Camp Cojones: Tapas
Att Spanien sparar ström genom att strypa ljuset på offentliga toaletter vet kanske inte alla. Det är dags att upplysa er om detta.
Jag ska inte gå in på detaljer. Jag lovar. Så räds inte att läsa vidare bara för att ni nu får reda på att denna text kommer att handla om toalettbesök.
Jag reser rätt mycket. Det går att hitta väldigt billiga flygbiljetter och billiga hotellrum bara man är ute i god tid och tar sig tid att leta, så varför stanna hemma när man kan se världen. Men ingenstans har jag sett ett sådant föregångsland som Spanien när det gäller att spara elektricitet. Eller vänta, jag får nog specificera mig. Jag har aldrig varit med om ett sådant föregångsland när det kommer till att spara elektricitet på offentliga toaletter som Spanien. Det är ett äventyr varje gång; lyset är tidsbestämt.
Himmelriketes utsända bor cirka 600 meter i ett annex till huvudbyggnaden, där vi har förlagt vårt ”mediacenter”. Och där spelare och ledare i Malmö FF bor. Och där baren finns. Tre viktiga ingredienser för vårt välbefinnande här.
Så när det blaskiga frukostkaffet gör sig påmint och man har sina behov av det större slaget vet man instinktivt när man inte har tid att springa tillbaka till rummet. Inte ens om man knyter ihop skinkorna med ståltråd och gör en imitation av en gravid grodas hoppande i rask fart. Det går inte. Då behöver man besöka hotellets offentliga WC (som är mycket rent - dessutom finns desinfektionssprit att spruta på ringen så den biten är inga problem ens för undertecknad, som vanligtvis undviker sådana här inrättningar så länge det går).
När jag första gången hade detta behov hann jag, efter att ha satt mig, halvvägs in i själva arbetet som var tvunget att göras när det helt plötsligt blev kolsvart. Med kolsvart menar jag ett mörker utan några som helst ljuskällor. Det var… spännande. Jag hittade efter en stunds letande toalettrullen och funderade över om jag skulle chansa och försöka pricka ljusknappen, men insåg att vid ett misslyckande skulle min redan prekära situation bli om möjligt än mer omöjlig.
Jag lovade er att spara på detaljerna, och det gör jag, men kan säga så mycket att jag kom ut därifrån med en viss heder i behåll.
I morse var det dags igen. Jag ska än en gång spara er intima detaljer, men jag hade lärt mig läxan och det gick undan. Verkligen undan. Jag hann precis. När en av de andra Himmelrikarna kom in strax efter mig funderade jag på att berätta om lyset. Fast, det hade väl varit synd. Lite spänning i tillvaron livar alltid upp.
*************
Dagens…
… facit: Berättade igår att det blev 4-4 bland redaktionen här nere på frågan: Depeche Mode eller Dire Straits? Ingen hade alla rätt i tävlingen som vi snabbt utlyste, men det bör ändå berättas vilka de fyra är som nu sitter väldigt, väldigt löst framöver: Henrik Sjöström, Ulf Österlind, Alexandra Flodin och Peter Lind. De sa DS.
… mat: Man ska inte klaga på mat när det finns folk som inte kan äta sig mätta (eller direkt svälter), så jag nöjer mig med att säga att hotellets mat är ospännande. Kocken har inte haft en bra vecka. Frågan är om det ens finns en kock. Därför var det alldeles fantastiskt att sätta sig på en liten krog i eftermiddags inne i Malaga och njuta av högst välsmakande tapas. Ljuvligt!
… Roland: Det går inte att nog poängtera vilken plats MFF:s tränare Roland Nilsson tar, och det är helt och hållet av godo. Han har klivit fram, han har en auktoritet utan att vara auktoritär, men har alltjämt en skön när- och samvaro med spelarna under träningar. Det är faktiskt en jäkla skillnad mot de två tidigare läger som jag har varit med om. Det ska bli spännande att se vart detta leder.
