Inför Trelleborg – Kalmar
Ett revanschsuget Kalmar gästar Vångavallen, och Trelleborg måste nog spela betydligt bättre än i premiären på Örjans Vall för att få poäng. Eller kommer Kalmar att bjuda på tre mål igen? Som de gjorde senast mot IFK.
Historia
Förra året, när Kalmar beträdde gräsmattan på Vångavallen, så var den djupgrön och som ett salsgolv. Nu är det inte riktigt de förutsättningarna. TFF gjorde en bra match men förlorade med 1-2. Att det var rättvist visas av statistiken. KFF hade 15 avslut. På mål! Och dessutom 11 utanför. TFF hade två skott på mål. Bollinnehavet var rätt jämnt, men Kalmars attraktiva pang-på-rödbetan-spel gav resultat.
Abelsson bjöd gästerna på första målet. M. Bengtsson och Dauda kom senare i en löpduell. De var lika snabba men Dauda var hårdare i kroppen, vilket avgjorde matchen. Jensen gjorde en av sina bästa matcher för året tills knät gick ur led och Shala fick göra ett fint inhopp. Noring hade fullt upp och visade landslagsklass.
Bortsett från att KFF fick sina mål rätt lättvindigt så genomförde TFF en fin match. Underhållningsvärdet var bra. Det är dock en klen tröst, när det inte blev någon poäng.
Kalmar
Kalmar kommer närmast från en 0-3 förlust hemma mot IFK. Där bjöd KFF på samtliga tre baklängesmål. De spelade sin sedvanligt attraktiva fotboll och bortsett från baklängesmålstavlorna, så borde Kalmar ha vunnit. Sobralense brände t.ex. en straff vid läget 0-0 i första halvlek.
Dauda är snabb och hård. Santos är hårdare men inte lika snabb. Den nye brassen Jael är oerhört ovårdad i sitt uppträdande (tveksamt om han startar). Detta blir något att bita i för TFF-försvaret.
Den tekniske snidaren med fint spelsinne Sobralense är dock motorn i Kalmars spel. Han ligger bakom de flesta farligheter. Att plocka bort honom blir en diger uppgift, som bör delas av flera, så att ingen blir utvisad. Det är nämligen inte helt fel att gå hårt åt honom. Han blir då lätt frustrerad och kör då mer på egen hand, vilket då är lättare att få bukt med. Eriksson på mitten har ännu inte kommit i den form han visade i början av förra säsongen. Rydström ligger säkerligen och gnatar framför backlinjen som vanligt.
Förvaret är KFFs akilleshäl. Den nye Arajuuri i mitten får ta på sig två av baklängesmålen senast (undrar just om han får starta). Det tredje var Wastås tavla. Så mitten med Arajuuri och Lindberg ser överkomlig ut. Nuori är vanligtvis en offensiv ytterback, som lämnar en hel del yta öppen bakom sig. Larsson spelar mer konservativt.
Trelleborg
Noring lär åter igen få visa superklass. Försvaret, som gjorde en okej insats senast, måste nog höja sig en bit till, eftersom anfallet i denna match är mycket bättre än senast. Det gäller att hänga med. Kalmar är långt ifrån ”possession-fotboll” med att spela runt. Här går det undan och laget vill komma till avslut.
Från mitten och framåt saknade TFF spel mot Halmstad, trots att motståndet inte var det bästa. Allt saknades! Rörelse, passningar, konstruktivitet, initiativ, löpningar och djävlaranamma! Kompetensen hos spelarna räckte helt enkelt inte till. Man kan ju bli fundersam om det är en tendens eller trend. I vilket fall som helst krävs det oerhört mycket bättre insatser av all berörda parter för att få till ett fungerande offensivt spel.
Spelet
Kalmar har, enligt min mening, jämte Elfsborg det mest attraktiva spelet i allsvenskan. De spelar inte runt utan vill så fort som möjligt få upp bollen till motståndarens straffområde och komma till avslut. De är också bäst i allsvenskan att få upp folk i anfallet. Det brukar allt som oftast se ut som belägring av Röda Armen framför motståndarens bur.
På Vångavallen har vi sett Kalmars backlinje stanna på mittlinjen, när de har bollen. Rydström hovrar omkring tio meter framför. Övriga fem spelare befinner sig alla långt fram och i avslutsläge. Detta är lite ovanligt, då deras ytterbackar vanligtvis är mer offensiva. Det skapas hursomhelst en fri yta framför deras backlinje endast befolkad av den pratglade.
När motståndaren har bollen packar Kalmar ihop med en ganska högt stående backlinje. Det blir trångt att spela sig fram över mittfältet.
Jag har läst att Tobias Carlsson sagt att analysen av IFK-matchen visar att de legat för långt från motståndarna. Man får ju då hoppas på att de ställer sig jämsides med Jensen, och inte skapar en buffert på tio meter. Då kan det bli åka av, eftersom Jensen har betydligt högre toppfart än Hysén. Jag undrar dock om inte Nanne ändrar lite taktik, så de faller lite i alla fall.
Det pratas från TFFs ledning rätt mycket om laget som spelande och spelförande. Enligt min mening återstår det att visa. Finns det rätt kompetens för detta och är befintligt spelsättet rätt förutsättning till det. I vilket fall som helst måste de allra flesta höja sig flera nivåer om det ska bli verklighet.
Det kan nog i denna match vara klokt att täta bakåt och satsa på kontringar. Drugge, som visat sig ha svårt mot hälskavare som D. Andersson och Rydström, får här möjlighet att visa att han är ett nummer större än den sistnämnde.
Allmänt gäller nog att dra iväg bollen på djupet i de mest oväntade lägen. Jensen sprintar ifrån Kalmars backlinjen. Men så måste ett par man fylla på med rusningar framåt. Avsluta direkt! Lite chansfotboll alltså.
Drugge tycker i sin blogg att laget ” förtjänar mer folk på våra hemma matcher”. En uppmaning: Visa att ni förtjänar det!
Kom igen! Resultat 1-1.
Noring
Melander – Abelsson – T. Persson – Fuxberg
Pode – Nilsson – Andersson – Wihlbotg
Drugge
Jensen
