Krönika: Samarbete till vems fördel?
HBK och Espanyol skrev för ett tag sedan ett avtal om samarbete. Något som då kändes som ett lyckat drag. Men så här inför allsvenskan? Inga nya spanjorer och endast en spanjor i HBK än så länge. Så vad felas?
Samarbeta är ett klurigt ord med en klurig betydelse. Om man har satt sin fot i skolans värld som vuxen så har man nog insett att samarbeta oftast betyder att ena parten skall göra som de andra vill. Vi ville höja statusen på vår trupp, och då främst täcka de defensiva mittfältarna efter Antes flytt. De ville ge en spelare mer speltid i bättre och mer fysisk liga. Resultatet blev att vi inledde med att låna Azrack. En spelare som tillslut Janne inte ansåg höll för det fysiska spelet i Allsvenskan.
Vi kan börja med att fundera på detta, Espanyol har samarbetsavtal som med oss med två andra klubbar. En grekisk och en belgisk, om jag inte minns helt fel. Ur Espanyols synpunkt så vill man kunna skicka iväg spelare som skall bli bättre genom bättre matchande. Och speciellt då plocka upp egenskaper från andra ligor än den spanska.
Tillbaks till det första stycket. Allsvenskan är mer fysisk än la liga i många avseenden. Domarna i La liga ger varningar för saker som många här släpper. Azrack skickades till Sverige för att biffa upp sig, men frågan är vad vi har fått ut, och vad Espanyol fått ut?
I år så har vi velat ha lite olika spelare, och för ovanlighetens skull har HBK läckt väl mycket. Tror detta är en följd av all kritik man fått innan. Vilket fall som helst, ett av problemen i det hela är att vi har ett samarbete med en, kanske inte alltid men i alla fall i år ett bottenlag i La Liga. Självklart måste de rädda sin existens i den serien. Och helt plötsligt begränsades urvalet av vad vi kunde få.
Dock så kom de med ett som just då lät som ett bra erbjudande, Tai som är tänkt för deras A lag men som inte på grund av pappers strul kan delta i några andra ligor än i Allsvenskan. Dock så uppstod ett problem, på just hans positioner har vi tillräckligt med spelare. Så i princip sades att han måste kunna peta någon för att det skulle vara värt det.
Här i det här tänket så finns det en massa som håller med, i ett ganska felaktigt tänk enligt mig. Härom dagen såg jag ishockey, en helt annan sport, men dock med vissa viktiga likheter. Lagspel, man tränar man spelar matcher. I just det här programmet sågade experterna Timrå, en klubb som påminner om HBK, inget storlag men ibland jävlas de med elefanterna. Experterna hade en sammanställning av spelare som Timrå hade tappat inför året, och i tidigare år. Och man menade att deras problem var att de hade fyllt på sina led med för dåliga spelare. Vilket som följd gav för dåliga träningar vilket ledde till för stor skillnad mellan träningar och matcher, ja ni förstår nog.
Jag vill påstå att vi har samarbetsproblem med Espanyol, vi vill ha allt på vårt sätt, de vill ha det på deras sätt. Inte konstigt egentligen, men ibland måste man fundera på vad man gör. Om Tai är så bra som folk säger, så kan det nog trots den korta tiden vara en miss att inte ta emot honom.
Upplägget i år är:
Anfallare: Joe Sise, Mackie.
Vänster mittfältare: Michi, Bala.
Höger mittfältare: Salle, Prent
Offensiv mittfältare: Emir, Anselmo
Defensiva mittfältare: Anel, Pehr, Thomas, Saevarsson. och till viss mån Rosen.
Tai var först och främst en central, mittfältare, ungefär som Anel, men troligtvis lite vassare skott. Om vi ser på träningar, och då drar parallellen, kommer ni ihåg vem Janne tillskrev Peters stormsteg i utvecklingen? Jo Rosenberg. Peter mötte Rosenberg på träningarna, och blev sedan en av allsvenskans bästa backar. Ju bättre trupp man har desto bättre träningar, destu bättre träningar desto bättre blir man till matcher.
Då är den första frågan, måste en spelare verkligen peta en spelare för att bidra? Kan spelaren vara värt något även om han inte petar, men höjer konkurrensen precis bakom?
I mitt fall, så är det ett solklart ja, på bägge.
Sedan måste vi fundera på om truppen verkligen är rätt disponerad. Jag vet att det generellt gått hyfsat på försäsongen. Men, är det verkligen rätt att Anselmo, förrförra årets bästa målskytt och Emir förra årets bästa målskytt skall konkurrera om samma plats? Dessutom har Anselmo inte än övertygat som offensiv mittfältare. Som anfallare, imponerade Sise när han inte var skadad förra året. Vad säger att han inte kommer vara skadad lika mycket i år? Antag att han skadar sig, flyttar vi upp Emir? Anselmo? och vem täcker då tomrummet?
Kollar vi då på anfallarna, Joe och Mackie, är Mackie verkligen en bättre anfallare än Emir? än Anselmo? Vänsterkanten, Michi är självskriven, men är Bala bättre på vänsterkanten än Mackie? Vad händer om högerkanten floppar helt? De flesta av Mackies mål förra året hade han minst likaväl kunnat göra från en av kanterna, han tom gjorde dem från kanten.
I mitt tycke hade vi tjänat en hel del på Tai, om han nu är så bra som det påstods. Måste han peta någon, nej. Han skulle med sin närvaro kunna optimera , i mitt tycke disponeringen av truppen. Vår trupp har potential framåt, det har HBK visat än så länge. Men att stirra sig blind på vad man har och med en kortsiktig ekonomisk intresse visa sig vara helt felaktigt. Dessutom är frågan om inte, Anselmos kommunikations problem hade kunnat få sig en uppåtpuff, liksom eventuellt socialt? Man får inte stirra sig blind på enskilda saker, bara för att det inte går exakt som man vill.
Om vi då tittar på helheten, så är det inte enbart så negativt som jag kanske får det att låta. Ungdomssektionerna har fått se hur de arbetar i Spanien, och verkade taggade. Tar det fem? tio år innan vi märker av det? Spelarna fick spela mot ett bra lag, de fick se Barcelona - Malaga, förhoppningsvis inspirerade det som tusan.
En sista reflektion, är, vi spelade mot deras A lag för att de ville se hur bra vi verkligen är. Officiellt så är de imponerade, men artigheter åsido, imponerade vi tillräckligt för att överleva detta konstiga samarbete? Kanske till och med så pass mycket så att vi kan få godare frukter?
