Vi tycker om MFF: Rolle är värd en stor dos cred
Panelen är tillbaka och fredagsmyser över Malmö FFs strålande form. Denna vecka: Nils Byrfors, Tomas Erlandsson och Ole Törner.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910. Producerade även dokumentärserien "I Zlatans fotspår" som sändes på SVT.
.jpg)
Tomas Erlandsson
Malmömusiker som upptäckte MFF på allvar ungefär i samma ögonblick som Zlatan såldes. ÄLSKAR fotboll. Skulle, om han inte ansett det vara smått sjukligt, kunnat stå och kolla korpmatcher på Ribban bara för att släcka sin fotbollstörst. Inte direkt passionerad mer än när Barca eller Arsenal spelar, men kan lik förbannat dock aldrig slita sig från MFF, trots alla gånger han uttryckt sin totala ilska över dem.
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.
Onsdagsmatchen mot Elfsborg blev en riktig pärs. 2-2 blev slutresultatet efter bud på fler mål åt båda håll. Hur kände du dig efteråt, nöjd med en poäng i en av årets på förhand svåraste matcher eller besviken efter tappad tvåmålsledning och en missad straff?
Nils: Jag kände mig besviken. Sett till hur matchen utvecklade sig borde vi ha avgjort och vunnit, men sett till spelet får vi vara glada över en pinne. Men återigen, känslan som infann sig var besvikelse. Man har blivit kräsen och nöjer sig inte med något annat än vinst numera.
Tomas: Smått besviken då jag tyckte att nån annan än Wilton skulle slagit straffen. Han kändes rätt sliten just då. Eventuellt skulle Danne slagit den trots att han tidigare missat en. Jag är ändå väldigt glad då laget verkar vara i en tokbra form!
Ole: Jag är fostrad i den hårda skolan. Det krävs seger för att göra mig nöjd. Alltid. Och efter 2-0 och en bränd straff vid 2-1 strax före slut är det ju omöjligt att inte känna en viss besvikelse. Skit samma att Elfsborg förtjänade sin poäng. Hur många gånger har inte MFF tappat poäng efter att ha förtjänat hela potten? Fler än Elfsborg.
Det lätta antiklimaxet i Borås till trots, Malmö FF är inne i ett fotbollsmässigt stim som vi inte sett maken till på länge. Målskyttet är sprudlande men också jämnt fördelat, skillnaden på reserver och ordinarie startspelare är hårfin och laget strålar av harmoni och spelglädje. Vilken spelare har överraskat eller imponerat mest på dig så här långt?
Nils: Jag måste säga Wilton. Visst hade man hela tiden hoppats på att det skulle lossna för honom, men att han helt plötsligt skulle förvandlas till en fantastisk tvåvägsspelare som jobbar för laget och gör lika mycket offensiv som defensiv nytta. Det hade jag inte vågat tro.
Det finns många glada översakningar i år, många spelare som visar framfötterna och är viktiga för laget. Daniel Andersson, Johan Dahlin, Daniel Larsson, Guillermo Molins, Jimmy Durmaz och Pontus Jansson. Men jag håller alltså Wilton som den allra viktigaste.
Tomas: Om jag tvingas välja en så måste jag säga Wilton. Hans förra säsong kantades mestadels av fadäser medan han nu, känns det som, kommit in i en roll och en rytm rent fysiskt som passar honom perfekt.
Liten brasklapp för Ivo. Jag är grymt impad av hur trygg, lugn och enormt placeringssäker han är. Det bådar enormt gott om de två får vara skadefria hela säsongen.
Ole: Trist svar kanske, men Daniel Andersson. Ärligt talat fanns det ju ingen garanti för att flytten från mittfältet till backlinjen skulle lyckas och bli en succé. Jag tvivlade egentligen inte, snarare avvaktade med betygsättningen till dess att jag sett resultatet.
Daniel har visat att mittbacksspelet verkligen satt i generna. Han är stabil, smart och spelskicklig och eftersom det numera ställs mycket högre krav på att backarna ska våga spela upp bollen även när det krävs en svår passning känns det skönt att konstatera att han är bra på det också. Jimmy Dixon hade INTE klarat det.
En tredjedel av säsongen är avbetad. Malmö ligger stadigt i toppen efter elva matcher, med sju segrar och en ynka förlust. Frågetecknena kring Roland Nilsson var många för ett år sedan. Idag borde det vara betydligt lättare för Rolle att gå till jobbet. Handlar vändningen bara om de vanliga klyschorna, islossningar och ketchupeffekter, eller har du märkt av någon konkret förändring från tidigare år? Vad är förklaringen till Malmö FFs framfart?
Nils: Det kan jag ärligt talat inte svara på. Jag har hela tiden trott på Rolle. Jag tycker att han har pedagogiska styrkor, och jag tycker mig ha sett att han hela tiden har haft spelarnas förtroende. Självklart tar det sin tid att sätta sin prägel på laget och inplementera sina idéer, så tidsaspekten är väl en faktor.
En annan faktor kan vara Clotet. Kanske har han tillfört en strategisk dimension som inte fanns där innan. Ytterligare en tredje faktor som inte ska underskattas är tillfälligheter. Lite flyt, som leder till bättre självförtroende, som gör att spelarna höjer sig ytterligare.
Tror det är en kombination av flera saker, men Rolle är värd en stor dos cred. Han är ytterst ansvarig, och visar nu att han är rätt man att leda MFF.
Tomas: Delvis tror jag att det handlar om att de behållit sin trupp intakt, det gör såklart mycket för kontinuiteten i ett lag. Givetvis handlar det om en enorm mängd olika saker som spelar in, den mentala biten m.m.
Jag undrar hur det sett ut om man inte fått den här starten på säsongen som man fått.
Ole: Det finns många konkreta förändringar. De unga spelarna har utvecklats, laget är bättre balanserat och man har byggt vidare på de förändringar som genomfördes redan en bit in på den förra säsongen och förbättrade spelet. En annan stor skillnad är harmonin och stämningen i laget. Spelarna trivs tillsammans och målsättningen med toppstrid kommer inifrån gruppen och är inte påklistrad utifrån.
Roland Nilsson har också förändrats. Han lyser också av självförtroende och numera känns det som om han verkligen trivs med att jobba som fotbollstränare – i Malmö FF! Till sist: Effekten av bytet av andretränare ska absolut inte underskattas.
