Tankar och funderingen från gårdagens derby
Igår möttes IFK Göteborg och BK Häcken i en liten uppladdning inför matchen på måndag då A-lagen drabbar samman på Ullevi. Alltid Blåvitt fanns på plats och följde gårdagens match.
IFK Göteborg med Hysén i spetsen har revansch att utkräva på lillebror från Hisingen då det endast blev en poäng mot de gulsvarta ifjol. Redan nu är det fler än 9 000 biljetter sålda till matchen och det lär bli betydligt fler på måndag.
Igår möttes alltså de två lagens "Reserv, U-lag" i en väldigt underhållande match för oss på läktaren. Tränar-Teddy var inte lika road av matchens utveckling men var väldigt nöjd med antalet chanser som de blåvita skapade. Flera spelare imponerade på mig, Turunen var bra i mittförsvaret, Adam gjorde en bra första halvlek även om tempo och känslan inte riktigt fanns där ännu. Joel Allansson på mitten är väldigt intressant och en spelare verkligen har framtiden framför sig. William är hyperfarlig när han kommer i djupled (Likt Hysén) men måste bli en säkrare avslutare. Blir han det så kan det sluta hur bra som helst...
Men man kan inte prata gårdagens match utan att nämna Tobias Sana. Killen som alltid vågar utmana och gör det i hög fart. Tappar han bollen så är det inte mer med det, han försöker ta sig förbi sin motståndare nästa gång istället. Självförtroende saknas verkligen inte samtidigt som han är en av de ödmjukaste spelarna jag pratat med. Men vilket mål han gjorde, herrejävlar! En replika på målet mot FC Moskva. När han spelar på sin högstanivå så är han fullkomligt lysande vilket Häcken-spelarna insåg och kapade honom riktigt fult två gånger.
Extra kul att följa Hysén, Hjalmar, Sebban, Söder och Bärkroth på läktaren som tappade hakan rejält när de såg Sana kruta dit sitt drömmål. Kul även att se dem gamle blåvite Jonas Henriksson som nu tillhör Häcken. En spelare som enligt undertecknad förtjänar hyllningar på måndag för den betydelse som han faktiskt hade för klubben.
Hörs igen i helgen då vi höjer stämningen lite i vårt inför-program!
