Matchrapport: KFF - MFF
Malmö FF tog tre väldigt viktiga och tunga poäng i mötet med Kalmar FF på bortaplan. Ofere, Wilton och Halsti blev målskyttar i ett Malmö som kvitterade två underläge under matchen. Matchhjälte blev Halsti.
Det är segrar likt dagens som bevisar att Malmö FF är att räkna med i årets guldstrid. Att man lyckas bärga tre poäng, trots att man spelmässigt inte presterar max, är en styrka som man tvunget måste ha för att kunna guldjubla senare i år. Det där lilla flytet som det var länge sedan vi hade verkar äntligen vara tillbaka. Optimisten inom mig vill i alla fall se just det.
Att möta Kalmar är aldrig lätt och historien redan innan match vittande om att det skulle kunna bli en målrik historia. Vem minns till exempel inte den galna 5-4-förlusten i samma möte förra säsongen? I en intervju precis innan matchstart menade Roland Nilsson att en sådan match knappast var något man ville ha, även fall han fick medge att det offensiva spelet i den tidigare nämnda matchen var mycket bra.
Malmö FF kom till matchen med ett lag som mer och mer börjar likna det ordinarie laget. Fortfarande fanns tunga pjäser som Miljan, Rick och Ricardinho dock utanför startelvan på grund av skador. Den sistnämnda återfanns äntligen i truppen, men skadan har hindrat vår brasilianske ytterback från att träna sig tillräckligt i form för att kunna starta.
Dahlin
Ulrich – Sudic – Andersson – Halsti
Gishe – RÅP – Wilton – Aubynn
Larsson – Ofere
Agon Mehmeti och Jimmy Durmaz, som båda startade hemmamatchen mot Halmstad, fick nöja sig med en varsin bänkplats. Ersättarna hette och heter Aubynn och Ofere, som nu alltså är helt tillbaka efter sin ljumskskada.
Kring 15:00 blåstes matchen igång och på den gropiga planen fattade Malmö snabbt något form av kommando. Enligt kommentatorn på TV:n var de yttre förutsättningarna, i form av hård blåst och dålig plan, svårbemästrade och därför ett problem för lagen som båda är så kallade spelande lag. Efter några få minuter med taktpinnen i handen började Kalmar etablera spel på den himmelsblå planhalvan. Cirka elva minuter in i matchen ställde Kalmar om snabbt, efter att Malmö flyttat upp laget, och 1-0 var ett faktum. En bra lång boll på den öppna högerkanten gav Sobralense en fri yta. Han höll undan för den jagande Wilton och serverade Dauda i mitten, som sedan enkelt placerade bollen i mål – bakom en chanslös Dahlin. Sudic, som var ensam i mitten, hamnade lite på mellanhand – ett försvarsspel som lämnade lite annat att önska.
Den tillresta himmelsblå supporterskaran, som höll god stämning hela matchen igenom, fortsatte, trots det tidiga underläget, att elda på sitt MFF. Kanske var det just detta som gav Malmö orken att bara några få minuter senare få in kvitteringen efter en mindre kontring. Wilton jobbade till sig bollen och levererade bollen i sidled. Den långa bollen från Åhman hittade sedan Larsson på högerkanten. Larsson utnyttjade både sin snabbhet och den respekt den ger genom att vika inåt och sticka in den till en löpande Gishe, som i sidled hittade Ofere vid den bortre stolpen. Den tunga anfallaren gjorde inget misstag. 1-1.
Misstag gjorde dock Malmö FF bara minuten senare. Tafatt försvarsspel, en hög backlinje och en dålig form av offsidefälla (?) gav enorma ytor till Kalmar som snabbt utnyttjade dessa. En lång boll på Sobralenses högerkant gjorde att han enkelt kunde hitta den medlöpande Tobias Eriksson i straffområdet. Från sin position vid den första stolpen gjorde han inget som helst misstag, utan satte bara foten till och Kalmar tog åter ledningen. Frågetecken kring backlinjens position och Ulrichs halvtafatta markering av Eriksson väcktes.
Efter målet tog Malmö FF tag i bollen och höll den inom laget. Den svårspelade mattan gjorde det svårt att vårda spelet och hålla bollen på marken. Ett par fina kombinationer och goda intentioner ledde till ett par inlägg som kunde blivit farliga. Enligt kommentatorn böljade spelet mycket, men i mina ögon var det bara spelarna med himmelsblå tröjor som lyckades etablera spel på den offensiva planhalvan. 25 minuter in i matchen följde Larsson med bollen och tog fart ifrån sin position mellan backlinje och mittfält. Med sin snabbhet lyckades han ta sig till ett bra skottläge, men skottet blev taffligt. Ofere nådde inte riktigt fram på slumpchansen som dök upp.
När Markus Strömbergsson blåste av den första halvleken hade Kalmar ledningen med 2-1. Sedan den hektiska perioden i början av halvleken, då tre skott fick nätet att rassla, hade MFF majoriteten av bollinnehavet och var laget som får ses som spelförande – i alla fall i mina ögon. Ett par uppstickaranfall och någon ströchans var allt de rödtröjade lyckades mäkta med – men därmed inte sagt att de himmelsblå var mycket produktivare. Noterbart var att Aubynn drog på sig sin andra varning för året genom en, i mitt tycke, ganska ful släng med armen/armbågen.
Ut på plan för den andra halvleken kom tio av de elva som startade matchen. Åhman-Persson, som sägs ha varit krasslig, lämnade plats åt Ivo. Tjugo minuter in i den andra halvleken hade Malmö FF vänt på steken och tagit ledningen. Med från den första halvleken tog man med sig det någorlunda stabila passningsspelet och lugnet. Bollen fortsatte man att hålla inom laget och spelet drevs ofta på offensiv planhalva.
2-2 var ett väldigt fint mål och ett mål som skulle kunna benämnas som ett ”kämparmål”. Wilton fick bollen redan vid mittlinjen och klämde sig förbi Rydström och Sobralense. Han tog fart och höll undan för ytterligare en motståndare innan han tog avslut. Skottet touchade på en back och seglade över Wastå i målet. Imponerande av Wilton. Både mål och match. Kanske var han till och med, på det hela taget, bäst i MFF - sett över hela matchen?
2-3 och därmed segermålet nickades snyggt in av Halsti efter en hörna. Henrik Rydström, kapten i Kalmar FF, försökte dock ta på sig äran för målet efter matchen då han påstod att det var ett självmål. Efter att återigen testat varianten med en hörna på första stolpen kom segern. Halsti stod omringad av flera rödtröjade, men lyckades komma högst och skarva in bollen. En oväntad matchhjälte, minst sagt.
Med cirka kvarten kvar gjorde Malmö FF sitt första byte, då Gishe fick ge plats för Jiloan Hamad. Kalmar FF tog ju längre halvleken led över spelet och taktpinnen allt mer och mer. Det föll sig tämligen naturligt då smålänningarna jagade kvittering. Chanser lyckades man dock inte skapa på löpande band, mycket tack vare ett samlat himmelsblått försvar. Ett försvar som dessutom ryckt upp sig från den lite slarviga första halvleken. Med tio minuter kvar av den ordinarie matchtiden stack Kalmar in en djupledsboll mot den evigt löpande Dauda. Kalmars nummer elva fick dock inte riktigt kontroll på bollen och kunde därför inte överlista den utrusande Dahlin i Malmömålet. Kanske var det planen som räddade oss?
Någon minut senare byttes Aubynn ut och in kom Durmaz. Pigg och full av energi tog han hand om Aubynns vänsterkant och på bara någon minut var han inblandad i flera situationer som väckte en del uppmärksamhet. Bland annat var han på väg igenom hela Kalmars försvar, men det stannade vid tre avdribblade motståndare och en hörna.
Den sista tiden fram till slutsignalen stannade bollen mycket i hemmalagets ägo. Man rullade dock runt bollen utan att komma fram till någonting egentligen. Ett par fina himmelsblå halvkontringar hjälpte till att fördriva tiden för MFF, som givetvis var nöjda med resultatet. Malmö FF kontrollerade tillställningen helt enkelt.
Vrålet som brast ut vid slutsignalen vittnade om att segern var en efterlängtad sådan. Efter det onödiga poängtappet hemma mot HBK var en seger nödvändig – både för självförtroendet, men också för att hänga med i toppen av tabellen. På det hela taget var matchen en fullt godkänd sådan från Malmös sida, speciellt stärkande känns det att vi lyckades bärga 3 poäng relativt säkert när spelet inte stämde hundra procent. Att vi dessutom kontrollerade spelet vid ledning och 20 minuter kvar imponerar. Är det bara jag som känner en svag, svag, svag doft av guld? Svag, men ändå finns den där.
