Gästkrönika: Plastidioti
"När inte ens Nationalarenan kan uppvisa ett acceptabelt underlag trots att det är ägarna Förbundet som har kommit på snilleblixten att starta serien i mitten av mars så känns det nästan som om det är en konspiration vi bevittnar..."
Om man stegvis vänjer ett folk, ett samhälle vid ett sjukt beteende eller sjuka företeelser så blir snart nog det stil- och historielösa norm. Lite som i Silvio Berlusconis nyskapade land, vad vi nu ska kalla det för?
Snart nog är det ingen längre som reagerar när ytterligare en person förnedras eller förnedrar sig själv på tv eller i andra medier. Snart nog är det ingen längre som höjer på ögonbrynen om ytterligare en ung kvinna ser det som sitt livs framgång att stå som ett lättklätt våp bredvid en kostymprydd slemhög så att hon sedermera kan ha en microskopisk chans att få gifta sig med en KÄNDIS eller FOTBOLLSSTJÄRNA.
Om tillräckligt många börjar kalla pigor och drängar för ”hushållsnära tjänster” och börjar tillkalla Er för Ni när Ni går och handlar eller ska gå och handla så ska Ni se hur snabbt det går att återinföra saker som man trodde hade förpassats till historiens avskrädeshög.
Vissa saker bör förbli i just i denna hög, andra bör snarast förpassas till denna hög medan ytterligare andra saker bör förbli vad de var.
En sådan sak är att fotboll av hög kvalitet alltid har spelats på naturgräs och givetvis bör fortsätta göra så.
Det är liksom en del av sportens själ, dess historia, dess traditioner och det har ej skett på bekostnad av att någon har behövt klä ut sig till en kackerlacka med blinkande spröt som ska försöka hoppa igenom ett mönster föreställande ett hakkors för att sedan landa i en pool med härsken mjölk och bli intervjuad medan vederbörande fortfarande ligger i spat.
Det har ej heller skett på bekostnad av att en del ska skura andras toalettskålar och torka smulorna av någon annans bord eller stå och niga med hucklet i hand.
Fotboll på hög nivå har alltid spelats på naturgräs för att det är det optimala underlaget för detta spels passningsspel, bollbehandling och skott. Den relativt höga frekvensen av kroppskontakt, vilket det givetvis bör vara, och att det är skonsamt för aggressiv löpning och för målvakterna att kasta sig på har också varit viktiga skäl.
Det hade varit ytterst märkligt om initiativtagarna till den form av fotboll vi ser idag, som utvecklades i 1800-talets England, hade kommit till slutsatsen att fotboll bör spela på en tunn yta hal plywoodskiva över ett betongfundament!
Spelets skönhet framhävs också bäst när naturgräset är fint skött av kompetenta människor och bollen har en perfekt avpassad rullning på underlaget.
Tänk bara på de gamla Wembleyfinalerna där matcher mellan eljest begränsade och primitiva lag ibland kunde framstå som skönspelets mästare. Jag kommer osökt att tänka på Coventry City och deras sensationella FA-cupvinst mot Spurs 1987. Ja till och med långbollsmarodörerna Watford och Wimbledon framstod som lite bättre och finare än de egentligen var när de bjöd upp till kamp i samma cup 1983 och 1988.
Jag tänker på Nya Malmö Stadion där det redan i mars kan spelas fotboll på högsta nationella nivå medan det i övriga landet antingen rör sig om något slags evigt bollglidande på salongsgolv medelst trippning eller åkerplöjning på inte bara små brukssamhällesplaner utan till och med på Nationalarenan.
Svaret på denna problematik, som det signaleras för kommer att fortsätta (då det mesta tyder på att Allsvenskan även i fortsättningsvis kommer att starta i mitten av mars), är från Förbundshåll och klubbarnas sida att bygga mer plast, flytta matcher från oespelbara arenor till andra städer där det finns och kort sagt bete sig som värdeförstörande och historielösa mähän.
Det går årligen bra för mediokra klubbar att köpa in spelare på hög nivå för miljontals kronor men de lägger knappt en krona på en duglig spelplan, det vill säga på naturgräs.
Det är som en god forumist så slående frågade sig om det hade varit ok för ett ishockeylag hade kunnat strunta i kostnaderna för att anlägga en god is och istället bett om att få dispens att spela sina hemmamatcher på betong. Spelarna hade då tvingats att byta skridskor mot inlines.
Jag säger plast för underlaget som allsvenskan spelare utövar sitt yrke på och som kallar konstgräs är väl lika mycket gräs som en jättelik ryamatta eller kokosnötsskalshår.
När Örebro SK och GIF Sundsvall bytte planmaterial 2003, respektive 2004 (för övrigt fruktansvärda varianter) Gefle IF (lika fruktansvärd den) gick upp i Allsvenskan 2005 och Elfsborgs IF samma år invigde sin nya arena (med likaledes påver kvalitet som dessutom systematiskt vattnades för att försvåra för motståndarna) med plast blev anomalin accepterad och till och med betraktad som normal.
Den kommunala sparivern och Förbundets tro på plast som framtidens framgångselixir fick sina tröjbeklädda ansikten i den högsta fotbollssocieteten. Hur kunde fyra så framgångsrika 2000-talsklubbar ha fel?!?
Istället för att med kurage och värdighet försvara sportens själ och inneboende skönhetskvaliteter så fick kvantitetstänkandet överhanden för gott. Inte ens den lyckade hybriden mellan naturgräs och plast, Grassmaster, övervägdes utan sakta men säkert började plastivern eskalera och som sagt, på bekostnad av stadion- och plankvalitet premierades arenaplast och dyra förvärv.
Det som inte inses är att kvalitet byggs från grunden. Du kan fuska dig till temporära framgångar men i längden finns det ingen vinst för svensk fotboll att göra i plasten därför att ju oftare svenska lag kommer ut i Europa med ett plastunderlag, desto oftare får utländska lag chansen att möta och analysera sönder våra lags redan minimala överraskningsfördelar.
(Och inbördes nationellt har man ju inte heller några fördelar om alla andra lag också har skiten och paradoxalt nog blir det de få kvarvarande lagen med naturgräs som kommer att ha de stora fördelarna om de har ekonomisk styrka och kyla nog att inte dras med i den förnuftskrynklande hysterin och dessutom kommer de flesta matcher att påminna om salongsfotboll på helplan).
De har dessutom ofta en bättre grundteknik och det skulle förmodligen vara bättre att premiera sankiga åkrar än just plastgräs om svenska lag verkligen vill nå europeiska framgångar i framtiden.
DET skulle vara verkligt jobbigt för utländska lag att möta svenska dito om vi odlade fram riktigt usla planer och superfysiska spelare i kombination med att man konsekvent använde sig av minimimått på planerna. Lite mutade domare som i övriga världen skulle inte heller göra saken sämre…
Nu är det givetvis inte mitt förslag men efter helig ilska måste följa lite uppbalanserande raljans.
Åter till saken. När inte ens Nationalarenan kan uppvisa ett acceptabelt underlag trots att det är ägarna Förbundet som har kommit på snilleblixten att starta serien i mitten av mars så känns det nästan som om det är en konspiration vi bevittnar.
Ju fler usla matcher och i jämförelse hyfsade plastmatcher vi ser (just på grund av kontrasten till åkerfotbollen och inget annat) ju fler argument finnes för att fler lag ska skaffa plast så att vi tack vare de med två års mellanrum återkommande EM- och VM-turneringaran tvingas ha nästan två månaders allsvenskt uppehåll och tidigarelägga serien.
Förbundet blir glada för att det mest består av gamla gubbar som aldrig har spelat en riktig tävlingsmatch på plast och i kroppen kan känna skillnaden i spelet och/eller har så dålig syn eller avttrubbad känsla för stil och skönhet att de inte heller ser skillnaden därför eller hemska tanke, helt enkelt skiter i vilket!
Kommunerna och alla klubbledare jublar och curlingbarnen bryr sig inte för de slipper få gräsfläckar på byxorna av gräset eller skrapsår av gruset.
De får spela sin eviga svenska fattigmansvariant av ”tiqui taqua” och inga riktigt långvariga studier finns på hur det hårdare plastunderlaget påverkar knän eller kroppen i övrigt så det som är ungdomens glädje kan ju också bli ålderdomens krämpor…. Vem vet ännu?
Så länge man inte behöver så ett gott gräs och skapa förutsättningar för att det växer bra så är alla nöjda och glada och Fotbollskvälls ”fryntlige” Mats Nyströms med meriter från stockholmsfotbollens gärdsgårdsserier tar alla tillfällen i akt att propagera för plastens överlägsenhet I SVT.
Han tar då i logikens heliga namn och jämför den bästa av plastmatcher med den sämsta av åkermatcher. Ungefär som att jämföra honom själv med Lars-Gunnar Björklund eller Bengt Grive i sina glansdagar…
Men det är klart, i ett Fotbollssverige där det inte längre finns någon känsla för feeling så kan man väl inte vänta sig annat än plast på alla plan(er) och vem kan fördöma gemene man/kvinna om han/hon snart också börjar glömma bort forna ideal när det galna utropas till norm? Överallt och hela tiden….
