Elfsborg - Norrköping
Lättnad… Vad kan man tillägga?
Hela veckan har man gått och ängslats för denna match. Speciellt efter den insatsen Elfsborg gjorde i Malmö i måndags. Och som jag även skrivit på en del hemsidor i veckan så är det så att det/de lag som spelar Allsvenskt även nästa år har gjort sig förtjänta av det på det ena eller andra sättet. Alltså var förutsättningarna lätta inför denna match. Vinn eller kvala! Det är en enkel ekvation och ett trevligt sätt att visa sig värdig på. Sundsvall tog sig i kragen och visade sig värdiga en direktplats i nästa års Allsvenska och det samma gjorde Elfsborg. Scenerna på Ryavallen efter matchen kändes lika hjärtliga som dem som jag antar utspelades på Idrottsparken i Sundsvall. En udda känsla måste jag säga. Tänk att ett nytt kontrakt kan kännas som ett guld.
Matchen då?
Jodå, för en gångs skull gjorde Elfsborg det jag efterlyst hela höstsäsongen, full fart framåt och en sjuhelvetes tändning från start. Mycket kul att se att spelarna lyssnar på mig måste jag säga. Eller berodde det på att Norrköping var dåliga? De liknade faktiskt Elfsborg i många insatser i år, krampaktigt utan riktig vilja och udd. Men ingen ära skall tas ifrån Elfsborg i gårdagens match. Och tänk så nära det var att Stefan Andreasson fick göra ett mål. Men det hade varit lite FÖR bra. Sett till hela första halvlek kändes det som om Elfsborg kontrollerade matchen och lyckades till 100% med att stoppa Norrköpings fåtaliga attacker. Inte för att Elfsborg hade så mycket fler chanser, men nog kändes det som att vi skulle klara detta oavsett hur det gick mellan Sundsvall och Hammarby. Att Hammarby inte skulle vara att räkna med hade vi nog listat ut allihop, men det spelar ingen roll eftersom samtliga inblandade lag hade möjligheten att slippa kval utan att förlita sig på andra resultat. (Ja, inte Häcken, men man kan inte få allt i livet eller hur?)
Totalt sett: Första halvlek ganska lugn och när Juri frälste publiken på Ryavallen visste vi att det var klart. (Nästan i alla fall.)
Andra halvlek började och man funderade lite på vad Peking kunde tänkas hitta på, för något var man tvungna att göra för att vända matchen. Dom om vår förvåning när det hände... ingenting! Ok, Pekings anfallare nickade bollen ur händerna på Wiland och vi fick hjärtat i halsgropen. Diskussionerna gick höga på läktaren, får man göra så? Men när tillräckligt många personer sagt att man inte FÅR göra så i fotbollen längre lugnades vi. För en gångs skull i år hade vi alltså domaren med oss. En ovan känsla måste jag säga. Frågan är vad Peking säger om detta. Jag kan föreställa mig att diskussionen går hög på diverse forum om domarens vara eller inte vara. Men domslutet togs och Elfsborg fick frispark istället för ett mål i baken. Vi bytte in L-G och Bruno (L-G som för övrigt gjorde sin sista match i Elfsborgströjan enligt egen uppgift) istället för Juri och Drugge och Peking gjorde 3 byten. Men det hjälpte inte. Inga fler mål och det kanske roligaste i dag var att se hur vår backlinje spelade. Inga fingrar emellan och många vunna man mot man-dueller. Kan man bara hålla detta till nästa år kan det bli bättre. Sämre kan det nog inte bli hur som helst. Peking blev mer och mer desperata och lyfte in boll på boll i straffområdet utan att kunna få till något avgörande. Bruno var å andra sidan på väg igenom vid ett flertal tillfällen, men hade inte marginalerna med sig. Hur som helst, nu glömmer vi denna säsong och blickar fram. Till Peking kan jag bara säga: Lycka till i kvalet!!!
Kort kort:
Mycket nerver, inget skönspel. Elfsborg ville mest och visade det genom att vinna. Mycket av Elfsborgs styrka i år har varit att vinna ”måste-matcherna” och det lyckades även idag.
Klacken:
Härligt stöd även om det blev lite tyst när Sundsvall tog ledningen mot Hammarby. Men mot slutet av matchen var det rena väckelsemötet på Ryavallen. Fullt ställ och ett satans röj. Jag har aldrig upplevt den stämningen på Ryavallen. Kul att höra och uppleva. Ja, jag inkluderar även sittplats i detta. Tack till alla som stöttade så bra! Nu jobbar vi vidare på detta till nästa år.
Dagens tack:
Hyllningarna till Stefan gick inte av för hackor. När jag överlämnade Guliganernas present till Stefan direkt efter matchen hade han tårar i ögonen! Hela klacken stannade kvar efter matchen för att hylla honom, den störste av alla som spelat i Elfsborg. Vi glömmer dig aldrig Stefan! Tack för allt!
Bortastödet:
Pekingspelarna kan inte klaga på Peking Fanz i alla fall. Efter Djurgården och IFK är detta det största bortaföljet i år på Ryavallen. Heder åt dem! Men bengaltifot måste väl kosta en del i böter va?
Domaren:
Martin Ingvarsson gjorde en helt korrekt match och i mitt tycke även en bra match. Speciellt om man har i minne vissa insatser under året som gått från svenska domare...
