Camp Cojones Bloggen: Lördag kväll
2010 års träningsläger är över. Himmelriket var där.
Lördag 23.20
Lägret är över, slutsignalen har ljudit. Sista natten med gänget återstår. Eller gäng och gäng, det är mest jag och rumskamrat Österlind som håller ställningarna om sanningen ska fram.
Vad har vi lärt oss under den gångna veckan? Ett par saker: Manipulera aldrig luftkonditioneringen, den spanska svängen är inte samma sak som den spanska rondellen och att den klassiska frågan om det finns svenskt kaffe på hotellet är befogad.
Incidenten när undertecknad hindrade en ukrainsk spelare från att kasta inkast är ännu inte tillräckligt mentalt bearbetad för att kunna återberättas.
Laget i vårt hjärta, då? Hur står det till med Malmö FF? Jag måste säga, den färska förlusten till trots, att de positiva intrycken är många. Såväl spelare som Himmelrikare tycker att det har varit ett bra läger. Efter att ha befunnit sig i spelarnas närhet under en vecka kan jag lätt påstå att stämningen och sammanhållningen är väldigt god. Det skrattas och kivas om vartannat, mellan såväl yngre som äldre. Att det skulle vara för mysigt eller gulligt tror jag inte är någon risk. Intensiteten laget presterade i onsdagens match var något annat än vad de tidigare träningsmatcherna visat. Snacket, inställningen och jobbet som då gjordes på plan lovar mycket gott.
I mitten av detta står en herre vid namn Roland Nilsson. En herre som jag mest läst om, utan att ha en egen uppfattning. Bilden jag fått av honom här nere är bilden av en man som står i centrum och vet vad han vill. Det syns, det hörs och det visas vad han vill åt på träningarna. Det märks också på personerna omkring honom, de flesta frågorna hänvisas direkt till Roland. Varför? För att det är Roland som bestämmer, helt enkelt. Slutintrycket från Camp Cojones är optimistiskt.
I morgon bitti bär det av hemåt. Hem till snökaos, havregrynsgröt och Melodifestivalen. Jag väljer att avsluta med samma ord som rumskamrat Österlind stönat varje morgon när klockan ringt:
Åh, fy fan…
John Börén
Fredag 23:30
Denna dag ett liv som den stora filosofen farbror Melker sade. Just så känns det i kväll. Rumskamrat Börén, herr redaktör Johansson och undertecknad har idag upplevt mer är de flesta gör på en livstid. Träning med MFF, sol i Malaga, en mindre vandring i samma stad, inköp av diverse starka drycker och sist men inte minst. En ofrivillig rundtur i de Andalusiska bergen.
Dagen började i och för sig inte bra i heller. Efter ett par kvällars lyckade manipulationer med rummets aircondition gick något snett i torsdags natt. Fruktansvärt snett. Det hela resulterade i ett sovrum som blev kallare och kallare ju längre natten led. Till sist fick jag för mig att det fanns isbjörnar i rummet. Men det var endast rumskamrat Börén som snarkade.
Hotel Sol Andalusi gjorde annars skäl för namnet och bjöd på sol under eftermiddagen. Eftersom Malmö FF inte tränade, och vi inte hade tillgång till spelarna under dagen, passade vi på att köra in till Malaga. Det blev en mindre rundtur i kvarteren kring kyrkan och den gamla borgen som blickar ut över hamnen. En kopp kaffe och lite tapas på en bar kändes som en bra slutpunkt på eftermiddagen.
Därefter började äventyren på riktigt. En hemfärd på okända vägar, i en okänd bil i ett allt mörkare Andalusien. Det slutade med en vilsekörning på flera mil. För säkerhets skull skickade vi ett SMS till våra kollegor på hotellet. ”Vi har kört vilse i bergen, vi hoppas vara tillbaks innan midnatt”. Ingen brydde sig.
Där kunde våra liv ha slutat om det inte vore för rumskamrat Börén som med säker hand, vaksamma ögon och ett lugn påminnande om en rabattkupongshandlande pensionär, forslat oss till hotellet. Vi är dig evigt tacksam.
För övrigt kan meddelas att Patrik Jandelins äldre, och troligen fullständigt okända, bror bor på vårt hotell.
I morgon är det match…
Ulf Österlind
Torsdag 23.55
Det är, som ni kära läsare säkert förstår, en alldeles speciell upplevelse att få vara med här på Malmö FFs träningsläger strax utanför Malaga. För mig personligen är det en stor förmån att i verkliga livet få träffa och arbeta med dessa kompetenta och passionerade människor som utgör Himmelrikets redaktion.
Jag har många gånger ställt mig själv frågan hur jag orkar eller rimligen kan tycka att ett fotbollslag är värt den tiden och energin jag lägger ner på det. Alla biljetter, alla supporterprylar, allt forum-scrollande, alla web-sändningar, alla alibi-öl som köpts på sportbaren bara för att kunna följa dessa himmelsblå bollsparkare.
Efter den här resan kommer jag att behöva tänka om. Jag är ingenting i jämförelse med de skribenter, filmare och fotografer som jag tillbringar en vecka tillsammans med, här i regnperiodens Andalucien. Likt levande lexikon och bottenlösa kunskapsbrunnar vägleder de mig gång på gång mellan rätt och fel inom religionen MFF.
Men vår uppgift kan ibland kännas svår att tolka. Är vi här för att förse våra läsare med intressant stoff, bakom såväl kulisserna som rubrikerna? Är vi här för att skylta med vårt engagemang och skryta om vår kärlek inför vårt lags spelare och tränare? Eller har vi framför allt en huvudsaklig plikt gentemot det företag som faktiskt står bakom Himmelriket?
Det är inte så lätt att alltid veta vilken fot man ska stå på. Ena stunden skrattar man gott åt när spelarna kastar badtofflor på varandra, andra stunden irriterar man sig oerhört på att tränaren väljer att bänka de spelare som borde vara givna i startelvan. När ska man hylla, när ska man kritisera? När ska man vara objektiv, när ska man bekänna färg?
Visst, vi är inte utbildade journalister. Vi är inte rättvisesträvande korrespondenter. Vi lever i en tillfällig dröm där vi omger och är omgivna av våra idoler. Vi svänger oss med termer som träningsbloggar, skadelägen och direktrapportering. Vi leker med diktafoner, kameraobjektiv och externa hårddiskar. Vi skojar om hotellobbyn som vårt mediecenter och vi dunkar varandra i ryggen efter varenda publicerad artikel. Ändå försöker vi hålla en nivå som vi med ett gemensamt ord benämner professionell.
Ingen ska kunna säga något annat än att vi här för att göra ett jobb. Vi är här för att bevaka världens finaste fotbollförening och dess förberedelser inför dess jubileumsår. Visst hyser vi sympatier som inte går att hemlighålla men det ska inte hindra vårt noggranna granskande.
Jag antar att det viktigaste är att hålla distans. Kärlek på avstånd, brukar det heta. Att inte låta sig lindas in och förföras av kändisskapet eller framgångssagorna. Att inte låta sig bländas av guldglansen, meriterna eller den ljusnande framtiden. Distans och professionalism är våra ledord.
Sänder er en vykortsbild där rumskamrat Österlind på ett tydligt vis sammanfattar vad jag menar. Tack för visat intresse, ses imorgon!
John Börén
Torsdag 11.25
Idag är allt precis som vanligt. Återigen regnar det. Fast en sak skiljde sig från tidigare dagar. Det fanns riktig youghurt till frukosten. Rumskamrat Börén och undertecknad slevade i oss med förnöjda miner.
För Himmelrikets del innehåller dagen en massa intervjuer. Vi ska försöka få tag i Ofere, Stenström, Asanovski, Alex Nilsson, Ulrich, ett dubbelsnack med Ricardinho och Wilton, sist men inte minst Daniel Larsson. Resultaten kommer att publiceras idag och i morgon.
En sak som förbryllar oss härnere något alldeles oerhört är det faktum att man i Spanien är duktiga på det där med kaffe. De har Espresso, Café con leche och Capuccino. Ändå klarar de inte av att fixa ett ordentligt kaffe till frukostbuffén.
För övrigt kan meddelas att fotograf Lind var ute på en långpromenad i de Andalusiska bergen i gårdagens solsken. Efter ett par branta backar blev Lind så varm att han driftade sig till att ta av sig på överkroppen. Enligt egen utsago skingrade han därmed en mötande hjord med getter. Herden sitter fortfarande och skakar på ett spansk café. Den getmjölk som druckits efter mötet med herr Lind har en pikant smak av skräck....
Nu är det snart intervjudags. Tack för kaffet....
Ulf Österlind
Onsdag 22.00
Ännu en dag till ända i Cojoneland. Jag förstår att ni läsare undrar spänt; Hur har vädret varit idag då? Bloggen kan med strålande glädje och stramande kinder meddela att solen lyst på oss idag. Eufori! Det har visserligen kommit ett par störtskurar regn också, men vi har inte mage att klaga.
Det kan väl inte ha undgått någon av Himmelrikets läsare att det har spelats match idag. Det är ett av fotbollens ständigt återkommande mysterier: Att man i flera dagar kan spekulera startelvor, studera väderprognoser och äta ner nagelband för något som till slut avslutas med siffrorna 0-0.
Men kul var det. Och bra var de. Jille, Jasmin, Jeffrey och de andra visade varken tecken på hotelldöd eller fruktan för de ukrainska motståndarna. Laget uppträdde både samlat och aggressivt, och hade till synes inga problem att hänga med i metallurgernas tempo.
Att farten tilläts att hållas uppe berodde till stor del också på de tappra eldsjälar som följde matchen vid sidan. Det fanns bara skyddsnät vid kortändorna så vid flera tillfällen hamnade bollarna långt ute i periferin. Då, mina vänner, dök han upp som en räddande bollkalleängel längs sidlinjen: 32-årige John Börén, living the dream.
I ärlighetens namn ska det erkännas att även rumskamrat Österlind och Magnus ”Easylistening” Johansson visade prov på behärskade bredsidor. Extra cred till den medlem ur den donetsjka staben som klättrade ner i gyttjeravinen nedanför plan för att hämta en förlupen boll. Ännu mer cred till att han faktiskt tog sig upp därifrån.
Imorgon ska vi jaga intervjuer åt er, och försöka anlända till frukosten innan yoghurten tagit slut. Någon gång ska det gå…
Hasta mañana, gott folk!
John Börén
Onsdag 9.50
Efter en orolig natts sömn på grund av uttorkning efter soltimmen i går så känns det ändå bra att det är dags för match. Först är det förstås förmiddagsträning där laget ska gnugga fasta situationer,
Just nu lyser solen så det kan bli en träning i kortärmat.
Herr rumskamrat Börén och undertecknad såg en regnbåge i morse. Jag tror det är tecken och att det allsvenska guldet finns i slutet av densamma.
Ulf Österlind
Tisdag 23:00
Ojojoj, vilken dag! Bilkörning genom spanska esplanader, träningspass på plaskande plast och strålande sol! Nåja, i en timme i alla fall…
En intervjufri dag blev det som ni kanske uppmärksammat och det öppnade för undertecknad att besöka hotellets gymanläggning. Fick sällskap på löpbandet intill den ena halvan av den virtuella superduon Chenrik/Grahnito. Efter en stunds flåsande och svettande kom herrarna Mehmeti och Molins in i lokalen, tittade lätt leende åt vårt håll och Agon gjorde tummen upp. Nu är ju inte jag en sån som springer på gym och är tjenis med elitidrottsmän. Nej, jag är en sån som springer på gym och sedan bloggar om att jag är tjenis med elitidrottsmän.
Match imorgon och det ska bli riktigt roligt. Motståndet målas upp som allt tuffare, vid lunch imorgon tror jag att ingen blir förvånad om det dyker upp ett rykte som säger att det ukrainska laget har en sabeltandad tiger som målvakt.
Har precis haft förmånen att snickra ihop morgondagens Sex och Jävligt offside med Magnus Johansson. Det var inte lätt att välja veckans sex favoriter, utbudet var förstås väldigt stort.
Dagen har tagit hårt på såväl mig som rumskamrat Österlind. Det ser ut att bli en tidig natt, eventuellt hinner vi med ett spanskrefererat sammandrag från den senaste svenska skidskytteframgången innan släckning.
God natt, hörs imorgon!
John Börén
Tisdag 13.00
Vi lyckades ta rygg på spelarbussen och hamnade på en konstgräsplan någon kilometer bort. Spelarna genomförde träningspasset och vi studerade. Mer om det kommer under dagen.
Efter passet var det dags att leta upp en Supermercado för lite inköp. Efter att ha irrat runt stora delar av Alhaurin de la Torre hamnade vi på en väg som rasat och efter det på något som troligen var världens minsta smågator och där låg den. Spaniens minsta affär. Ett hål i väggen mer eller mindre. Ingången var så liten att fotograf Lind fick backa ut när en spansk tant skulle gå ut.
Är det dumt att köra här?
Vi skulle haft videokameran med oss. Detta med tanke på att vi hade kunnat spela in en egen variant av "På spåret" - Vart är vi på väg? Fast ingen hade vetat vart. Inte vi heller kan jag säga.
Det finns en del saker som vi inte vet hur vi ska tolka. Antingen är träningspassen så hårda att spelarna inte klarar av att gå i trappor, eller så är de lata, eller så gillar de att åka hiss. Men sju stycken på en gång???? Kanske är det en övning i teambuildning??
För övrigt är solen framme just nu och det är hyfsat varmt. Fast emellanåt regnar det samtidigt.
Ulf Österlind
Tisdag 09.30
Godmorgon Sverige! Regnandet har lugnat sig kan vi glatt meddela. Vårt rum har däremot uppgraderats till ett rum med sjöutsikt. Givetvis en klar stämningshöjare så här på morgonkvisten.
Förmiddagens träning kommer att flyttas till en konstgräsplan någonstans en bit bort. Om några minuter tar vi rygg på spelarbussen. Ni hör av oss igen under eftermiddagen.
Vill lyfta fram rumskamrat Österlind som igår kväll efter att ha blivit upplärd i konsten att byta tv-kanal framme på skärmen helt på egen hand utmanövrerade luftkonditioneringen. Starkt.
John Börén
Måndag 21.50
På ytan kan det verkar som ett drömjobb. Fotbollsproffs, få åka på träningsläger och ha det härligt i solen. Det där kan ni glömma. På Hotel Sol Andalusia regnar det. I oerhörda mängder. Kombinera Supertramps It's raining again med Bacharachs Raindrops keep falling on my head, lägg till I'm singing in the rain och It's raining men, då är du inte ens nära. Normalt regnar det under fyra av februaris 28 dagar här nere, och då endast totalt 50 mm. Vi snackar syndaflod och varken Arken eller Noa syns till.
Grejen är att vi tack vare regnandet och därav inställda träningar mest suttit inomhus och sålunda slitit på våra bakdelar så länge att vi utvecklat det som i skribent- och journalistkretsar kallas receptionsrumpa.
Men det är inget du som läsare behöver bekymra dig om. Det är självklart inte enbart elände. Just nu sitter vi i Piano-baren och lyssnar på en gäst som trakterar pianot fullständigt suveränt. Dagdrivarduon syns inte till, antagligen ligger de på rummen och slöar.
Till sist blev det träning och ystra spelare halkade runt i vattnet. Det är ju klart det blir tråkigt att bara ligga på rummet och slappa. Det spritter i vältränade fotbollskroppar och hjärnan vill ju ha sina endorfiner.
Kan också meddela att Staffan Tapper gillar Cappucino och just nu läser en bok av Anthony Beever. Att Malmö FF infört en ny mediapolicy och att redaktör Johansson förgäves försökt få intervjua Ricardo och Wilton. Under morgondagen kommer Grahn och Sjöström att visa runt på hotellet.
För övrigt ska rumskamrat Börén och undertecknad försöka hitta vår försvunna fjärrkontroll i kväll.
Ulf Österlind
Måndag 10.30
Jag ska gå rakt på sak och säga det på en gång, utan omsvep eller krusiduller. Det regnar i Malaga. Det blåser och det är kallt. Himmelrikets planer var långt komna på att följa träningen från en av hotellbalkongerna, men nyss fick vi beskedet att förmiddagspasset förläggs till gymmet. Inget fotbollsgodis innan lunch alltså. Å andra sidan minimerade vi riskerna att drabbas av lunginflammation redan första dagen. Eftermiddagspasset kommer däremot att hållas utomhus, oavsett väderlek.
Den övergivna planen sedd från redaktörenas hotellrum
Jag måste erkänna att jag är förvånad över hur öppen stämningen är mellan spelarna och oss närvarande fans. Resten av redaktionen är ju gamla rävar i sammanhanget, men för mig är det första gången. Om jag hade åkt iväg på konferens med mitt jobb, hade jag nog varit lätt besvärad om det strukit runt ett gäng nyfikna hobbyjournalister kring mig. Men alla MFFare här, såväl spelare som ledare, verkar måna om kontakten med sina supporters och bjuder verkligen på ett trevligt bemötande. Det öppna MFF, I like!
Alldeles nyss gjorde redaktör Johansson det lätt för sig och skickade materialare Folkesson in i gymmet med en diktafon. Vi väntar med spänning på det intervjuresultatet.
Humöret hos era utsända är fortfarande gott, trots vädret. Ett litet orosmoln är huruvida nattsömnen ska fortsätta påverkas av den högljudda luftkonditioneringen på rummet. Jag och rumskamrat Österlind har turats om att försöka räkna ut hur man stänger av fanskapet. Utan framgång, dessvärre. Jag återkommer i detta, tack för visat intresse.
John Börén
Söndag 21:45
”Välkomna till värmen!” Orden var Roland Nilssons. Ironin var tydlig. Leendet var hjärtligt. Utanför hotellobbyn visade termometern inte mer än 13 grader och mörkgråa moln hängde tungt från skyn. Om någon trott att det här skulle vara inledningen på en semesterliknande vecka av sol, bad och passionerat fotbollsfrossande var det hög tid att tänka om.
Det spelar ingen roll, Himmelriket är på plats! Efter en fyra timmars flygresa och ett hyrbilsrally anlände era utsända till hotellet. Precis i samband med ankomsten så startade Malmö FF: s A-trupp sin stretching efter sitt första träningspass.
Ett pass som enligt Jiloan Hamad varit relativt lugnt. Uppvärmning, övningar kring speluppbyggnad och lite spel elva mot elva. Han berättade att dagens uppbyggnadsmönster kallats Real Madrid, vi hoppas kunna förtydliga vad detta innebär under veckan.
Staffan Tapper har meddelat att det kommer hållas träningar varje dag klockan 10 och 16. Förmiddagsträningarna kommer att hårdbevakas av oss. Däremot kommer eftermiddagsövningarna hållas lite mer stängda när fasta situationer och andra taktiska hemligheter ska gnuggas in. På onsdag och lördag kommer det att spelas match mot ett ryskt respektive ett ukrainskt lag. På grund av dåligt minne och förvirrad stavningsförmåga tänker jag inte nämna motståndarnas namn just nu.
På tal om Tapper, en irländare i baren sade sig känna igen honom och frågade oss vem det var. Han blev förstås mycket imponerad när vi avslöjade hans namn.
Det tog oss ett par timmar och en middag att lösa de praktiska problemen kring internetuppkopplingarna, men från och med nu är vi på banan. Just nu: Större delen av Malmö FFs A-trupp sitter nedsjunken i en stor soffa och kollar Atletiico-Barcelona. Imorgon kör vi igång på allvar!
John Börén
