IF Elfsborg – Malmö FF
Äntligen match! Det är lustigt, men trots att matcherna går så tätt just hinner man bygga upp ett sug och för mig som legat hemma i influensa har eftermiddagen sniglat sig fram. Trots forumhäng, tidningsprassel och hjälp av eminente James Ellroys senaste roman ”Oroligt Blod” tog det kort sagt en jävla tid innan domaren blåste till spel.
Förutsättningarna var som jag skrev igår inte optimala för något av lagen, men båda trupperna har visat fin bredd, i MFF:s fall lite överraskande, vilket gjorde att båda lagen äntrade Borås Arena med gott självförtroende. Johan Dahlin som varit ett frågetecken startade för Di Blåe vilket självklart ingav såväl supportrar som utespelare ett visst initialt lugn.
Första halvlek:
Ojojoj… Var skall man börja. Låt oss vara ärliga, IFE började bäst, trots en hel del fina MFF-intentioner hade Boråslaget ett vackert och effektivt anfallsspel där man med hjälp av snabbt och precist spel på ett tillslag nådde fram till ett antal chanser. Johan Larsson var först ut och missade målet med någon decimeter och därefter gjorde MFF:s mittbackar Andersson och Jansson några utmärkta glidbrytningar på det sträva gummigranulatet som inte bara räddade oss från baklängesmål utan även kommer att rendera radarparet en plågsam dusch efter matchen. Bajrami var den store regissören och hans passningsspel var av högsta klass.
Icke desto mindre hotade MFF hela tiden och Daniel Larsson, Jimmy Durmaz och Guillermo Molins såg precis så heta ut som tidigare, hela tiden understödda av intelliganta duon Pekalski/Figueiredo. Och i 26:e matchminuten vände mannen med allsvenskan största självförtroende, Jimmy Durmaz, in åt höger och chockade oss alla med att skicka upp bollen i närmsta krysset med fel (höger) fot, 0-1! Ett magiskt mål av en magisk talang. Efter målet tog MFF över med eftertryck och man höll boll på ett mer kontrollerat sätt. I 35:e minuten vann Ricardinho bollen utanför eget straffområde och efter ett mönsteranfall på ett tillslag som avslutades av ett känsligt instick från Guillermo Molins till Wilton Figueiredo kunde brassen behärskat rulla in bollen till 0-2.
Dessvärre krigade en av första halvleks giganter Emir Bajrami fram en målchans minuten senare och efter ett närskott med fel fot (högran) från Bajrami kunde Elfsborgs målkung Denni Avdic stöta in 1-2. Inte orättvist, men jobbigt när man knappt hade hunnit fira tvåmålsöverläget.
Resten av halvleken var jämn och de stora spelarna Bajrami, Avdic, Wilton, Durmaz och Molins fortsatte att skapa lägen för sina respektiva lag. Stor fotboll och varje objektiv bedömare måste nog erkänna att detta är det bästa allsvenskan bjudit på i år. Stort Tack! Extra plus till Bajrami, Avdic, Durmaz, Molins, D Andersson och Wilton.
Andra halvlek:
Tyvärr, tyvärr faller MFF tillbaka ordentligt i andra. Kanske kan vi skylla det på att vi fixerar oss vid möjligheten att ta över serieledningen, men dessvärre utnyttjar Elfsborg vår oro och skapa chans på chans medan vi slarvar bort de få chanser som ges. Trots heta Elfsborgschanser där t ex Bajrami, Man of the match, avslutar från nära håll och tvingar Dahlin till en sanslös räddning håller vi vår ledning. IFE spelar ut sitt plastgräsregister (vi vet ju att minsta lilla tuva gärna stjälper gulsvart lass) , men mitt i denna press sliter sig allsvenskans snabbaste forward (Daniel Larsson) sig loss och blir neddragen bakifrån. Domaren tvekar inte utan dömer helt korrekt straff. En av planens giganter, Wilton Figueiredo stegar fram och slår dessvärre inte straffen bättre än att målvakten kan göra en fin räddning.
Kort därefter får Elfsborg inläggsläge från höger och för dagen (och för säsongen) utmärkte Daniel Andersson lyckas få bollen på utsträckta armar och Elfsborg får en solklar straff. Matchens forward Denni Avdic gör inget misstag och i 86:e minuten utjämnar Elfsborg till 2-2.
I slutet av matchen får först MFF ett par bra anfall som dribblas bort och på övertid hotar hemmastarka IFE med ett par riktigt heta chanser, men matchen slutar rättvist 2-2. Ett rättvist resultat och en eloge till de dryga 22 fotbollsspelare som gjorde denna majkväll till en fin propagandaafton för utskällda allsvenskan.
Slutsats:
Det var viktigt att MFF höll avståndet till Elfsborg i kväll, oavsett vad HIF hittar på mot ÖSK i morgon. På sikt kommer breda trupper ta plats i toppen och är det några lag lag som har breda trupper så är det Elfsborg och MFF. HIF däremot är rätt beroende av att man kan fortsätta spela med i stort sätt ordinarie lag, här kommer verkligheten ifatt förr eller senare.
MFF visade klass igen, om än ej med rutin och kyla, men vi gjorde det som behövde göras och med en trea på lördag mot fantastiska nykomlingen Åtvid så är vi enormt heta inför hösten. Vi skall dock vara tacksamma för att Åtvid visat upp sina utomordentliga kvaliteter inför vår match så att vi inte på något sätt kan underskatta de frejdiga östgötarna.
Tack Elfsborg för er fina fotboll och lycka till med att börja spela bra även på naturgräs. Av egen erfarenhet kan jag säga att det är skönt att slippa böla i pressen angående underlag. Bra spelare kan spela på allt!
