Inför Häcken – Trelleborg
Fullpoängaren BKH tar emot TFF på hemmaplan. Kan Söderslätts Hjältar ta fram spelet från andra halvlek mot Kalmar och rubba Getingarna på Rambergsvallen? Kan Trelleborg bryta Häckens långa vinstsvit?
Ingen kollektiv kollaps igen tack
Det var en upprörande och omskakande tillställning senast de två lagen möttes. Det hände på Vångavallen i höstas. TFF tog tidigt ledningen genom Jensen. Häcken fick sedan en man utvisad strax före halvtidsvilan. När sedan Söderberg tofflar in ett självmål i början på andra halvlek verkar saken biff. Med vinden i ryggen, nedförsbacke och ”Stairways to Heaven” dundra i fonden verkade trepoängaren kassaskåpssäker.
Häcken hade bytt in Chibuike i halvtid. Han dominerade spelet från sin högerkant (TFFs vänsterkant). Helt ofattbart att han tilläts hålla på. TFF var en man mer och det hade varit möjligt att sätta ett plåster på den spelare, som så uppenbart bar upp Häckens spel i andra halvlek. Vi hade redan tidigare vid flera tillfällen sett motståndarna konsekvent spela upp på exakt samma sätt och med stor framgång. Att inte göra något åt situationen var ett stort coach-misstag. Det skulle straffa sig.
Noring fäller helt i onödan Paulino i ofarligt läge och Chibuike sätter straffen. Chibuike dribblar sedan i slutet av matchen mot straffområdet och bollen når Vinicius, som sätter kvitteringen. Ridå!
I andra halvlek var TFF helt utan vilja till arbete eller kamp för att ta hem en till synes säker trepoängare mot ett decimerat Häcken. Gästerna var då det bättre laget med fler initiativ, högre moral och vilja att ta poäng.
Årets särklassigt värsta kollektiva kollaps för TFF kombinerad med dålig coaching medförde förlust av två poäng.
BK Häcken
Häcken kom femma i förra årets serie. Jag har tippat att de förbättrar sin plats med ett pinnhål i år. De spelar 4-5-1 eller det mer sifferkonsumerande 4-2-3-1. I årets serie har de vunnit över DIF med 2-1 och slagit IFK med 1-0. Det sistnämnda resultatet var väl inte helt rättvist sett till spelet, men efter en skickligt genomförd kamp hamnade alla tre poäng på Hisingen. Jag tror att BKH nu har tio vinstmatcher i en följd.
Källqvist i målet är bra. Det är inte omöjligt att den landslagsmeriterade Söderberg är tillbaka som mittback. Det är en lång räkel, som varit sjuk en tid. Det vore nog inte fel att direkt pröva honom i en hård närkamp, för att se hur pass kry han i så fall är. ( Det gjordes inte mot KFF-Lanz, som inte såg ut att vara i bästa form. Han fick i lugnt och ro stå och knoppa bort bollar utan kamp). Även utan Söderberg tycker jag att Häckens försvar är bäst i mitten. Det kan möjligen vara lite lättare att ta sig fram på kanterna. Kan man möjligen be Lind om att bli utvisad igen?
Friberg är Häckens jordfräs på mitten. Stor arbetskapacitet men mest slit och mindre finlir. Det är inte helt osannolikt att bekantingen Bjurström återfinns på mittfältet. Presentation onödig. Henriksson kommer säkert att löpa på kanten. En tvåvägsspelare, som tappat lite av sin tidigare så förnämliga målfarlighet. Chibuike fick nöta bänken förra matchen, då, enligt utsago, formen inte varit den bästa. Med tanke på vad som hände senast på Vångavallen skulle det vara förnämligt om han sitter på läktaren. Men det är nog tyvärr tomma förhoppningar. Han kan vara väldigt bra. Paulinho är brasse-stjärnan, som inte lyser lika klart längre. Det beror inte på minskad lyskraft utan på att omgivningen blivit så ljusstark att hans sken inte ses lika tydligt.
Det är dock två andra spelare, som är mina favoriter i Häcken. Ranégie är en mångsidig forward. Det tycker tydligen även Hamrén, eftersom Ranégie fick följa med på den traditionsenliga vintersemestern. Han är stor och stark samt bra på huvudet. Bra target med fin teknik och hyfsat passningsspel. En mångsidig forward, som nyper fast bollen i anfallsläge och deltar i spelet. Han är dock ojämn och blandar bra insatser med dåliga (då vanligen Vinicius kommer in och löper i luckorna).
Häckens bästa spelare fick förra säsongen förstörd av skador. Han är som en magnet för bollen. Bollen kommer dit han står. Bra bollbehandling och enkelt, distinkt passningsspel. Det ser så enkelt ut och han kommer sällan i trångmål eller får ont om tid. En klasspelare, som har potential att bli en av de absolut bästa mittfältarna i allsvenskan. Spelar mestadels defensivt men kan även ta ett steg upp i banan. Sannolikt ett guldkorn, som Häcken sitter på. Han skulle nog inte göra bort sig ens i Lagerbäcks landslag, men där är ju förstås konkurrensen mördande (t.ex. Mikel). Den som avses är Chatto.
Den sämsta uppställningen (ur TFF-perspektiv), som Häcken kan ha, visas nedan
Källqvist
Forsell – Wahlström – Östberg – Lind
Chatto – Friberg
Henriksson – Chibuike – Paulinho
Ranégie
Något att bita i för de Klarblå på bortaplan.
Trelleborgs FF
Uppställningen 4-4-1-1 finns ju sedan några år tillbaka tatuerat på insidan av ögonlocken på varje spelare i TFF-truppen. Det har tidvis (=ofta) inneburit rätt magert offensivt spel och med brist på folk i anfallsposition. Men alla vet vad som gäller. Varje spelare vet sin uppgift. Det finns upptrampade fåror på Vångavallen (och på träningsplanen), som visar var spelarna ska springa och var bollen ska spelas. Man kan rent av få intrycket att någon varit framme med plogen. Årets säsong inleddes med det nämnda spelsystemet. Det blev tre halvlekar med uselt spel.
Sedan inträffade revolutionen. Prahl ändrade till 4-4-2 med två forwards och med stor ommöblering bland spelarna. Laget blommade ut, som färgglada vårkrokusar och spelade ut Kalmar. Jag tror att den psykologiska effekten var stor. Att slippa den gråa, trista vardagen. Samma sak dag efter dag. Vecka efter vecka och år ut och år in. Inspirationen och glädjen över att få pröva något nytt fick genomslag på planen. Ändringen visar även ett förtroende för spelarnas fotbollsförmåga och spelintelligens. En mycket positiv ändring, som ger mersmak. En ändring, som inte alls är typiskt för Prahl. Undrar hur hans tankebanor går just nu?
Uppställningen där bak är självskriven. Det finns inget val, det saknas alternativ. Noring i mål med Melander, Abelsson, T. Persson och Fuxberg framför. Om de fyra sistnämnda är spelbara såklart. Vilket inte alls är säkert. Abelsson har avstått viss träning i veckan beroende på känning i baksidan av låret. Inte bra. Läkköttet blir absolut inte bättre med åren. Tror dock han spelar. Om han inte kommer till start, så blir Andersson mittback. Fahkro börjar träna nästa vecka, och hur det är med JNG är oklart.
På innermittfältet finns en del att tänka på. Framför allt efter tre halvlekar med uselt spel och sedan Drugges succé-framträdande som innermittfältare i andra halvlek mot Kalmar. Nilsson har ju också gjort ett redigt jobb på mitten under inledningen av säsongen. Prahls favorit Andersson har ju mer eller mindre varit garanterad en plats centralt, även om det gått rätt skralt många gånger förra säsongen. Haynes är tillbaka och var ju bäste innermittfältare hela förra året. Han har ju tyvärr inte spelat så mycket på mitten i år p.g.a. backbristen, och nu sedan p.g.a. en egen skada. Han kan nog spela, men ser inte ut att vara i full vigör ännu. Flera av de nämnda kan även nyttjas som yttermittfältare. Det är en grannlaga uppgift att sätta samman mitten för att optimera lagets totala styrka.
Pode har varit bra i de två första matcherna och torde vara given på ena kanten. Det är tvärt om med Wihlborg, som inte varit i bästa form i säsongsinledningen. Haynes är nog jämte Pode den mest kompletta yttermittfältaren. Även Nilsson och Andersson är gångbara tvåvägsspelare. Så finns ju även Asp, Adelstam, Z. Jovanovic m.fl.
Om Prahl återgår till gamla spår, så är Drugge given som släpande. Jensen startar nog. Sjöhage är inte spelbar. Adelstam och Shala blir nog bara tänkbara om Prahl kvarstår vid upplägget från senaste halvleken.
Startelvan
Jag tror och hoppas att coacherna tagit så pass mycket intryck från andra halvlek mot Kalmar att de startar med en 4-4-2 uppställning. Den gick ju så väldigt mycket bättre än den traditionella, så varför inte satsa. Dessutom är det enkelt att ändra till det gamla vanliga om det inte fungerar. Den kan ju alla spelare utföra i sömnen. Min bästa gissning för startelvan blir då.
Noring
Melander – Abelsson – T. Persson – Fuxberg
Nilsson – Haynes – Drugge – Pode
Adelstam – Jensen
Det är elvan, som bryter Häckens långa vinstrad! Resultat 1-1. Uppställning skiljer sig faktiskt bara på en position från min personliga skugg-uppställning.
