Fredagsmys: ”Straffa inte huliganerna”
Det finns ett växande problem med huliganism i svensk fotboll. Huliganism, våld och skadegörelse är ingenting vi vill ha där, eller någon annan stans. Därför måste vi agera för att bekämpa det. Frågan är bara hur. Enligt beteendeforskaren B. F. Skinner går vi i nuläget helt fel väg: - Straffa inte huliganerna, skulle han nog ha sagt.
Det finns ett växande problem med huliganism i svensk fotboll. Problemet växer och sprider sig till även andra idrotter. Efter att incidenterna flyttats allt närmare allmänheten och till slut in på arenorna har Fotbollförbundet beslutat att reagera. Därför driver man sedan ett par år tillbaka en allt hårdare linje mot alla typer av oönskade handlingar och straffar syndande klubbar hårt. Djurgården var på mottagarsidan av en sådan bestraffning efter incidenten mot Assyriska och flera andra klubbar har råkat ut för liknande situationer.
Enligt svensk lag är kollektiv bestraffning förbjuden, och enligt många andra är bestraffningar över huvud taget inget bra sätt att komma till rätta med problemet.
Till syvene och sist handlar det i detta fall om att på olika sätt styra andra människors handlingar och beteende. Huliganism, våld och skadegörelse är ingenting vi vill ha i svensk fotboll eller någon annan stans. Därför måste vi agera för att bekämpa det. Svenska Fotbollförbundet stormade, i sin iver, ut direkt för att markera och har nu lanserat flera olika program med hårda sanktioner och starka nypor och straff. Kvar bakom står resten av fotbollssverige och undrar om det verkligen var rätt metod för att förändra folks beteende.
När man ska bestämma sig för en metod är det viktigt att börja i teorin. Enligt den kanske främste av alla beteendeforskare, B. F. Skinner, är straff generellt ett osäkert och rent ut sagt dåligt sätt att påverka någons beteende. Svenska Fotbollförbundet agerar alltså, ur den här synvinkeln, fel när de straffar framförallt klubbarna men också just huliganerna. Hade Skinner levt (och brytt sig i den svenska fotbollsdebatten) hade han antagligen sagt till Svenska Fotbollförbundet:
- Straffa inte huliganerna!
Det låter kanske konstigt. Inga straff? Vilka ska man mer låta bli att straffa? Mördare? Våldtäktsmän? Om man beter sig på ett dåligt sätt, förtjänar man då inte att straffas? Jo, det gör man kanske. Men det är inte det som är poängen i den här diskussionen. Den handlar istället om hur man bäst kommer till rätta med problemet, eller egentligen hur man bäst får andra människor att bete sig som man själv vill. Och i det avseendet är Skinner oerhört användbar även om hans teori i vissa avseenden är något maläten och gammal.
I all enkelhet handlar Skinners grundantagande om att alla tankar och handlingar en individ har är resultat av inlärning och erfarenheter. Alla som har varit med små barn i mataffärer vet exakt hur det fungerar. Barnet skriker och vill ha glass. Det är jobbigt, det är pinsamt och egentligen vill man bara skrika lika mycket själv. Uttröttad ger man tillslut efter för skriken och ger ungen glassen. Det bli tyst. Men barnet lär sig att om man skriker i affären får man glass. Beteendet kommer att uppstå igen. Exakt på samma sätt kommer ungens föräldrar fortsätta att köpa en trisslott när maten (och den svidande glassen) ska betalas. En gång vann man ju en liten slant och lärde sig att beteendet att skrapa lotter kan löna sig. Beteendet kommer att uppstå igen.
Allt detta är exempel på vad Skinner kallar positiv förstärkning. Huvudpoängen i det är att ett visst beteende leder till någon form av belöning. Skrik ger glass, lottskrap ger rikedomar och rätt utförda uppgifter på planen leder till vunna matcher och beröm från tränaren. Men det finns fler. Ett annat motiv till att lägga sig till med ett beteende är att man lär sig att det beteendet leder till att jobbiga saker upphör. Anledningen till att alla fäller upp paraplyerna när det börjar regna är att de lärt sig att ett sådant beteende leder till att det obehag regnet orsakar upphör. Detta kallar Skinner för negativ förstärkning. Andra exempel är att just föräldrarnas agerande i exemplet ovan. Genom år av erfarenheter har de lärt sig att ungen håller tyst om den får glassen. Fotbollsspelare sparkar i pressade situationer ofta undan bollen till inkast eftersom att de under hela sin karriär fått lära sig att ett sådant beteende leder till att den obehagliga känslan när motståndarna pressar upphör.
Dessa båda är de mest bestående och effektiva sätten att förändra beteenden. Det är också de alternativ som är säkrast att nå önskad effekt. Men Svenska Fotbollförbundet väljer att förhålla sig på andra halvan av denna beteendematris, på straffhalvan.
Även straff finns, i Skinners terminologi, i en positiv och negativ variant. Den negativa innebär att ett beteende leder till att någonting positivt försvinner. Ungdomars beteende kan ändras genom att vissa beteenden bestraffas med utegångsförbud eller indragen veckopeng och fotbollsspelare vars erfarenheter säger att publikens uppskattande jubel upphör om man misslyckas med passningarna kommer ganska snabbt att anta ett beteende som går ut på att slå enkla, säkra passningar. Den positiva bestraffningen är den klassiska. Prygel, böter eller skäll är exempel på när obehagligheter tillförs. Därför benämningen positiv. Meningen med det system av gula och röda kort som vi har i fotbollen är att straffet ska leda till att det dåliga beteendet upphör.
För några år sedan bestämde man sig för att satsa hårt på att bekämpa filmningar i Champions League. Vägen man valde var att börja varna för filmningar och därmed skulle straffet göra att filmningarna minskade. Ingen märkte nån effekt. Samma tolkning gjorde Skinner själv när han såg att folk begick brott i samhället trots att det fanns fängelser och straff. Hans slutsats var att straff har en begränsad effekt på beteendet. Senare lade han till att brottslingar inte slutar göra brott bara för att man bygger fängelser. Däremot blir de bättre och bättre på att undvika att åka fast.
Samma sak har vi sett hos fotbollshuliganer. När polisen under 90-talet tog nya tag mot huliganism i samband med matcher minskade inte huliganismen. Däremot flyttade den och gömde sig på platser långt ifrån matcherna där huliganerna inte åkte fast. När man förändrar beteenden medelst straff kan man aldrig vara riktigt säker på vad effekterna blir. I stället är det mer effektivt att uppmärksamma och belöna positiva beteenden och tiga ihjäl de negativa.
Enligt Skinner är det viktigt att konsekvenserna av en handling kommer direkt för att beteendepåverkan ska bli optimal. Det är också viktigt att belönings- eller bestraffningssystemet är tydligt och förutsägbart och att det baseras på förstärkning av de önskvärda beteendena istället för bestraffning av de dåliga. Det är också självklart att allt detta sker på individuell basis. Svenska Fotbollförbundets Besvärsnämnds agerande går konsekvent stick-i-stäv med dessa rekomendationer. Därför måste rekomendationen till dem, ur Skinners perspektiv, bli:
- Straffa inte huliganerna, belöna supportrarna istället.
Veckans kabarétips:
Låtar om beteendepåverkan
http://www.youtube.com/watch?v=ksR0si3ZloY
