Programenlig seger på Stadshagen
Djurgården hade inga större besvär att avfärda IK Brage i säsongens första riktiga värdemätare. Segersiffrorna skrevs till slut till 4–3, vilket får anses smickrande för de gästande dalmasarna.
Efter månader av vakuum – med träningsbesök, inomhusturneringar och hockey som enda substitut – var det äntligen dags för årets första match på Stadshagen, med allt vad det innebär. Uppenbarligen var det många som hade väntat på dagens match. Dif:s tidigare publikrekord, från fjolårets match mot Norrköping, på Stadshagen rök all världens väg. Exakt hur många som befann sig på Kungsholmens bästa grusplan är omöjligt att säga – det klarar bara våra kvällstidningar av – varför Sektion F låter bli att spekulera.
Man kan alltid diskutera hur mycket matcherna på Stadshagen säger. Dels spelas de på grus i februari, dels är planen för liten för att man ska fästa någon vikt vid resultatet. Det bör man ha i åtanke när man bedömer matcherna på ”Blåshagen”. Dagens match var inget undantag, tvärtom. Som brukligt blev det målrikt, och spelet präglades av en massa duttande som man annars bara ser inomhus. Bäst duttade hemmalaget, som rakt igenom var en klass bättre än gästerna.
Det största intresset riktades som alltid mot nyförvärven. Då Limpar och Wallinder ligger lite efter i träningen fick vi bara se två av dem: Isaksson och Chanko. Den förste skötte sig skapligt, den senare glänste emellanåt. Mer om dem senare.
Efter en något trevande inledning ryckte Markus Karlsson – som axlat Pierre Gallos roll som Dif:s Erlingmark – loss på vänsterkanten och serverade en friställd ”Lolo” Chanko en riktig macka. Avslutet var inte lika elegant, men höll så när på att resultera (bollen tog i insidan av målvaktens vänstra stolpe). Några minuter senare kunde i stället Brage något ologiskt ta ledningen: Vesterinen fick praktträff på volley från halvdistans – Isaksson kunde bara konstatera att bollen seglade in vid hans vänstra stolpe. Somliga hävdar att Andreas var felplacerad (vilket han ju delvis var då han inte räddade bollen) men att ge honom skulden för målet känns lite långsökt.
Målet tände Dif som hann med att kvittera och sedan göra både 2–1 och 3–1 före halvtidsvilan. Anfallet som resulterade i kvitteringen var matchens snyggaste: ”Adde” passade fram bollen till Jones Kusi-Asare, som frispelade en framrusande ”Adde” genom en tjusig nickskarv (det som Kennet Andersson alltid försöker – och alltid misslyckas med). Tvåan och trean slogs in av gruskungen Jones. Han gör ungefär lika många mål på en match på Stadshagen som på en hel säsong på gräs …
Andra halvlek blev sämre och tråkigare än den första. Men jag klandrar inte spelarna. Det krävs mycket för att tända till när man har en tvåmålsledning – och ett markant spelövertag – i ryggen mot ett kögäng från division 1. På grund av en tveksamt dömd straff inledningsvis, kunde Jimmy Rajala reducera och se till att matchen i alla fall levde i protokollet till slutsignalen.
Det föll ytterligare två mål i matchen. ”Adde” punkterade definitivt tillställningen genom att bredsida in 4–2 i 75:e minuten, snyggt framspelad av ”Doktorn”. Dif satte även femman på övertid, men den dömdes tveksamt bort. Anfallet senare fastställde i stället Norell slutresultatet till 4–3.
Rehns betydelse för dagens Djurgården går inte nog att överskatta. I dag fick mittfältet grus i maskineriet sedan han tvingats utgå. Andreas Johansson var annars matchens gigant; få spelare i allsvenskan är lika konstruktiva som han. Bollen passas alltid framåt. Även Jones förtjänar positiv kritik. Samarbetet dem emellan, centralt i banan, fungerade mycket bra.
Markus Karlsson visade stundtals prov på fina offensiva kvaliteter. Emellertid skulle han behöva träna avslut; dagens facit – tre lägen, tre missar – imponerar inte. Chanko svarade för en något ojämn inats, även om han blixtrade till ett par gånger med sin snabbhet. Det råder inga tvivel om att det är ett mycket bra nyförvärv, som successivt kommer närma sig en ordinarie plats i allsvenskan. På tal om bra nyförvärv: Andreas Isaksson. Tre insläppta mot Brage på ”Blåshagen” säger ingenting. Med sin räckvidd, sina reflexer och sitt spel med fötterna är han otvivelaktigt en av allsvenskans bästa målvakter. Han styr även försvaret på ett förträffligt sätt, trots att han är väldigt färsk i föreningen.
Matchfakta
0–1 (10) Vesterinen
1–1 (16) Johansson
2–1 (19) Kusi-Asare
3–1 (35) Kusi-Asare
3–2 (55) Rajala, straff
4–2 (75) Johansson
4–3 (90) Norell
Djurgården ställde upp med följande lag:
Isaksson – Rasck, Eriksson-Ohlsson, Henriksson – Rehn, Barsom (dm), Johansson (om), Dorsin – Chanko, Kusi-Asare, Karlsson
Stefan Rehn tvingades, som Sektion F tidigare berättat, utgå i halvtid efter ljumskbesvär. ”Lolo” Chanko flyttade därefter ner på Stefans plats, medan inhoppande Pagguy Zunda tog hand om platsen till höger i kedjan.
Notera också:
att Dorsin faktiskt nickade i dag. Om det har något samband med hans nya frisyr låter jag vara osagt.
att Dembo tittade förbi. Behöver jag säga att han såg lika glad ut som vanligt?
att Markus Karlsson bar lagkaptensbindeln i skadade Magnus Pehrssons frånvaro.
att Djurgårn har mer publik på sina träningsmatcher än vad Trelleborg har på sina allsvenska matcher.
att fjolårets match mot Brage på Stadshagen slutade med 4–1-vinst.
att ”Abbe” som vanligt spelade i shorts.
