Måndag morgon: Ett underbart Mantra...
Om ni de närmaste dagarna stöter på en man på Malmös gator som mumlar en trevlig ramsa och ser lycklig ut, så är det Himmelrikets krönikör. Och det bara för att MFF har renodlat sitt anfallsspel, spelar i ett snabbare tempo och har fått ett säkrare anfallsspel!
Tio omgångar, sju vinster, två oavgjorda och en förlust… Tio omgångar, sju vinster, två oavgjorda och en förlust… Tio omgångar, sju vinster, två oavgjorda och en förlust… Tio omgångar, sju vinster, två oavgjorda och en förlust…
Ja, detta vackra mantra gungade mig till sömns i natt och jag somnade som ett litet barn. Annars brukar det efter match vara så att olika sekvenser spelas upp gång på gång och jag har lite svårt för att somna. Dock inte igår. Igår var det ganska enkelt att somna, möjligen beroende på att den på förhand så svåra matchen gick så lätt. Våra vänner från Söderslätt avfärdades denna gång enklare än en fis i medvind.
Men så har det inte alltid varit. Trelleborg tillhör ju verkligen våra sk ”Bogey team”. Det vill säga lag som nästan alltid sätter käppar i hjulen för oss och får våra blå pågar att se ut som nybörjare. Men så var det inte igår. 10-0 i avslut på mål. Ja, läs det gärna en gång till 10-0! Vi hade alltså kunna ha en brandgul träningskon i mål och vi hade vunnit i alla fall. 10-0!
Från Mittens rike till Guldjakt!
Mest glädjande i de siffrorna är att avsluten kom på så många olika sätt och från flera olika spelare. MFF är svårlästa och så har det varit mest hela vårsäsongen. MFF har i år renodlat sitt anfallsspel och får ofta med fler spelare i ”boxen”, vilket gör att motståndarna får mycket svårare att täcka upp. När chanserna väl dyker upp är det ofta på en ”fri” spelare med hyfsade möjligheter att sätta bollen inom målramen. Detta tillsammans med ett snabbare bolltempot och säkrare passningsspel är den stora skillnaden mellan de senaste årens harvande i ”Mittens rike” och årets guldjakt. För det är vad det handlar om. Guldjakt! Så som MFF spelat i vår är där få allsvenska lag som kan hota dem i längden.
En annan sak, som spelarna själva hävdar ligger bakom framgången, är gruppens harmoni. Det lyser spelglädje om laget och man är beredda att hjälpas åt på plan. Se de enorma scener som spelas upp varje gång MFF gör mål. Alla, ja verkligen alla, till och med avbytarna gläds något oerhört vid varje mål. Som om alla vet och accepterat att även den som sitter på bänken spelar en viktig roll för laget.
Klubbkänslan har blivit laganda
Man pratar om brist på klubbkänsla bland dagens legoarbetande fotbollsspelare och det är säkert sant. För visst kan det vara svårt att hysa några ädlare känslor för en klubb som man inte har någon personlig relation till. Då måste tränarna istället satsa på lagandan och få in en musketöranda, en känsla av ”en för alla, alla för en”. Och här har Roland Nilsson verkligen lyckats hittills i år. Och jag hoppas att han kan fortsätta gjuta mod i pågarna de 20 matcher som trots allt återstår av Allsvenskan 2010.
Själv har jag strategin klar för att hålla ångan uppe, ialla fall tills matchen mot Elfsborg på onsdag. Om ni de närmaste dagarna hör någon på stan som fånigt leende mumlar ”Tio omgångar, sju vinster, två oavgjorda och en förlust…” så vet ni vem det är!
Tankar från roten…
• Läste häromdan en forumist på Himmelriket som var glad för att han lyckats övertyga Tom Prahl om att inte låta Thomas Olsson bära kaptensbindeln i en match. ”Vi inte kan ha en östgöte som kapten”, tyckte han eftersom MFF alltid har haft en skåning som burit kaptensbindeln. För mig är det ett märkligt resonemang, att en människas ursprung ska få avgöra om han ska få vara kapten i MFF. I mitt tycke ska den som har de bästa egenskaperna och truppens förtroende bära kaptensbindeln, sen får han komma från Månen, Tjotahejti, Afghanistan, ja till och med från Drottninggatan i Malmö.
• Och mitt i all glädje över MFFs framgångar nås man av att ett gäng som kallas MFF-supporters överfaller folk inne på en restaurang i Trelleborg. Så förbannat trist. Jag skulle så gärna vilja höra hur de här människorna resonerar. Tror de på allvar att de gör MFF en tjänst genom att agera så här? Jag fattar inte var de har fått ifrån att MFF vill att de ska slåss i ”di blåes” färger. Snälla hör av och berätta, hur tänker ni?
• Jag har haft årskort varje år sedan det infördes och har faktiskt inte haft anledning att fundera över priset förrän de senaste åren. Frågan har varit om det upplevda stått i paritet till priset? Och den frågan kommer säkert att dyka upp även i framtiden då och då. Därför skulle jag vilja föreslå MFF att de efter sämre säsonger (som 2006, 2007, 2008 och 2009) låter årskortsinnehavare får exempelvis 500 kronors rabatt på kommande säsongs årskort. Det skulle inte bara vara en snygg gest till "stammisarna", utan säkert också en morot för att hålla årskortsförsäljningen uppe.
