Näst värsta Bajensupportern på jobbet 2.0
Mycket vatten har runnit under broarna sedan första intervjun gjordes med Kjell. En förändring för egen del är att vi inte är rumskamrater längre.
Detta har i sin tur inneburit, att mina öron har fått vila väldigt mycket från allt fotbolls- och Bajenprat. Mina två rumskamrater nu är två kvinnor i min egna mogna ålder. De är totalt ointresserade av fotboll. Min närmsta rumsgranne är doktor Bertil, som anser att fotboll inte är en idrott, utan en ortopedskada. Så även om jag har det lugnare nu, och kan koncentrera mig på jobbet bättre, kan man inte låta bli att sakna den gode Kjell ibland. Då är det bara att gå upp i korridoren. Är han där så är fotbollspratet igång. Skillnaden nu är att jag kan välja själv…
Det är 1,5 år sedan jag intervjuade dig första gången. Om jag då hade sagt att båda våra lag skulle mötas i Superettan 2010, hade du väl knappast trott mig gissar jag… Vad är förklaringen till att det gått som det gjort för ditt lag, som du ser det?
- Jag tror det är flera orsaker: Brist på en klar plan av hur man skulle spela med den trupp man hade. Man kan inte spela efter en viss modell eller system, om man inte har material till det. Svag ledning som inte har styrt tillräckligt hårt och att man inte sett till att man har ekonomin i balans. Det är mycket dåligt att man inte kan annat en beklaga.
Dåliga värvningar och panikförsäljning. Jag anser att när man började med att släppa Paulinho och sen sålde Charlie Davies, Petter Andersson samt Lollo Chanko. Då sålde man ut sig och sin allsvenska plats.
I version 1.0 så bodde du också på landet. Du flaggade för en flytt närmare Söder. Det har du ju lyckats med, milt sagt. Några 100 meter till Söder, och samma avstånd till Bajens träningsanläggning i Årsta. Hur har det påverkat ditt supporterskap och hur kommer det påverka?
- Ja nu känns det som man är hemma igen. Det innebär att jag kan se alla matcher hemma, för att det är nära, och det gäller både fotboll samt bandy. En annan fördel är att jag kan ta en sväng förbi Årsta IP och titta på träningarna.Det är dessutom en fin promenad med hunden. Jag bor i Bajenland och det känns skönt, jag tillhör ju de som helst inte passerar Slussen i onödan. Jag arbetar ju på Kungsholmen och åker direkt via Västerbron. Om jag måste passera Slussen och ta mig norrut, så är jag alltid välförsedd med mössa och vantar. Man vet ju aldrig hur kallt det blir. Jag har bekanta som bor norr om stan, det är inte lätt!!!!!!
Apropå flagga… Du hissade ju en flagga i fullstorlek då det var match på landet när du bodde där. Var finns flaggan nu?
- Ja du flaggan finns hos mig och jag vecklar ut den över min balkong, jag hänger upp den i balkongtaket, så det är inget problem.
I november 2008, var ditt bästa Bajenminne givetvis SM guldet i fotboll 2001. Men hur högt på listan av bästa minnen kommer SM guldet i bandy. Det minnet är ju också väldigt färskt…
- Ja det var inte lätt, men SM-guldet 2001 är nummer ett. Sedan är det ju svårare, men jag tror att återkomsten till Allsvenskan förra gången 1997 är nummer 2. SM-guldet i Bandy är nummer 3. Det första Handbollsguldet nummer 4. Nej, nu blir det svårt det finns så många minnen.
Vad säger du om säsongsinledningen så här långt? Några spelare som gjort extra starkt intryck så här långt? Hur besviken blir du om ni inte går upp redan i år?
- Inledningen är delvis okej, förlusten mot Ängelholm är onödig. Men det visar att man måste stå på i 90 min. Sundsvall hemma, ja den är okej, men jag hade förväntat mig mer efter den fantastiska starten. Tyvärr blir man lite ”orolig i laget och backar hem för mycket”. Fotboll på halvdistans har aldrig varit min melodi och inte Bajens heller, så antingen kliver man på eller backar hem ordentligt. Nu blev det lite för mycket halvdistans hos några spelare, men jag tror att det blir bättre. I matchen mot Trollhättan visar man verkligen att det handlar om att jobba hårt i 90 min. Stundtals riktigt bra spel, men planens skick gjorde att det inte var möjligt att spela något skönspel. Det som är glädjande i en sådan här match är, attityd och inställning samt att man inte slutar att kriga utan har förstått att det inte går att finlira, men det kan bli ännu bättre.
- Spelare som gjort extra intryck är förstås Linus Hallenius, det är mycket bra agerat från hans sida. Men jag tycker att alla de här yngre killarna visar att de vill vara med och kriga, Bojassen, Jarpa och Dahlin samt Sema. Jag är också glad att man som Filip Bergman kommer tillbaka, och visar vilket Hammarby hjärta man har. Det finns en stor önskan från mig att fler spelare skulle göra samma sak. Det finns ju några spelare ute i världen!!
Att vi inte skall gå upp finns inte i min världsbild och jag tror ingen Hammarbyare tvivlar heller, men man vet aldrig. Som Hammarbyare svävar man alltid mellan himmel och helvete, sånt är livet!
Vilken matchbild tror du vi kommer få se på lördag?
- Jag tror att vi kommer att få se ett Hammarby som sätter gasen i botten och kommer att försöka spela med högt tempo, hård press och ett snabbt spel. Jag hoppas att de inte spelar på halvdistans utan kliver dit och visar vart skåpet skall stå. För på Söder Stadion ska det vara vi som håller i taktpinnen.
Om jag glömt någon fråga vilken skulle det vara? Du får gärna svara på den också….
- Ja det skulle i så fall vara vilken eller vilka spelare som är viktigast för Hammarby? Det är alla alla elva spelarna på planen och nr 12 som är publiken! För det är vi som är Hammarby!
Tack för att du än en gång bjöd på dig själv Kjell, för våra läsare. Jag hoppas ju givetvis på att mitt kära IFK, tar minst en poäng på Söderstadion. Inte bara för tabellägets skull, utan för att jag kommer få en lugnare start på nästa arbetsvecka då. De flesta GrönVita räknar nog med en seger på lördag. Om så inte blir fallet kommer de nog hålla en lägre profil, då de möter supportrar till motståndarna som snuvade dem på poäng på Söderstadion!