Daniel Larsson om att göra mål
Himmelrikets redaktion var tämligen överens om att Daniel Larsson kommer att vinna den interna skytteligan denna allsvenska säsong. Den som nu står för dörren. Vi ringde upp Malmö FF:s snabbaste göteborgare för att höra efter om vi kommer att få rätt i våra profetior.
– Oj, vad trevligt att ni tror det, utbrister han märkbart nöjd. Om det blir så vet jag inte, men jag kommer att sikta på att göra många mål i alla fall. Sen, om någon annan gör fler än jag, vore det väl inte hela världen.
Vilka ser du som dina värsta ”konkurrenter” om titeln?
– Eddie är väl ganska given, likaså Agon. Och Wilton, beroende på vilken position han kommer att spela. Det är väl vi fyra som är tänkta att göra målen i första hand.
Du har inte precis öst in mål på försäsongen (noll).
– Nej, det vore väl synd att påstå.
Varför tror du att vi ändå tippar dig som lagets skyttekung?
– Det beror väl på hur det såg ut i höstas, antar jag. Nu i år hade jag en liten downperiod i februari, där jag inte var så het. Men det är väl ganska naturligt också under den här delen av säsongen. Det blir så ibland. På slutet har det känts riktigt bra och jag hade hoppats få göra mål mot Bröndby om han inte hade vräkt ner mig i straffområdet i början av matchen.
Niclas Kindvall sa något i stil med ”vem som helst kan göra mål på försäsongen på usla grusplaner, men det är i Allsvenskan det gäller” när han fick kritik av Frans Thijssen i samband med någon träningsmatch ungefär vid den här tiden av året.
– Det ligger kanske något i det. Även om man är laddad på försäsongen så blir det annorlunda när det väl är en seriematch.
Vad är det som händer då?
– Det är väldigt svårt att förklara. Tävlingsinstinkten höjs, kan man väl säga.
Man offrar inte ett ben för att göra mål i en träningsmatch mot Gais?
– Lite så. En annan sak är att det har varit väldigt svårspelat här på Malmö IP, det gör säkert sitt till.
Du hade, som vi var inne på, en fantastisk höst 2009. Vad hände?
– Den största anledningen var att jag blev placerad på topp när vi bytte till två forwards. Så gjorde jag två mål i den första matchen mot Elfsborg och sen… sen kände jag det lite som att jag inte kunde missa.
Den känslan måste vara väldigt skön?
– Den är extremt skön. Det finns faktiskt inget bättre. Den letar jag efter nu.
Blir man som anfallare orolig att det stimmet, den känslan, inte kommer tillbaka?
– Nej, det tycker jag väl inte. Jag vet att jag knappast kan göra två-tre mål i varje match. Så är det ju. Det får man nog lära sig att leva med. Så länge jag tror på mig själv vet jag att jag kommer att få chanser. Det gäller att komma dithän att ”nu ska jag göra mål och ingenting annat”.
Att du och Eddie Ofere är olika som spelare behöver inte förklaras. Men hur vill du jämföra dig och Agon Mehmeti?
– Vi är ganska lika. Båda är rörliga och vill helst ha bollen i djupled.
Vem av Eddie och Agon är lättast att spela med?
– Lättast för mig är Eddie. Och det tror jag nog Agon tycker också. Egenskaperna hos Agon och mig stämmer bättre överens med Eddies sätt att spela fotboll. Jag och Eddie eller Agon och Eddie är nog en bättre kombination än Agon och jag.
Slutligen, själv tippade jag i enkäten att du kommer att göra 14 mål och hamna trea i den allsvenska skytteligan. Är jag snål då?
– Nej, det tycker jag inte. Det låter väl bra. Absolut.
Hur tippar du dig själv?
– Jag vill inte sätta upp något sådant, att jag ska göra typ 10, 20 eller 30 mål. Det gäller att vara realist. Om jag säger att jag ska göra 30 mål och sen inte gör några i de första matcherna, så blir det lätt att man börjar räkna på hur många det måste bli i snitt framöver för att uppnå målet man har satt upp.
– Jag kommer att göra mitt bästa för att försöka göra mål i varje match, så kan jag säga.
Läs vad redaktionen tippade
