Kontinuitet, tack!
Allsvenskan är slut, hösten är här, och spekulationerna har påbörjats. Silly Season som den närmsta tiden kallas är nästan lika spännande och intressant som seriespelet.
Djurgården har de senaste säsongerna lyckats relativt bra med sina värvningar. Redan inför 1999 började det hända saker, och det var knappast nyförvärvens fel att laget åkte ur Allsvenskan den gången. Då var problemet att grunden som laget byggdes på var för vek, och det blev ett fuskbygge som föll rakt ned i Superettan.
Som sig bör när ett lag åker ned en division försvinner spelare. Så även den här gången, men nu var det Djurgården som självmant rensade ut i de egna leden. Övermogen frukt reades ut till kollegor ute i förorterna, och lag som Assyriska, Väsby, Brommapojkarna och IFK Tumba fick lite allsvensk rutin.
Hålen som behövde fyllas var många. Djurgården valde dock att följa vissa kriterier (snabbhet, teknik, och karaktär) när de handplockade sina spelare. In kom till exempel Stefan Bärlin, Andreas Johansson, och Abgar Barsom. De två förstnämnda var bortglömda på läktaren i sina allsvenska klubbar, och Abgar Barsom bjöd publiken i division två på uppseendeväckande teknik. Mitt under brinnande säsong anslöt även mittfältsgiganten Stefan Rehn. Spelare som passade bra in i Djurgårdens spelfilosofi.
Fyra spelare som tillsammans med de spelare som anlände inför 1999 har utgjort stommen i årets framgångsrika trupp. Kombinationen av hungriga och revanschsugna spelare tillsammans med spelare som tillhört föreningen under några säsonger har skapat en bra blandning. De ”etablerade” spelare som införskaffats under senare tid har dock inte lyckats något vidare. Årets startelva har de allra flesta gångerna bestått av spelare som var med redan förra säsongen. Undantaget som bekräftar regeln är målvakten Andreas Isaksson som i flertalet matcher stoppat allt möjligt och omöjligt. Han är dock bara 20 år, och hans fotbollskarriär har bara börjat.
Årets placering i Allsvenskan bör innebära att Djurgården får det lättare att knyta upp etablerade spelare. Att journalister land och rike runt har lovordat lagets sätt att spela fotboll gör knappast saken sämre. Frågan är dock om de etablerade allsvenska spelarna är något att ha?
De degraderade klubbarna Trelleborg och Häcken är i princip oskyddade från gravplundrare som söker efter fynd. Kvallaget IFK Norrköping har flera spelare som uppges vara på väg ifrån klubben. Det talas om ytterbackar, vänsterfötter, med mera, och hugade spekulanter står i kö för att värva frälsare.
Inför denna säsong talades det mycket om att Djurgårdens backlinje skulle få det jobbigt. Efter 26 omgångar har hade laget släppt in minst mål, och några av dessa var på straffsparkar. Givetvis är målvakten Andreas Isaksson en fullt acceptabel förklaring till detta, men den håller inte i längden. Statistiken visar att Djurgården är det lag som släppt till minst skott mot det egna målet. Backlinje, mittfält, och anfall. Samtliga lagdelar är delaktiga i detta. Lagdelar som jobbar för varandra över hela banan. Lagdelar som vet hur de övriga lagdelarna tänker. Lagdelar som är samspelta. Lagdelar som spelar för varandra och för Djurgården.
Frågan är då vad ett vändkors från en backlinje vars lag släppte in över 45 mål kan tillföra? Eller vad de anfallare som haft måltorka under säsongen kan hitta på i ett annat lag? Det är knappast någon slump att dessa lag ligger i bottenskiktet i tabellen, och förklaringen är givetvis att deras spelare är för dåliga för spel i Allsvenskan. Givetvis finns det russin att plocka ur kakan, men i de här fallen är det lika snålt med russin som i den lussekatt du framåt Lucia kommer betala dyrt för på någon utav stadens caféer. Det är inte ens säkert att bullen är god trots det höga priset. Varför chansa?
Givetvis är det bra med duktiga spelare. Det är trots allt grunden i all framgång, men det finns många andra viktiga detaljer som skall stämma in för att framgången skall nås. Det är viktigt att spelare och ledare drar åt samma håll. Spelare och ledare skall komma överens och trivas i samma grupp. Trivs du, och känner trygghet, i din omgivning presterar du bättre. Detta gäller överallt, och givetvis då även i ett fotbollslag. Där har vi grunden till ett framgångsrikt 2002.
Att man inte behöver värva namnkunnigt och dyrt för att lyckas visade Hammarby IF denna säsong. Deras lågbudgetsatsning byggde på en stark grupp som krigade för varandra.
Så snälla Djurgården. Behåll så många som möjligt ur årets trupp, och lämna de outvecklingsbara medelmåttorna åt gamarna. Behåll grunden och hjärtat och värva smart. Det är så vi kommer att nå framgång. Med målmedvetet långsiktigt arbete.
Kontinuitet!
Givetvis ser undertecknat gärna en värvning av ”Isaksson-klass”. Det bör klargöras så att inga missförstånd sker. Sören Åkeby ville visst ha Rade Prica…
