Måndag Morgon: Ge mig nåt jag vill minnas!
Det vi kallar minnen är ofta efterhandskonstruktioner och gissningar. Vi fyller i luckor och det vi inte förstår av en händelse. Minnet är då kanske inte alls lika med vad som faktiskt hände. Vissa hävdar till och med att man måste vilja minnas för att minnas, men det håller Frohm inte alls med om…
Jag har hållit på MFF så länge jag kan minnas. Ändå är jag osäker på om jag verkligen minns min första match. Ibland undrar jag vad jag egentligen minns, om jag minns någonting alls och, framförallt, om jag minns det rätt?
Var det verkligen sol och hyfsat varmt den gången mot Öis i premiären när Conny Andersson (nyförvärvet från ”di gule”) debuterade och gjorde mål efter… jag hur många minuter då? Fyra? Ja, han var i alla fall det årets första målskytt i allsvenskan och fick en guldklocka för det. Eller fick han det och var den i så fall verkligen av guld? Och var det Öis vi mötte?
Ett annat sådant skarpt minne är en vinstmatch mot Åtvidaberg med 7-0 i svenska cupen, och Tapper satte en straff rätt opp i nättaket i det västra Stadionmålet, det som vetter mot Lorensborg. Jag tror till och med att jag har sett den straffen på fotografi. Men vänta ett ögonblick, var det 7-0? Och var det i svenska cupen?
Vann vi egentligen?
Eller som när Zlatan spelade mot Västra Frölunda hemma på Gamla IP i sista matchen -99 och VF hade Torbjörn Nilsson på bänken och vi undrade, elakt och ganska högljutt, om inte han och RATS kunde byta plats. Var det verkligen sista matchen? Vann vi egentligen? Var Torbjörn Nilsson verkligen tränare då i VF?
Ja, så håller det på. Minnena från matcherna blir diffusare och diffusare samtidigt som bilderna är knivskarpa och jag är tvärsäker på hur det var.
Tänk om man kunde arkivera sina minnen lika enkelt och säkert som dokumenten man arkiverar i datorn. Så mycket säkrare allting skulle bli.
Samtidigt skulle det vara jävligt gott att kunna deleata vissa händelser. Till exempel hela det allsvenska spelåret 1999. Det är min själ inget att komma ihåg. Inte heller Trevor Francis retfulla 1-0 i München. Allt hade varit så mycket roligare om jag istället fått minnas fel och att Kindvall då satte det där friläget.
Känslan har aldrig fel
Fast å andra sidan. Det kunde varit mycket värre. Man kunde ju varit supporter till en klubb som var mindre framgångsrik, som till exempel Hammarby eller Norrköping eller HIF - då hade där inte varit så mycket att vilja minnas!
Nej, det enda säkra är egentligen känslorna. Jag kan när som helst framkalla den exakta känslan av den stora tomhet som infann sig när det blev klart att MFF ramlade ur, jag känner ännu knivskarpt glädjen när Höiland slog in straffreturen. Hur magnerverna 25 år tidigare vände sig i förtvivlan och hur jag hoppades att domaren blåst för halvtid, och inte för mål, när Trevor Francis nickade in 1-0 i München.
Jag känner också igen min förvåning när Krister Kristensson i en match hemma på Stadion sprang rätt över planen och tryckte till Claes Cronqvist. Triumfkänslan senast när vi drog till med senaste storvinsten mot Elfsborg (vågar inte skriva resultatet eftersom jag inte är helt säker) är också i färskt minne liksom ilskan och frustrationen över alla icke-avblåsningar och felbeslut från domare Jonas Eriksson i höstens hemmamatch mot IFK Göteborg.
Jag minns fortfarande tårarna efter Göteborgs hemska mål mot oss i SM-finalen. När det var har jag glömt (eller förträngt), men jag tror att Mild och åtminstone någon av bröderna Holmgren var inblandade på nåt vis. Men tårarna, de bittra, som rann nerför kinderna på en kille i 30-35 årsåldern, han hade en gråvit-noppig rock i bomull på sig, glömmer jag aldrig.
Det är sådana känslor som man kanske helst skulle slippa minnas.
Masses ribbträff
Minnen som jag gärna vill ha kvar är Litmanens underbara friskparkar som alltid resulterade i mål. Att Patrik Andersson aldrig förlorade en närkamp. Att Johan Dahlin höll nollan mest av alla under 2009. Att Masse Magnusson en gång sköt ett skott från halva plan som tog i ribban och att han själv sprang fram och slog in returen bakom en helt förvånad målvakt. Att Bosse aldrig missade en straff. Hur Thern, med dödsförakt, kastade sig in i en klunga av tre-fyra göteborgare och kom ensam ut med bollen. Swarres underbara glidtacklingar. Möllers kolossala räddningar och utkast, Ijehs fantastiska målkänsla, Skoogs frispark i krysset mot HIF här hemma…
Om jag minns rätt, vet jag inte, men det är så jag vill minnas det.
Så, kom igen nu ”di blåe”, ge mig mycket att vilja minnas jubileumsåret 2010!
Fotnot 1. Ja, det var sol när Conny Andersson debuterade i MFF 1971 och han gjorde den säsongens första allsvenska mål efter 2 min och 31 sekund. Men det var inte Öis vi mötte utan Elfsborg. Om klockan var av guld vet jag fortfarande inte.
Fotnot 2. Jodå, vi slog verkligen Åtvidaberg med 7-0 i cupfinalen. Året var 1973, men matchen spelades på anrika Vallen i Jönköping och där har jag aldrig varit.
...tankar från roten
• Om, jag säger om, MFF skulle gå och vinna Allsvenskan i höst och/eller cupen, samtidigt som man drar in mycket pengar tack vare stadion och den nya organisationen. Vem är det som ska hyllas då? Madsen & Co eller FG och MFFs vänner?
• Jag minns vad jag kände när Rawes i måndags gjorde 5-0 på MFF – hjärtsmärta!
• Rädslan för kvinnor i MFF styrelse är stor bland många. Häromdagen stod till exempel det här att läsa på Himmelrikets forum angående valberedningens förslag: ”Dessutom kan man ju fråga sig, vad en idrottsointresserad Helsingborgare har för drivkraft att sitta oavlönad i MFFs styrelse.” och ”Jag tycker inte att det är så bråttom att få in en kvinna i styrelsen att vi ska ta första bästa oavsett om hon är lämplig eller ej.” Ett ganska hårt angrepp och underkännande av valberedningens arbete.
• Sydsvenskan ägnar 48 sidor åt MFFs 100 års-jubileum. Ambitiöst. Men bara två av sidorna viks för damsektionen, ingen för handbollen, hockeyn och bordtennisen. Snacka om dåligt minne!
• Hur tänker de som i samband med Elangas återkomst i MFF, säger att vi inte ska tänka på hans förflutna, att han sonat sitt straff etc etc? Samtidigt nämner de det i varje krönika och varje artikel. Jag menar om jag säger åt dig att inte tänka på en röd brandbil nu, funkar det?