Exilbloggen: En kebab vore gott
Det finns ingen arena jag har taskigare vibbar från, än den i Södertälje. Jag bäver inför morgondagens fajt.
Oslo, 17/4- 2010, kl 10:21
Premiären 2006 stod jag i PF:s klack bakom ena målet, i bortapremiären mot Assyriska. En ganska bra försäsong, en ny brasse i laget, taggad till tänderna. Vi kunde inte förlora.
Den nya brassen tog hand om en straff Kung Thordarson vaskat fram och sköt den rakt på målvakten, löst, mitt i mål. Värdelöst. Brassen - Diogo Oliveira - lyckades aldrig bättre än så. Assyriska vann matchen och det blev starten för en rätt trist svit. Sedan dess har Kamraterna inte tagit en enda pinne på Södertäljes plastgräs. Assyriska slog oss 2006 och 2009. Syrianska 2009. (2007 spelade ju Assyriska i division 1 och 2008 lirade IFK i Allsvenskan).
Imorn är det dags igen. Bilkaravan från Norrköping till Södertälje, den kärleksfulla nidramsan "En vit en röd, en blandad sås" och troligen kommer PVH:s forum invaderas av Assyriskafans, modell yngre, som antingen älskar eller hatar eller bägge delar.
För ett par år sedan irriterade det sistnämnda mig. Numer hör det till. Det är lite skojigt att läsa dessa inlägg, man blir lite varm i hjärtat. Jag blir glad när jag ser att "Invandrarlag" som Assyriska och Syrianska - och för all del också Dalkurds FF - rustar för att ta sig till toppen. Det är vad svensk fotboll behöver. Inte för att integrera och blabla, men för att utveckla vår idrott.
När Assyriska fick en gratisplats till Allsvenskan för ett par år sedan, fnös jag och tyckte det var löjligt. Då var AFF heller inte så jäkla mycket att hänga i julgranen. Ett par talangfulla spelare (typ Batan), några nervarvande Bajare, men inte så värst mycket mer. Nu hoppas jag nästan att de tar sig upp och petar ner lag som bevisligen inte klarar av det hela, typ Åtvidaberg. Brommapojkarna må ha utvecklats till att bli ett nytt Gefle som hänger sig kvar, men svensk fotboll behöver passionen från ett fullsatt Södertälje Arena, mer än man behöver nostalgi från Kopparvallen.
Förresten. Om Assyriska är "En vit, en röd.." osv. Vad blir då Syrianska?
Vem fan har GUL sås på kebaben?
Korvgubbar? Senap och ketchup?
Måste filas på.
Matchen imorn sänds på CSports.se och det tackar man ju som exilare alldeles extra mycket för. Min gode vän Carl Oval från Norrköping kommer besitta min soffa när jag kastar upp streamen på 40"-TV:n imorgon eftermiddag. Om det skulle råka vara nån annan Osloboende IFK-supporter som är sugen så är det bara att hojta till.
Imorn ska sviten spräckas! Rödklädda IFK-spelare får hemskt gärna käka upp kebaben. Jag är riktigt sugen!
Nu ska jag ta med min något runda sambo på promenad ner på Aker Brygge och käka glass, medan jag filar på en införrapport. Under vandringen ska jag för mig själv viska "En vit, en röd, en blandad sås!"
Och i smyg hålla tummarna för Assyriska går upp i år. Det behöver svensk fotboll.
//CaddE
