Vi tycker om MFF: De spelar som Yorke-Cole tillsammans
Sanjay Rubinstein gör comeback i veckans Vi tycker om MFF. Tillsammans med Simon Pålsson och Mikael Frohm tycker han till i aktuella ämnen kring Malmö FF. Den här veckan handlar det om "Pep", vår innermittfältsduo samt om konkurrensen bland anfallarna.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Sanjay Rubinstein
Följer MFF slaviskt, på streamade P2P matcher, kompisar som spelar in matcherna och ibland så spartanskt som genom radio. Har inte bott i Malmö sedan 2005 och bor i ett land där ingen förstår fotboll och än mindre har hört talas om Malmö FF. Somliga skulle nog kalla honom forumprofil.
Simon Pålsson
Ända sedan barnsben har MFF varit laget i hjärtat. Skribent på Himmelriket sedan i vintras. Läktarkultur, ungdomssatsning och historik är kärnor i supporterskapet och kärleken till Malmö FF. Bloggar på www.simonpalsson.wordpress.com
Mikael Frohm
Redaktionsmedlem på Himmelriket och inhoppare med kort varsel.
Efter enfjolårssäsong där MFF var rätt tama på fasta situationer har man plötsligt blivit hyperfarliga. I segermatchen mot Gefle kom exempelvis två av målen till efter hörnor. En stor förtjänst i detta har lagets assisterande tränare Josep Clotet Ruiz som ju är den som har ansvaret för de fasta situationerna. Vad är ditt intryck av "Pep" så här långt?
Sanjay: Oj, mitt intryck av Pep är närmast obefintligt. Jag följde av olika anledningar inte försäsongen på samma sätt som jag brukar göra, men även så här efter att säsongen har börjat så verkar Pep hålla en väldigt låg profil. Trist tycker jag, i MFF ska man vara bombastisk och dryg. Helst ska man "dundra", inte "rasa".
Simon: Mina intryck är få. Väldigt få för att vara helt ärlig. Har skymtat honom sittandes på bänken i bakgrunden på någon match, men inte mer. Jag besöker väldigt sällan träningar och har därför inte noterat honom "in action" heller. Men för att bedöma honom efter resultatet kan man inte annat att vara nöjd. Han (?) verkar ha fått någorlunda pli på de fasta situationerna och han har ju inte precis försämrat fjolårets spel. Det ser väldigt lovande ut och mina intryck av Pep säger att det inte ser mindre lovande ut för att han är med vid rodret.
Mikael: Jag tycker inte att jag sett så mycket av honom. Det är ju en man som mer låter resultaten tala. Men tydligen har han lyckats skapa en bättre sämning i truppen än sin föregångare och har fått MFF att bli efektiva på fasta situationer. Framförallt tycker jag mig se ett större tålamod och taktisk smartness hos spelarna i år. Kanske är det en del av "Pep-effekten"?
När det på olika håll togs ut startelvor inför säsongen innehöll majoriteten av dessa ett innermittfältspar bestående av Miljan Mutavdzic och Rick Kruys. När de båda nu dras med skadebekymmer har en helt ny duo etablerat sig på innermittfältet. Med Wilton Figueiredo och Robert Åhman-Persson på mittfältet är MFF så här långt obesegrade i allsvenskan. Är du överraskad?
Sanjay: Om jag är! Vad hände med Wilton egentligen? Efter första matchen undrade jag vart Wilton tagit vägen, jag frågade mig ärligt om han ens deltagit i matchen. Men sen insåg jag att jag hade letat på fel ställe, jag hade förväntat mig en spelare som skulle dribbla till vansinne inne straffområdet. Visste MFF att det fanns en tvåvägsspelare i Wilton när han värvades, eller är det bara lyckliga omständigheter som gjort att det kommit fram?
Simon: Överraskad? Hmm, en aning. Ja, en aning faktiskt. Speciellt förvånad (precis som alla andra) över att RÅP plötsligt gått och blivit lite målfarlig. Tänk, killen har bränt lägen i de andra matcherna, lägen som anfallare kunde gjort mål på. Men han är i alla fall där, vid chanserna, skapar dem. Överraskad måste jag säga att jag är över hur Wilton spelat. Han känns mer och mer som en himmelsblå spelare, som en lagspelare, som en potentiell drivare av det offensiva spelet. Tillsammans med Robert har han kontrollerat matcherna och sett till att etablera spel så offensivt som möjligt. Hur spelarna som anländer efter skador ska positioneras i laget vet jag ej. I nuläget känns det väldigt tveksamt att Rick platsar i startelvan. En fullflärdad Miljan med en Wilton som börjar spela lite mer enkelt kan bli ett hårt, ruggigt, slagkraftigt, stabilt och tekniskt skickligt innermittfält. En motor mot SM-guld?
Mikael: Nja, inte överraskad direkt. Och för att vara helt ärliga så har mittduon ännu inte ställts på några prov. Inget av lagn vi mött hittills är ju känt för att ha tunga innermittar. Första prov av värde får vi nog mot Kalmar. Tills dess bör RÅP och Wilton nog hålla, sen får vi se.
Edward Ofere, som sett pigg ut på träningarna, gjorde under onsdagskvällen två mål när U21-laget besegrade Mjällby med 2-1. Samtidigt gjorde Daniel Larsson och Agon Mehmeti en betydligt blekare insats mot Gefle än i hemmapremiären mot Örebro. Om du vore Rolle,vilka två anfallare skulle då få starta mot Halmstad?
Sanjay: Nu ska vi inte göra om samma misstag som förra året och ge plats åt spelare som förväntas vara bra istället för spelarna som faktiskt gjort det bra i inledningen. Egentligen klandrar jag inte Rolle för att han gav plats åt Wilton förra säsongen, trots att vi vunnit tre matcher i inledningen. Men nog kostade det oss väldigt många poäng i onödan. Eddies chans kommer, om det är som inhoppare, på grund av avstängning, skada eller formsvacka får tiden utvisa. Men så länge vi vinner med Agon och Larsson så ska de fortsätta. Naturligtvis kommer Eddie att knorra och tidningarna att leta efter konflikter, men så blir det säkerligen om Agon får stå tillbaka också, särskilt i det här läget. Det är rubriker som MFF omöjligen kan undvika.
Simon: Ofere och Daniel Larsson. Agon Mehmeti i all ära, men de två förstnämnda anfallarna är de två bästa vi har i truppen. När de sedan gång på gång under fjolårets andra hälft bevisade att de kan spela som Yorke-Cole tillsammans känns valet ännu lättare. Agon må vara i sprudlande form och Daniel må sacka efter lite. Men det bästa paret är det jag nämnt och i min bok ska vi spela med bästa lag på banan. Agon som pigg inhoppare och startmansalternativ vid skador, sjukdomar och avstängningar är en högklassig resurs som även den är en nödvändig pusselbit i ett guldpussel. Tro mig.
Mikael: Jag skulle absolut satsa på Ofere och Daniel Larsson. Ofere är tung att möta för vilka backar som helst. Och samtidigt löper Daniel Larsson ihjäl motståndarna. Agon är fortfarande mer en Inzaghi-typ, dvs han ska vara inne i motståndarnas straffområde och hugga. Bra att ha under de sista 30 minuterna när motståndarna blivit lite möra av att stångas med Ofere. Ofere kan på ett annat vis skapa både ytor för sig själv och för de andra. Nästa säsong däremot, när Agon byggt på sig lite till och fått ännu mer rutin, då blir han vår lika farlig för motståndarna som Marcus Rosenberg.
