AIK föll tungt på Gamla Ullevi

AIK föll tungt på Gamla Ullevi

Det blir allt svårare att känna igen fjolårets mästarlag. AIK:s kräftgång fortsätter, nu senast med en klar 3-1-förlust mot Gais.

Trots två sämre insatser i bagaget var det ändå med en försiktig optimism man blickade fram mot gårdagens drabbning i Göteborg. Två renodlade forwards från start och en matta med gräs kanske var det som behövdes för att få isen att lossa?


Första halvlek
Och det började ju bra. Spelarna såg inledningsvis inspirerade ut av underlaget och möjligheten att passa bollen till varandra längs marken. Redan i matchens femte minut smekte Jorge Ortiz fram en fin boll i djupet till Pontus Engblom som via en bra nedtagning sånär fick bollen förbi Dime Jankulovski i Gais-målet.
Efter den pigga AIK-inledningen jämnades emellertid matchen ut för att senare tippa över i spelmässig Gais-favör. AIK hade oerhörda problem att få till konstruktiva uppspel, vilka allt som oftast renderade i långa lycka-till-bollar på en förtvivlat ensam Engblom. Istället var det Gais som via ett småtrevligt passningsspel gång på annan kom rättvända med fart mot AIK:s backlinje.

Även om Gais spelövertag inte genererade speciellt många heta målchanser kändes det ändå inte helt ologiskt när öppningsmålet kom i slutet av halvleken. Ett öppningsmål som till fullo var ett tidigt påskägg från Tomi Maanoja. Det som från början var en kontrollerad situation blev till något helt annat när finländaren valde att ta ett par steg ut och hänga tvätt istället för att värdera läget och stanna kvar i mål. Joel Johansson tackade för bjudningen och nickade in 1-0 för Gais.


Andra halvlek
Mikael Stahre lär ha sagt ett par väl valda till AIK-spelarna under pausvilan för dessa kom ut med en helt annan energi än i första halvlek. Mer löpningar, mer initiativ och mer tempo. AIK inledde andra halvlek förtroendeingivande och fick snabbt utdelning. Efter en känslig frispark av Bojan Djordjic dök Walid Atta upp i straffområdets bortre del och nickade in årets första mål. Här kändes det som vändningen verkligen var på gång.
Så fel man kan ha. Det dröjde inte speciellt många minuter innan hemmalaget tog tillbaka både taktpinnen och ledningen. På en frispark som dimper ner i ett virrigt AIK-försvar är återigen Joel Johansson sist på bollen. Målet känns billigt och onödigt, men framförallt kommer det olägligt.

Gais fortsätter trumma på och genom en hörna i matchens 66:e minut gör man också 3-1 bara sju minuter efter 2-1-målet. Ännu en gång en fast situation där AIK-försvaret inte alls har koll på markeringen i eget straffområde. AIK är i detta läge ett slaget lag, man försöker skapa press men lyckas inte bita sig kvar runt Gais-straffområde. Miran Burgic och Viktor Lundberg kommer in men till föga hjälp. Gais är faktiskt betydligt närmare 4-1 än vad AIK är en reducering.


Sammanfattning
AIK förlorar fullt rättvist med 3-1 mot ett hungrigare och spelskickligare Gais. Det tidigare så solida försvaret visar upp brister, framförallt på fasta situationer. Dessutom fortsätter anfallsspelet att vara oerhört trubbigt och ofarligt. Det är svårt att se några som helst mönster och idéer kring hur man har tänkt skapa målchanser.

Matchen mot Gais är också första gången AIK naket blottar sin svidande saknad av Ivan Obolo. Trots argentinarens frånvaro fortsätter AIK:s mittfält lyfta blint och långt, om det är av oförmåga eller dumhet är oklart. Vad som däremot står väldigt klart är att varken Flavio eller Engblom är hälften av targetspelaren Ivan var i AIK. Men det visste vi ju redan innan, frågan är hur vi ställer om vårt offensiva spel när vi inte kan slå långt. Finns det ens en sådan plan?

Fler bryderier. Kvällens riktiga magplask står Tomi Maanoja för genom sin egendomligt usla insats. Bjuder visserligen bara på ett mål men det kunde varit flera, exempelvis den dråpliga frispelningen av Wanderson. Maanoja som tidigare sett skapligt stabil ut är mot Gais osäker i exakt allt han gör. Tajmar inte utrusningar, greppar inte bollar och är totalt förvirrad vid fasta situationer. Sett till gårdagens prestation tar han inte plats i undertecknads korplag och vår keeper har problem att nå upp till ribban på sjumanna.

Maanoja är sämst på plan men inte ensam om att vara dålig. Martin Mutumba är helt osynlig, Flavio likaså. Deras offensiva spetskompetens behövs enormt i en match som igår där spelet inte alls fungerar. Dessvärre ser dessa två herrar ut att vara helt ur slag.

Luppen behövs för att hitta något positivt och det skulle i sådana fall vara att Walid Atta fortsätter övertyga och att Martin Lorentzon inte gör bort sig i sin allsvenska debut. Mer än så är det inte denna kväll.

Petter Ericson-Hållén2010-03-30 12:00:00
Author

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan