Degerfors - Dalkurd FF

Inför ÖSK - HBK: Som att lägga pussel

Med två raka segrar och ett nyväckt självförtroende åker Bollklubben till Örebro för att ta sig an Sportklubben.

HBK har studsat tillbaka med besked efter den tunga inledningen, och befinner sig inför den åttonde omgången på en hedrande femteplats. Nämnas ska dock att fältet bakom är väldigt jämnt, med sju lag inom tre poängs avstånd.

Örebro visade härom sisten i Gävle sin enastående bortastyrka - seger med 3-1 och sammanlagt nio poäng på tre matcher. Hemma på Behrn Arena har det gått tyngre. Seger i premiären mot Åtvidaberg, sedan har det blivit två förluster, i tur och ordning mot Mjällby och Gais. Båda lagen är tuffa och svårspelade - precis som HBK var borta mot MFF och AIK.

Senast HBK spelade på konstgräs saknades Mikael "Gus" Rosén p.g.a. ryggproblem, frågan är om samma sak håller honom utanför startelvan även i Örebro. Med i truppen finns han dock - den är densamma som till segermatchen mot Gais på Örjans Vall.

I den matchen startade Anselmo och Marcus Olsson på topp, med Görlitz och Salomonsson på kanterna. Återstår ännu att se hur uppställningen ser ut i morgon. Mot Gais bröt Emir Kujovic sin måltorka, medan Anselmo, trots ett mål (på straff) var ganska tandlös. Joe Sise, som startade de fem första matcherna, har bänkats de senaste matcherna men skulle kunna vara ett alternativ mot ÖSK.

Marcus Olsson gjorde en strålande andra halvlek som vänsterytter och får sannolikt chansen där även nu. Det innebär att Michi får byta plats - antingen till höger, där dock Emil hittar alltmer rätt för varje match, eller i mitten, där konkurrensen redan är hård mellan Emir och Anselmo. Eller är Anselmo rentav en man för centerpositionen? Röster har höjts i favör för det alternativet. Klart är att vi har fler mer än kapabla spelare än det finns offensiva positioner att fylla.

Lasse Jacobsson har utkristalliserat sig som en slipad taktiker, och mot ÖSK - ett lirande som gärna vill föra spelet på hemmaplan - finns potential för hans idéer att få spelrum. Kontrollerat försvarsspel och sansade framstötar är ett självklart framgångsrecept, men rollfördelningen är förstås central. Det är ett pussel med en entydig lösning, men den är ännu dold för oss.

Det finns gott om profiler hos motståndarna, gott om spelare att se upp med och att överlista. Alvbåge i mål, landslagsmeriterade mittbacken Almebäck, mittfältsjokern Gerzic och centertanken Olsen är inte de enda. HBK behöver hitta ett effektivt sätt att störa ÖSK i sin speluppbyggnad, att förstöra deras rytm.

Sedan Örebro åter tog steget upp i Allsvenskan 2007 har HBK två vinster och en förlust på Behrn Arena. Den sistnämnda kom i höstas, i en då sedvanligt oinspirerad match från de blåsvarta. Med den i relativt färskt minne, och med kicken av att ha kommit tillbaka så starkt i vår, har HBK all motivation de kan önska för en krigarinsats.

Och oavsett resultat kan det konstateras att HBK har gjort en rejäl uppryckning. Inte bara ifrån de svaga insatserna i vårens förluster, utan även från den katastrofala fjolårssäsongen. Både individuellt och kollektivt börjar spelarna hitta sina roller, sina styrkor. Det här laget skulle inte förlora med 0-9. Man känner fläktar av en ny tid i HBK. Och det känns mycket bra.