Miljan Mutavdzic: "Laget måste komma först"
För Himmelriket berättar Miljan Mutavdzic om mittbacksspel, om årets allsvenska start och om han är redo att spela matchen mot Djurgården.
För 380 dagar sen slet Miljan Mutavdzic under en träning av det främre korsbandet på vänster knä. Några dagar tidigare hade han avgjort den allsvenska premiären mot Häcken med sitt nickmål som betydde 1-0. Han såg fram emot den av alla så efterlängtade premiären hemma på Malmös nya stadion, mot Örgryte. I stället blev det ett år av rehabilitering.
Att säga att det har gått med stormsteg att komma tillbaka är väl att överdriva, men så sakteliga närmar sig nu Miljan en allsvensk arena – som spelare. Om två dagar väntar Djurgården hemma på Stadion. Skade- och varningsläget öppnar onekligen upp för allsvensk årsdebut för den serbiske U21-landslagsmannen. Är han redo? Vi återkommer till det.
Rehabiliteringen har gått som förväntat, berättar han när Himmelriket ringer upp honom. Att det skulle ta tid att läka skadan var han införstådd med. Däremot kom överbelastningen i ena höften som en obehaglig överraskning. Det blev mer rehabilitering i stället för att träna och spela sig i form till den allsvenska premiären. Konstgräsets fel, menar han.
– Jag hade problem med underlaget. Det skiljer sig mycket åt, och det mjuka riktiga gräset hade varit att föredra för min del. Det slet hårt på mina höfter och ben att spela och träna på konstgräs, framför allt när jag var inne i en uppbyggnadsfas.
I veckan som gick spelade Miljan äntligen 90 minuter, i U21-matchen mot Landskrona. Han förklarar att det var bra med en riktig genomkörare, även om det inte går att jämföra med en allsvensk match. Men kroppen kändes bra efteråt, ungefär som den brukar må efter en match. Det var emellertid inte som innermittfältare han spelade.
– Tränarna ville se mig spela mittback för att se hur det gick. Dessutom behöver man inte springa lika mycket som en mittfältare gör, vilket kanske är bra för mig just nu.
Om det är en position vi kommer att få se honom på framöver vet han inte. Det är upp till Roland Nilsson att bestämma. För en del år sen hemma i den serbiska ligan spelade han en del matcher som mittback så vanan finns. Jag undrar om han kanske gör en Daniel Andersson och flyttar ett steg bak i banan. Han skrattar, men tror inte att så blir fallet.
– Men coachen vill säkert ha många alternativ att välja mellan och matchen mot Landskrona gick okey för egen del så vi får se vad som händer.
Hur är formen nu?
– Det är riktigt svårt att svara på i dagsläget. Jag vet faktiskt inte. Jag behöver nog spela allsvensk fotboll innan jag vågar svara på det. Men det känns som om det går allt bättre på träningarna.
Är det lätt att man blir lite rädd för att gå in dueller när man har varit så svårt skadad och varit borta så länge som du har varit?
– Nej, känner man så kan man inte spela fotboll. Det går inte att tänka i de banorna att man kan råka ut för en ny skada.
Med Wilton Figueiredo avstängd på måndag och med Rick Kruys ännu inte helt tillbaka ser det ut att bli Robert Åhman Persson och Ivo Pekalski som tar innermittfältsplatserna. Som mittbackar lär vi återse Daniel Andersson och Pontus Jansson, då varken Jasmin Sudic och Markus Halsti är hela att spela. Bakom dem ser det bekymmersamt ut. Resten av truppen är målvakter, anfallare eller yttrar. Ett alternativ är att kalla hem Robin Nilsson från Ängelholm. Ett annat är att ta med Miljan som avbytare, både som innerbacks- och innermittfältssubstitut.
Själv drar han på svaret om han är ett alternativ. Han hummar och är tyst, han tvekar, han säger till slut:
– Det är en fråga för coachen. Jag vet inte om han ser mig som tillräckligt i form eller om han anser att jag platsar i laget än. Men…
Men?
– Om du frågar mig om jag vill spela matchen så är mitt svar: Självklart. Självklart vill jag spela, det vill jag alltid. Men som sagt, det är upp till Roland om han anser mig vara redo för en allsvensk match. Kanske tänker han att jag kan bidra med något som avbytare, det är väl i så fall det mest rimliga i dagsläget. Om jag inte kommer med i truppen så förstår jag det samtidigt. Laget måste alltid komma först.
På tal om laget. Vad säger du om MFF:s allsvenska start?
– Jag tycker att vi har börjat ganska bra. Jag är nöjd med hur vi har spelat och hade vi inte förlorat den senaste matchen hade det varit en nästintill perfekt start. Det är många matcher kvar och fem poäng upp till ettan är ingenting än så länge. Även om vi hade vunnit hade vi varit tvungna att se att det är en lång serie. En förlust gör inte att man förlorar titeln, även om jag förstår att många fans mådde dåligt efter i tisdags då det var ett derby som förlorades. Jag vet att Helsingborg är en speciell motståndare. Så är det för oss spelare också. Men vinner vi Allsvenskan till slut betyder inte den här förlusten så mycket. Det är 23 matcher kvar och nu ska vi gå för 3 poäng mot Djurgården.
Längtan efter tävlingsfotboll måste vara oerhörd för din del.
– När jag kom till Malmö hann jag spela en bortamatch innan jag blev skadad. Så vad jag mest av allt ser fram emot är att få spela en hemmamatch, här på vårt eget Stadion. Jag har ju aldrig gjort det och jag längtar verkligen efter det – inför alla supportrar, känna att man är tillbaka, vinna matchen. Det kommer att bli helt fantastiskt.
