Krönika: Premiär, tomhet och framtidstro
"Jag upplever det ibland mer spännande att lyssna på matchreferat live på radio än att själv se matchen."
Premiär
Självklart var man laddad i söndags inför den rekordtidiga premiären. Trots att vinterlandskapet fortfarande breder ut sig i Sverige har det varit en lång väntan och längtan till att följa gnagets resa för att försvara guldet. Av olika anledningar kunde jag inte se året allsvenska premiär på plats i Solna. Ett av skälen är att jag numera är en utflyttad stockholmare som är bosatt på västkusten. Men trots 50 mil från Stockholm var jag laddad och det var med stor förväntan som jag kopplade upp mig på webbradion i söndags klockan 14:30. Det är en speciell känsla att lyssna på sport på just radio. Jag upplever det ibland mer spännande att lyssna på matchreferat live på radio än att själv se matchen. På något sätt skapar man sig en egen bild av vad som sker på planen, lite som när man skapar sig en bild av de personer som figurerar i en bok man läser. Men tyvärr blev det inte den underhållning jag hade sett framemot när det gällde AIK:s premiär.
Tomhet
Nåväl, visst var det spännande att lyssna på matchen. Och jag medger att jag medvetet gick ifrån datorn ibland för att fixa med något annat för att efter ett tag komma tillbaka med förhoppningen att Flavio, Nisse eller någon annan av Stahres mannar skulle ha gjort ett mål. Men icke, det gick inte gnagets väg! Snarare gick det nykomlingens väg! Mjällby satsade allt, de var motiverade och ville visa Sverige att de räcker till i allsvenskan. De lyckades stå upp väl och resultatet blev 0-0. Jag hade inte räknat med det, och inte många andra hade heller räknat med det.
Och vad blir snacket på jobbet efter en sådan här premiär? Mot nykomlingen till på köpet. Jag hade varit optimist inför premiären men efter slutsignalen kände jag en stor tomhet.
Framtidstro
På jobbet, där jag är ganska ensam AIK:are, uteblev de värsta tråkningarna. Istället kommenterade man att Mjällby nog är en nykomling att räkna med. Andra kommentarer var att det är svårt att säga var lagen står efter en omgång. Dessutom blev de dåliga planerna ett samtalsämne vid lunchbordet. Jag var inte sen att hänga på den diskussionen med att säga att de dåliga planerna missgynnar AIK:s kortpassningsspel. Och det är ju absolut ingen bortförklaring utan jag är övertygad att när det gått några omgångar och planerna blir bättre blir även AIK bättre. Men naturligtvis så tror jag att det kommer att bli flera segrar även innan gräset är grönare. Med Stahres taktiska förmåga, många individuellt skickliga spelare och det stöd AIK kommer att få så har jag en stor framtidstro.
