Krönika: Varför är jag inte förvånad?
"Något annat jag kan klara mig utan är illa underbyggda, ologiska och rätt taffligt författade krönikor av Lasse Anrell. Nu i veckan tog han sig väl bra mycket vatten över huvudet. Han lyckades ta heder och ära av allt som har med AIK att göra – varför är jag inte förvånad."
Vi närmar oss helg. För första gången i år går vi in i en helg, i en ny allsvensk omgång med en seger i ryggen. Nu gäller att ta med sig vinsten och rida vidare på vågen. Än så länge har jag inte tillräckligt på fötterna för att kunna säga ifall det var AIK som var bra i måndags eller om det är så att Kalmar är ett lag på rejäl dekis. Det krävs mer än en vinst för att övertyga mig om att vi är på rätt väg. En svala gör ju som bekant ingen sommar.
Inledningens krissnack har handlat mycket om vår finske målvakt, som faktiskt var mer än godkänd senast, och om oförmågan att göra mål. Senast kom tre på en gång och två gjordes av Miran Burgic, en spelare som AIK inte för några kontraktsdiskussioner med i nuläget. Burgic är ingen Obolo, han är inte svaret på alla tänkbara anfallsbekymmer men det känns ändå inte helt vettigt att släppa iväg den enda anfallaren som presterat alls i år i ett läge då anfallet – åtminstone fram till i måndags kväll – lämnat en hel del i övrigt att önska. Mitt råd till Don Björn är således. Sätt dig ner och ta ett snack med Miran. Öppna för en förlängning, att samtala kostar i alla fall ingenting.
Det har förts en del intressanta debatter på forumet i vår. Intressantast är den om huruvida det var okej att fira AIK’s avancemang till elithockeyn i ett läge när fotbollslaget harvar i botten av allsvenskan. Den som påstår att man inte bör fira hockeyn för att fotbollen har det knackigt kan väl knappast tillhöra de vassaste knivarna i lådan. Som AIK’are förbehåller jag mig rätten att glädjas och fira varje framgång. Jag undrar ifall det firades avancemang till fotbollsallsvenskan 2005 av de debattörer som sätter sig på höga hästar och tar avstånd från att andra vill glädjas åt en framgång. Jag menar, när AIK gick upp i allsvenskan 2006 hade hockeylaget med nöd och näppe klarat att komma tillbaka från division 1! När vi firade SM-guld i fotboll i höstas var läget i AIK-hockey sådant att ett avancemang till elitserien eller en fribiljett till KHL i stort sett var de enda sätten att rädda hockeyn. Nu är den – i alla fall för ett tag framöver – räddad och jag tillåter mig att vara glad över det.
Det värsta i allt det här är att det finns folk som på fullt allvar anser sig ha rätten att berätta för oss andra vad som är mer respektive mindre korrekt att tycka som supportrar. Ett sådant förhållningssätt är inget annat än första klassens snobberi och det betackar i alla fall jag mig för.
Något annat jag kan klara mig utan är illa underbyggda, ologiska och rätt taffligt författade krönikor av Lasse Anrell. Nu i veckan tog han sig väl bra mycket vatten över huvudet. Han lyckades ta heder och ära av allt som har med AIK att göra – varför är jag inte förvånad.
Herr Anrell hyllade DN’s Lars Grimlund för sågningen av Clecio efter en träning! Jag tänker inte säga något om hur bra Clecio är innan jag sett honom spela på riktigt, det borde kanske inte Grimlund heller ha gjort men framför allt – Anrell bör väl knappast berömma en kollega som hånar en spelare efter att ha sett killens första träningspass efter bara något dygn i ett nytt land i en annan världsdel. Är det vad du kallar journalistik att hylla Lasse Anrell?
Vidare menar Anrell att AIK inte har i elitserien att göra. Något han bland annat baserar på dåliga publiksiffror i allsvenskan. Men hallå? Att det är skillnad mellan serierna vet väl alla. Hur AIK’s publik kommer att sluta upp och konsumera i elitserien är det ingen som vet säkert idag. I alla fall inte Lasse Anrell.
För övrigt så används AIK publiken i ännu ett argument för att AIK inte har i elitserien att göra. Anrell refererar till ett c:a 10 år gammalt hockeyderby då AIK-supportrar slogs och levde fan och med hans logik så är det såklart så att nästa vinter blir alla elitishallar slagfält där alla svartgula fans är råa soldater. Med den typen av argument så kan ju Lasse vara glad över att Hammarby inte spelar i fotbollsallsvenskan. Skulle laget gå upp igen så blir ju nästa års allsvenska fylld av planinvasioner, kastade eldar på spelare och motståndarsupportrar och hyllningar av Jackie Arklöv. Vill du ha en sådan allsvenska Lasse?
