fulla nittio minuter. Djurgården försökte och visade viss vilja, men tröttheten ledde till att koncentrationen i bland saknades så att de tidigare så snabba och fina passningarna nu allt oftare hamnade hos de gula sundsvallsspelarna och anfallen blev för korta. Sundsvall hade egentligen ingenting och Djurgården med sina små halvchanser och Philip Hellquists avslutande friläge får nog sägas varit närmast segern i dag. I en match som inte riktigt besvarade den stora frågan från förra veckan. Kanske får vi svaret nästa söndag mot Gefle istället.
