Gästkrönika: En skitmatch med mersmak
Efter matchen mot AIK fick Jerka för sig att skriva av sig. Och nu har vi fått resultaten. En egen syn på matchen från honom.
Då var man nyss hemkommen från den så kallade hemmamatchen på Råsunda. Det var dålig klass på det mesta - spelet, vädret, gräsmattan, och i vanlig ordning fikaförsäljningen som ärligt talat är under all kritik. Men det var första hemmamatchen i Allsvenskan 2010, och det blev första poängen, och BP-supportrarnas ramsor och sånger värmde oss i den frusna betongbunker som kallas Råsunda Fotbollsstadion.
Låt oss börja från början - 13.07 damp det ner ett SMS från Peter om att vi ska samlas i god tid för att hjälpa Bromma Tifogrupp (BTG) med ett derbytifo. Jag som ska resa till Thailand på måndag har haft fullt upp med annat och hade helt glömt bort matchen, men nu råkade eftermiddagen vara ledig så jag köpte en biljett och satte mig på tuben till Solna. 200 spänn kostade den och det känns lite mycket, 120 spänn som för en vanlig hemmamatch hade räckt bra. När jag satt på tunnelbanan kom jag på att jag hade en gul halsduk på mig - och svart rock. Inte så lyckat. Som tur var fick jag låna en BP-halsduk av Peter när jag väl kom fram.
Tifogruppen hade gjort ett grymt bra jobb med flaggor (det fanns så det räckte till alla), stripes och konfetti. Höjdpunkten var en stor presenning med siffrorna 1942-2010 som jag fick hjälpa till att rulla ut. Kanske inte världens mest imponerande tifo någonsin men det var VÅRT tifo, i ett derby, och det var fan vackert att se. Vi var kanske 30 killar och några tjejer som stod och hejade, och i vissa ramsor lyckades vi få med oss (den spridda) sittplatspubliken som mest bestod av barnfamiljer. Första halvtimmen blev vi dock rejält utsjungna av AIK-klacken som inte verkade ha koll på vilka de mötte med tanke på att de kallade oss djurgårdsjävlar. Men det skulle bli ändring på det!
Själva matchen är det inte så mycket att orda om. Gräsmattan var usel. Spelet var uselt. Det var grötigt på mittfältet, AIK hade mest boll men inget av lagen presterade något konstruktivt framåt. Det blev såklart några chanser ändå - AIK hade 3-4 klara målchanser under matchen varav en ribbträff, och vi hade en eller två halvdana chanser som kanske hade kunnat bli något men riktigt nära var det aldrig.
Det hände dock något mycket intressant på läktaren. AIK-klacken slutade sjunga efter första halvlek - och plötsligt fanns utrymme för oss. Ju längre matchen led, desto mer tog vi över. Jag har ingen aning om hur bra det hördes på andra sidan arenan, men det skiter jag i - södra läktaren var vår, och när man stod mitt i det, och AIK fick två man utvisade, ja då kändes det fan som en hemmamatch trots allt. Ett par av spelarna kom fram och tackade oss efter matchen. Nästan så man blev tårögd.
Efteråt skulle Peter intervjua Tim Björkström (vilken match han gjorde!) så vi väntade utanför grindarna. Där stod även tre AIK-supportrar varav en liten kille som förmodligen ville ha autografer och skämdes för sin pappas kompis som stod och skrek efter "den jävla horan" Ingvarsson. Just i det läget slog det mig hur glad jag är att jag hejar på BP och slipper sånt där. Detta hade aldrig hänt utanför Grimsta, och hade det det hade jag personligen gått och sagt till snubben - för att stå och skrika okvädningsord till domaren EFTER matchen, inför ögonen på en liten grabb, det är inte okej på någon skala. Ett av målen med supporterföreningen Black n' Red är just att undvika glåpord och hatramsor och fokusera på att stötta det egna laget. Ungdomarna i BTG skötte sig bra på den fronten - visst, det var någon som drog igång "Solna-tattare", men det dog ut rätt fort. Annars var väl grövsta ramsan "Gnagets målvakt ser ut som en banan", syftandes på Maanojas knallgula utstyrsel.
Efter lång väntan dök Tim upp i sällskap med Benny. Medan Peter gjorde sin intervju passade jag på att snacka lite med Benny och han var hur trevlig som helst. Enligt honom:
- Var båda utvisningarna solklara. Egurens filmning var tydligen riktigt pinsam; Asp har armen ute, Eguren springer faktiskt förbi men slänger sig ändå. Paveys dobbtackling med rakt ben hör såklart heller inte hemma på en fotbollsplan.
- Var backlinjen stabil med undantag för Pontus som såg lite darrig ut, framförallt i nickduellerna. Uppifrån läktarplats däremot såg det ut som om han gjorde en riktigt bra match, men man får ju utgå från att en målvakt vet vad han pratar om.
- Är det tufft att ställa om från att ha varit tillbakapressade till att gå för ett avgörande, därav den svaga offensiven på slutet trots två man mer.
- Har Tim gått från klarhet till klarhet och är en riktig backklippa. Nabil och grabbarna retade honom med sången "Timpa till landslaget, tjalalalalalalala", men om han fortsätter så här vete tusan om de inte får rätt.
Han passade också på att tacka för läktarstödet innan intervjun var klar och vi slank iväg hemåt. På det hela taget var det en kall, blåsig och rätt usel match som spelades på Råsunda - men det känns ändå hoppfullt. Det finns talang i laget, det finns ungdomar som sjunger på läktaren, det finns en spirande supporterkultur, och det blev äntligen poäng mot AIK. Även vintern ska ju någon gång släppa sitt grepp, så låt oss hoppas på islossning mot Djurgården. Våren är snart här, Allsvenskan är redan här, BP är i Allsvenskan och Black n' Red är på läktaren.
Var är du?
