Krönika: Har AIK lånat ett sex månader långt problem?
För bara några månader sedan var Sebastian Eguren given på mittfältet i ett lag som spelar i en av världens bästa ligor. Idag spelar han som bekant i AIK. Supervärvning menar många. Jag är inte lika säker.
Det fanns många anledningar till varför varje sportchef i Allsvenskan borde lyft luren och ringt forne bajaren Sebastian Eguren när hans övergång till Lazio sprack i sista stund.
Hans speluppfattning och löpstyrka är egenskaper som är unika för spelare i Sverige, just av den anledningen att lirare som Eguren egentligen är för bra för vår kära Allsvenska. Det är inte bara hans tekniska kvaliteter som gör honom till toppspelare. Han besitter även ledaregenskaper som nästan kräver en kaptensbindel. I Hammarby och Villarreal visade Eguren att han är en pådrivare av rang både med sitt sätt att elda på sina medspelare och sitt uppoffrande spel. Med den hyllningsförklaringen i bagaget kan det tyckas svårt att hitta argument till varför man kan vara tveksam till en värvning som denna.
Fotboll handlar om mycket mer än att bara ha de bästa spelarna. Hur ska man annars förklara att ett lag som Gefle år efter år lyckas hänga kvar? AIK hade bra spelare magiska 2lax9 men på papperet var nog ändå Elfsborg och även Göteborg, innan Wernbloom med flera drog under sommaren, strået vassare. En stor anledning till att Gnaget lyckades bärga Lennart Johanssons pokal kan tillskrivas laget med stort L. För det var vad AIK var förra säsongen, ett väl balanserat och sammansvetsat lag. Det var en grupp individer där alla var lika viktiga, visste sin roll och framförallt accepterade sin roll. Risken finns att det fina lagbygge som växte fram till en guldingrediens förra säsongen helt omkullkastas i och med värvningen av Eguren.
Stahre och Wesström står inför två stora utmaningar. De behöver inte bara hitta Egurens plats på planen utan även i gruppen. Än så länge verkar truppen tagit emot Eguren väl. Att Eguren kommit in och petat en spelare från Guldlaget 2009 har varit okej, hallå liksom, killen har ju varit en världsspelare, jag har inga problem att nöta bänk ett tag.
Frågan är bara hur länge truppen har överseende med att Eguren tar någons plats.
Han insatser hittills har varit usla. Ponera att Gnaget gör en supermatch mot Gais utan Eguren, vi vinner med 3-0. Till nästa match väljer ändå Stahre att ge Eguren chansen. Han går in och är lika dålig som han var mot BP. AIK torskar. Har truppen överseende med Eguren? Tveksamt. Skulle det bli på det viset har AIK lånat ett sex månader långt problem. Ett problem som kan kosta guld. Utan en välmående grupp kan inget lag vinna en serie, oavsett hur bra meriter de enskilda spelarna har.
Hans plats på planen kan också bli ett problem. I de två inledande matcherna har han lirat anfallare. Eller var det innermittfältare? Tyckte jag såg honom som vänsterback en period mot Mjällby också. Hur som helst, han har inte fått ut maximalt av sin potential. AIK har valt att gå ifrån den 4-4-2 uppställning som gav guld bara för att en ny spelare anslutit. Jag är osäker på om det är rätt att byta uppställning och därmed även spelsätt bara veckor innan en premiär.
Det finns en problematik här. Stahre vill inte spela Eguren på mittfältet, vem ska han peta där när Dulle kommer tillbaka? ”Bänken är ingen plats för Dulee Johnson” som han själv uttryckte det. I anfallet däremot finns en plats öppen för Eguren. Men där fungerar han inte. Vad göra?
Det enda vi kan göra är att hoppas på att firma Stahre/Wesström löser denna komplexa situation. Det man kan konstatera är att finns det någon som kan göra lyckade värvningar är det Björn Wesström. Och finns det någon tränare som kan bygga ett lag är det Mikael Stahre. And in Björn and Mikael we trust …
