AIK - Motala 0-1 (0-0)
Uddamålsförlust i tät reservlagsmatch mot Motala.
Laguppställning se inför-matchennotis.
Byte:
76 Martin Mutumba ut, Marcus Arencranz in.
Varning: Anders Lindberg.
AIK ställde som bekant upp med ett ungt lag utan etablerad förstärkning från a-truppen. Intressant var att se den ovanliga uppställningen: Trebackslinje, diamantformat innermittfält, en yttermittfältare till höger (Vadim Jevtushenko), en fri roll till vänster (Martin Mutumba) och en central toppforward (Anders Lindberg).
I matchens inledning gick spelet väldigt fort, det såg ut som att AIK-spelarna hade kontroll utan att riktigt ha vant sig vid sina nya positioner. Man kunde ana att snart resulterar det offensivt eftersom man visade goda intentioner med fina löpningar främst från Vadim Jevtushenko som för sällan fick bollen i rätt lägen. AIK såg ut att ha ständiga spelalternativ men valde inte alltid de bästa lösningarna. Vid fler tillfällen under den första halvtimmen vann man boll högt och hade många med där framme, utan att lyckas ta sig förbi med sista passningen eller utmaningen när man kom med fart. Det var helt enkelt så att spelarna längst fram inte kom upp i sin normala standard. Lindberg började söka sig bort från sin centralposition utan att det fylldes på från andra, Petrovic position längre fram i banan än vanligt suddade ut honom ut matchbilden, han låg ofta väldigt högt upp. Dessutom lyckades inte Martin Mutumba med sina utmaningar som den kreatör han skulle vara till vänster.
Defensivt var det däremot ordentligt tilltäppt och Motalas längre bollar togs om hand av trebackslinjen som med ett fåtal tillfällen som undantag arbetade genomgående bra ihop. Centralt i banan täckte Slavik Jevtushenko, Milton Acevedo och till viss del Andreas Ingel av ytorna bra för Motalaspelarna som hade svårt att dra fördel av AIK:s uppställning i första halvlek. Därför blev halvleken så gott som fri från målchanser. Gnagarna hade några skott från distans, som antingen blev för lösa eller sköts utanför målramen. I den sista matchminuten fick Lindberg bollen i straffområdet med ryggen mot mål, hade Ingel med sig men drogs ner bakåt av försvararen i rygg. Försvararen var den enda motståndaren i närheten förutom målvakten, varför ett friläge förhindrades. Minst straff borde ha utdömts men ingen reaktion från domaren.
Andra halvlek blev mer öppen och något sämre. Inledningsvis var AIK bättre framåt än i första, Petrovic och Mutumba låg bättre i sina positioner vilket bidrog till en starkare AIK-offensiv. I fjärde minuten fick Lindberg ostörd bollen till vänster i straffområdet, försökte placera in en bredsida i bortre men fick tyvärr se den smita utanför. Motala hittade ytorna snett bakom AIK-mittfältet och började utnyttja dessa bättre. Ett högerinlägg togs med handen av De Sousa, men inte heller nu ville domaren blåsa straff. Båda lagen kom oftare närmre sina motståndares mål, med den enda förändringen att försvaren tog hand om bollen närmare sitt eget mål. Inga allvarliga chanser alltså.
Motalas mål tillkom helt i onödan, på grund av flerfaldigt AIK-slarv. Det började med att Slavik Jevtushenko transporterade bollen väl länge i sidled på egen planhalva, blev av med den till närgången bevakare och var sedan för närgången på denne. Frispark dömd och Slavik klagar på domslutet. Han är dock inte den ende som är okoncentrerad, på frisparken löper en Motalaförsvarare helt ostört i minst trettio meter rätt in mot straffpunkten medan samtliga AIK-spelare står stilla. Norling skriker från bänken, laget är som paralyserat och de två gnagare som står ungefär på den punkt dit bollen är på väg har inget att sätta emot Motalabacken som ostört fått springa och tima in sin nick som sitter högt till vänster bakom Alfredsson. Klantigt från början till slut.
AIK ändrar efter en stund till det vanligare 3-4-1-2 med ett rakare fyrmannamittfält (två balnsspelare i Ingel och Acevedo, två wingers i Jevtushenko och Mutumba), med Slavik som offensiv mittfältare och Lindberg-Petrovic på topp. Det leder till bättre ordning på den främre pressen men efterhand också till alltmer ytor mellan mittfält och försvar. Motala kommer oftare in bakom mittfältslinjen nu än när Acevedo ensam agerade balansspelare.
AIK får två bra chanser att kvittera, båda efter långa passningar hemifrån. Den första - i minut 68 - är en fin boll i djupet av Berhane, som friställer Lindberg i högerläge. Lindberg skjuter hårt från straffområdeslinjen men målvakten är bra med ute och får den rakt på sig. Fyra minuter senare rensar Averstad, bollen smiter framför fötterna på en Motalaförsvarare och Petrovic får läge men hans skott går strax utanför från cirka 20 meter. Ytterligare tre minuter senare slår SLavik en mycket fin boll ut mot höger till sin lillebror som ryker sig runt, slår ett markinlägg. Det touchas av Lindberg och kan tas om hand av Motalas målvakt.
Med tio minuter kvar vänder en Motalaforward upp fint efter att ha fått bollen med ryggen mot De Sousa och målet, avlossar ett skott i ribbkrysset. Andravågen avslutas med ett fint väggspel där Alfredsson tar några steg ut och gör en bra fotparad på avslutet från nära håll. Senare har Motala ett långskott som går någon centimeter över ribban. Lindberg får den sista möjligheten att kvittera när han vänder upp framför deras backlinje och skjuter utanför från 25 meter.
AIK har det mesta av bollinnehavet under matchen där matchbilden och chanserna skvallrar mer om 1-0, 0-0 eller 1-1 än 0-1. Defensiven fungerade i stora delar bra medan man - vilket Norling även sade efter matchen - inte fick ut vad man önskat i det offensiva spelet. Han poängterar också att man mötte ett bättre lag och att man ska kunna lära sig något av den här matchen.
Milton Acevedo gjorde en bra match och bröderna Jevtushenko agerade taktiskt sett strålande men fick inte lika mycket ut av spelet även om AIK:s passningsspel fram til lden sista tredjedelen var av god klass. Det var en klar skillnad i passningskvalitet och tempo på plastgräset jämfört med förra veckans match på leråkern i Enköping...
Trebackslinjen var för dagen klart bra, man spelade sig ofta säkert ur situationerna och satte fart på bollen. De Sousa blev aldrig stressad och stod utöver ett bra defensivt arebete för ett antal fina uppspel och många snabba spelvändningar kant till kant. Något som många andra i laget också borde ha gjort.
