Måndag morgon: Det är mänskligt att fela
"Tack vare Rolles (geni-)drag fanns det plötsligt en plats att fylla, och den som har fyllt den platsen är Wilton Figueiredo. Han har gjort det på ett minst lika remarkabelt sätt som Daniel i försvaret."
Errare humanum est. Det är mänskligt att fela. Detta slog Hieronymus fast för sisådär 1600 år sen. Det är bara en av många fraser som jag var tvungen att lära mig när jag läste latin på gymnasiet i mitten av 80-talet. Med andra livsnödvändiga sentenser som navigare necesse est (att segla är nödvändigt) och nemo saltat sobrius (ingen dansar nykter) har jag gått genom livet och väntat på att få slå till. I den mörka skolsalen på andra våningen av Peder Skrivares Gymnasium tillsammans med 10 andra senpubertetsfinniga skolkamrater kunde jag aldrig tro att det skulle dröja runt 26 år innan errare humanum est skulle komma till användning i en text.
Men nu är det äntligen dags. Jag hade fel och det är ju mänskligt ansåg bibelöversättaren från det vi idag kallar Kroatien, och fel hade jag när jag skrev en Måndag morgon-krönika i november. I den utgick jag från att saknaden efter Gabriel skulle bli om inte monumental så åtminstone stor. Diskussionen gick då, ni minns väl, att Daniel Andersson eller Robert Åhman Persson skulle kunna ta steget ner till backlinjen. Eller att Malmö FF var tvungen att värva en ny mittback. Jag ställde mig på sistnämndas sida.
Så här skrev jag då, den 30 november:
”Jag hoppas inte ”nyförvärvet” heter Daniel Andersson. Han skulle säkert bli en alldeles lysande mittback. Det är inte det. Men han är helt enkelt alldeles för viktig för mittfältet för att flyttas ett steg bakåt i planen.”
Man kan väl lugnt påstå att jag fick fel… men också - en del rätt.
Rätt: Daniel Andersson har varit lysande som mittback. Att ta steget ner från mittfältet visade sig inte vara några större problem för honom. Kan man säga att han har det i blodet? Både pappa Roy och storebror Patrik gjorde samma resa som Daniel nu gjort inom laget, med slående resultat. Daniel menade i en intervju med Himmelriket (20/1-10) att mittback kanske var hans riktiga plats trots allt, men att det troligtvis nu är för sent för att bli riktigt, riktigt bra. Tycka vad man vill om hans åsikt i frågan, men att han blev den klippa i försvaret Malmö FF behövde råder det inga tvivel om.
Fast nu var det inte enbart om Daniel den här texten skulle handla. Så - fel hade jag i att Daniel skulle vara alldeles för viktig för mittfältet. Än en gång visade det sig att ingen (nåja, få i alla fall) är oumbärlig.
Tack vare Rolles (geni-)drag fanns det plötsligt en plats att fylla, och den som har fyllt den platsen är Wilton Figueiredo. Han har gjort det på ett minst lika remarkabelt sätt som Daniel i försvaret. Vem hade kunnat tro att förra årets skugga till anfallare skulle växa ut till att bli en hårt arbetande tvåvägsspelare som ser ut att njuta av varenda minut han spelar? Inte jag. Tillsammans med Ivo Pekalski har Malmö FF fått ett riktigt bra innermittfält med honom. Kanske är det lagets starkaste sida för tillfället.
Även om man har kunnat skönja en viss svacka i några matcher här på slutet av vårsäsongen har det lyst av självförtroende, kreativitet och spelglädje från firma Figueiredo/Pekalski. De tillsammans har varit väsentliga för Malmös både offensiv och defensiv. Så jag hade fel i mina profetior i min novembertext, men så här i efterhand kan jag inte bry mig mindre. Det är länge sen jag har njutit så av att se Malmö FF spela matcher, och det är länge sen vi såg MFF så långt upp i tabellen så här sent in på säsongen. Fotboll är en lagsport, men Wiltons och Ivos arbete på mittmittfältet ska inte underdrivas eller underskattas.
I kväll är det oljebolaget som det ska spelas mot innan en kort semester väntar för de himmelsblå. Även om 8 poäng inte känns helt oöverkomligt är 5 poäng upp till Helsingborg mycket mer behagligt att gå till vila med, varför en seger skulle vara ytterst välkommen. Mycket kommer att hänga på att anfallarna gör mål (mål är ju som bekant en väsentlig del av fotbollen) men nyckeln till seger hänger runt en brasiliansk hårt arbetande mittfältares hals. Wilton Figueiredos. Som jag aldrig trodde kunde ersätta Kapten Daniel på innermittfältet.
Eller som gamle Cicero skrev: Cuiusvis hominis est errare, nullius nisi insipientis in errore perseverare (vem som helst kan fela, men ingen utom dåren framhärdar i sina fel). Men det var jag i ärlighetens namn tvungen att slå upp, för trots allt har det passerat en tredjedels mansålder sen jag försökte lära mig latin – med tämligen måttligt resultat.
