Måndag morgon: Led oss!
Det är såklart inte så att fotboll egentligen är en helt orättvis idrott där enträget arbete och taktiska strategier i slutändan är meningslöst eftersom det är slumpen som till slut avgör. Självklart inte. Däremot är det de mänskliga faktorerna och avgörande tillfälligheterna som gör sporten så raffinerad, oförutsägbar och rentav magisk.
Då och då tar det stopp. Absolut inte ofta, men ibland. Då och då lägger jag ner forumscrollandet, artikelsurfandet och texttv-orienteringen med övertygelsen om att allt bara är söndersnackat och överarbetat. Det handlar ju trots allt bara om ett luftpumpat klot som skickas fram och tillbaka över ett rektangulärt fält i en och halv en timme. Studsar, vindriktningar och domslut kan vara både oberäkneliga och slumpmässiga. Skillnaden mellan ett, kryss eller två kan hänga på centimetrar, sekunder eller en lyckligt felplacerad grästuva. Hur många analyser och hur mycket tid ska det vara värt att lägga ner på det spel vi kallar fotboll?
Nej, det är verkligen sällan jag går in i ältarväggen. I regel är en text, ett reportage eller en film med minsta fotbollsanknytning alltid högintressant. Men ibland känner jag ändå… Ah, det är ju fotboll. Ibland blir det mål, ibland inte. Samma sak med dömda straffsparkar, eller offsideavvinkningar eller handssituationer... Finns det något som verkligen är konstant och pålitligt i spelet vi kallar fotboll?
Efter sju spelade omgångar toppar Robert Åhman-Persson Malmö FF:s interna skytteliga. I senaste numret av Offside kan man läsa om Hasse Backe som efter tunga uppdrag i Manchester City och Mexikos landslag idag försöker förklara innebörden av zonförsvar för ett mediokert ligalag i New York. I helgen tog så Åtvidaberg sin första seger för året … mot IFK Göteborg! Logiskt? Ja, men bara i spelet vi kallar fotboll.
Det är såklart inte så att fotboll egentligen är en rätt igenom orättvis idrott där enträget arbete och noggrann strategi i slutändan är meningslöst eftersom det ändå är slumpen som till slut avgör. Självklart inte. Däremot är det de mänskliga faktorerna och avgörande tillfälligheterna som gör sporten så raffinerad, oförutsägbar och rentav magisk.
Det måste vara fantastiskt att vara ledare för ett lag i medgång. Att match efter match få bevittna att träningarna ger önskat resultat, känna att taktiken fungerar och att valet av spelare motsvarar förväntningarna. För en fungerande och levererande lagmaskin brukar också de små opåverkbara detaljerna gå i samma riktning. Dessa detaljer kallas oftast flyt eller tur.
Malmö FFs allsvenska inledning har i år varit riktigt njutbar att ta del av. Laget har visat sig från sin bästa sida och kunnat kalla sig både starka, målgörande och obesegrade. I de stunder när det spelmässiga övertaget eller den individuella skickligheten bara nästan räckt till, har MFF haft tillfälligheterna på sin sida och kunnat avgöra till sin fördel.
I sex matcher åtminstone. I den sjunde tog det tvärstopp.
Vad säger man efter en match som den mot Helsingborg i tisdags? Plötsliga skador på spetsspelare resulterade i två tunga avbräck. Två byten brända redan i halvtid och total bakbundenhet att stuva om i laguppställningen. En ovanligt frikostigt utdelad straff vändes snabbt till frustration över uteblivna frisparkar och en känsla att hemmalaget hade domaren på sin sida. Allt elände på en gång, medan det andra laget hade en mycket lyckad kväll. Raffinerat och oförutsägbart? Visst, men rentav magiskt? Inte särskilt.
Först kom det tråkiga beskedet om Jasmin Sudic redan avslutade säsong. Sen Jeffreys stolpskott, baklängesmålen och smällen på Eddie. När Ricardinho linkade ut kände jag mig säker, det var slut på flytet.
Uppförsbacke och nu väntar Djurgården, Göteborg, Trelleborg, Elfsborg och Åtvidaberg. Alla fem ska klaras av inom loppet av två veckor. Tanken på en eventuell formsvacka och dess möjliga konsekvenser skrämmer.
Men jag antar att det är nu ledaren verkligen kan spela roll. När allt inte rullar på av sig självt, när statusen och kapaciteten hos spelarna förändras och avstängningar och trötta ben ger nya förutsättningar inför varje match. Nu behöver det inte handla om tillfälligheter, nu kan ledaren göra skillnad.
När reserver plötsligt får chansen och de behöver känna sig redo att ta den. När skadade spelare tvingas sitta på bänken och se sin ersättare göra en kanonmatch. När en ung och lovande försvarstalang i ett ynka ögonblick måste bli det rutinerade och pålitliga befälet på grund av ett gult kort för mycket på kollegan.
När besvikelsen efter en förlust måste omvandlas till tändvätska inför nästkommande uppgift. När glädjen efter en seger direkt måste tonas ner till förmån för koncentrationen inför nästa match. Där kan ledaren vara avgörande.
En enda förlust är ingen motgång. Men en seger är alltid en framgång, så även ikväll. I med och motgång tillsammans, vi lämnar aldrig vårt kära lag.
Led oss, Rolle!
