Sex och jävligt offside: Derbydepp och Pontuspepp
Veckans listmakare Ulf Österlind rangordnar det just nu hetaste i MFF-land. Ny onsdag, ny lista.
Besvikelser (NY)
Man borde ha lärt sig. Varje gång det känns bra och det verkar lösa sig så går något åt helvete. Först Sudic, sen Ofere, sen Ricardinho, sen förlust mot Helsingborg och ovanpå alltihop - förlust för oslagbara Barca. Ska Zlatan aldrig få spela en stor final??
Taktik (NY)
Man ska aldrig underskatta en smart taktik. Här går man runt och tror att Barca är världens bästa lag. Och så… Två matcher i rad blir de utmanövrerade av tränare som läst sönder deras spel. Samma med Helsingborg mot Malmö i tisdags. En tränare som listat ut hur man ska ta oss. Vi får inte tid att rulla bollen i backlinjen, vilket vi brukar göra för att i lugn och ro hitta plats för att sticka in bollar på mittfältet. Istället slår vi en massa långbollar mot två anfallare som inte kan ta hand om dem. Conny Karlsson, Sveriges Mourinho!!!??? Ah, det var att ta i men Helsingborg gjorde det bra i derbyt. Tyvärr.
Derbyn (NY)
Det är många ligor som har derbyn. Inter-Milan, Roma-Lazio, Liverpool-Everton, Glasgow-Celtic, Manchester City- Manchester United. Här nere i sydväst har vi Malmö-Helsingborg. Varför de är så roliga och betyder så mycket får någon klokare än jag reda ut. Jag nöjer mig med att det är förbannat kul, trots att vi förlorar ibland.
Gemenskap (NY)
Vi har sett fotboll tillsammans nu i drygt 25 år. På Malmö Stadion, på Swedbank Stadion och på TV. Malmö FF, Barca, Inter, Liverpool, Champions League, VM, EM och de flesta landskamper. Alla Malmös bortamatcher ser vi hemma hos honom. Ett hej, en kopp kaffe, matchen, kort eftersnack och ett hejdå. Det är allt men oj vad betyder mycket.
Pontus Jansson (NY)
Han går rakt in i ett hett derby utan att blinka. Gör en godkänd insats och är bara 19 år. Vad månde bliva??? Måste också kommentera lagledningens förmåga att se kvaliteterna och ta beslutet att skola om. Först Danne och nu Pontus.
Våren (NY)
Solen tittar fram och värmer. Folk tar av rockarna och sätter sig utomhus. På serveringar, i kolonistugor och på gårdar. Världen och livet ter sig genast mycket ljusare. Med en gång är den hemska vintern glömd, som om den aldrig har existerat. För egen del strosar jag ner i Pildammsparken, sätter mig på uteserveringen, tar en sillamacka och en bir. Storgott.
Är det bara jag som tycker det är obehagligt, på gränsen till cynism, när sportprogrammen varnar känsliga tittare för starka bilder i samband med obehagliga skador? Samtidigt som man riktigt känner hur de inom sig gnuggar händerna och dreglar lystet när de uttalar orden och vet att många inte kan låta bli att titta. Varför visa om de är så obehagliga? Sensationslystet är bara förnamnet.