Måndag morgon: Jag tror inte på guld
"Själv sa jag en fjärdeplats. Länge än så vågar jag inte sträcka mig. Jag antar att jag har blivit bränd av de senaste årens grusade förhoppningar."
Om exakt tre veckor är det dags för Malmö FF:s allsvenska premiär 2010. Jag önskar att jag hade kunnat vara riktigt optimistisk, men jag vågar inte vara det. Än. Jag tror att det får gå rätt många veckor in på säsongen först.
Annars har lägret i Malaga sett väldigt bra ut. Även om inte vädret har varit det bästa har träningarna varit av hög kvalitet, enligt några som har större erfarenhet av sådana än undertecknad. Det kan inte nog poängteras hur bra det har sett ut i matcherna, mot kvalitetsmotståndare. Roland Nilsson har också utåt en helt annan pondus än tidigare år, och är den självklara bossen. På och vid sidan av planen.
Hur mycket Hans Gren påverkade laget återstår att se men den nya assisterande tränaren är inget annat än assisterande. När Himmelrikets Helen Johansson i lördags efter matchen ville ha kommentarer hänvisade han till Roland, då denne är ”the coach”. Dessutom är Clotet populär bland spelarna. Det är inte alltid enbart av godo, men många av dem berättar om nya tankar som spridit sig i truppen sedan den tidigare Barcelonabons ankomst. Bland annat har han fått de himmelsblå spelarna att tro att inget annat lag är omöjligt att besegra, en vinnarinstinkt om man så vill. Bara detta inte leder till övermod ser jag bara positivt på det.
När man är på läger befinner sig man i en bubbla. Man har inga referenser, allt handlar om Malmö FF. Intrycken utifrån från andra allsvenska lag är få om några och det smyger sig på en känsla av att inget lag väl kan vara så här bra som Malmö FF. Jag känner igen det från Orlando 2008 och Marbella 2009.
Då blev det inte så bra sen, eller hur? Det som ändå skiljer detta läger mot de bägge andra är att laget i stort sett är intakt och, framför allt, Malmö FF har mött bra motstånd och spelat bra. Minns skrattmatcherna i USA, där motståndarna ägnade mer tid åt att jaga autografer av himmelsblå spelare än åt att förhindra baklängesmål. HJK Helsingfors förra året var ett okey lag, men inte mer. De var prov utan värde.
Men, det görs inga mål. Det skapades tillräckligt med chanser för att laget inte borde ha åkt hem mållöst. Jag oroar mig för att det är en ineffektivitet som lever kvar från förra året. Vi har väl alla X-matcherna kvar på näthinnan, vilka ledde till att när många andra lag hoppade på tåget mot toppen, stod MFF kvar på perrongen och funderade.
Löjligt tidigt igår morse vid incheckningen för att flyga hem från Malaga gjordes en snabbenkät bland Himmelrikets utsända. Alla trodde vi på toppen, men av oss sju var det endast två som tippade guld.
Själv sa jag en fjärdeplats. Länge än så vågar jag inte sträcka mig. Jag antar att jag har blivit bränd av de senaste årens grusade förhoppningar. Jag blir gärna överbevisad framöver om att jag borde ha varit mer optimistisk, då den måndagen den 22 februari 2010.
