Labinot Harbuzi:
"Jag har alltid älskat Rosengård"
Igår berättade Labinot Harbuzi om sin relation med Malmö FF och sin sista tid i klubben. När intervjun idag fortsätter så handlar det om hans första år i Turkiet, landslagsdrömmar och om uppväxten i den omtalade stadsdelen Rosengård.
Flyttlasset till Turkiet gick i augusti månad. Eftersom Malmö FF och hans nya klubb Genclerbirligi inte kom överens om att köpa loss honom direkt hade han ställt in sig på att stanna kvar i Sverige säsongen ut och ge sitt yttersta för MFF. Men så plötsligt var klubbarna överens och Labinot fick bara två dygn på sig att tömma sin lägenhet och ordna med nödvändig pappersexercis.
- Det var lite stressigt i början. Allt gick så snabbt och jag hann bara träna fyra träningspass innan vi spelade vår första match. Men sen efter ett tag när man kommit in i det, ordnat med boende och allt sånt så har det varit bra.
- Fotbollsmässigt är jag jättenöjd med min första säsong i Turkiet. Speciellt med tanke på att jag först hade en försäsong, spelade halva allsvenskan och var med i U21-EM innan jag flyttade ner och började på en ny säsong. Jag fick ingen direkt vila och har varit igång rätt länge. Så jag hade inte förväntat mig att det skulle gå så bra som det gjort under säsongen.
Första säsongen i turkiska Genclerbirligi slutar med en mittenplacering i tabellen. Labinot får mycket speltid och goda vitsord från spelare, ledare och i media.
Nu är han hemma i Malmö på semester. Av sex veckors ledighet återstår mindre än två. Han är avslappnad och utstrålar harmoni där han står bredvid mig med armarna lutade mot staketet till MFF:s träningsplan. Vi hade egentligen bestämt att vi skulle träffas dagen före, men genom ett sms lämnade han återbud på grund av utlandsresa. Han har varit på blixtvisit i Turkiet för att ansöka om turkiskt medborgarskap, berättar han.
- Det är av två skäl. Dels för chanserna att spela för det turkiska landslaget och dels för att det är en fördel med dubbla medborgarskap i klubbfotbollen. Till exempel kan jag byta klubb mycket lättare med ett turkiskt medborgarskap.
Det ryktas att storklubben Galatasaray är intresserade av den 24-årige mittfältarens tjänster. I den sista matchen för säsongen gjorde Labinot ett mål och en assist när hans Genclerbilirgi besegrade Galatasary med 2-1 på hemmaplan.
- Jag har fått höra att de frågat efter mitt pris och lagt ett bud. Det är där vi är för tillfället. Vår president vill inte sälja mig. Han är väldigt bestämd med att vi inte ska sälja någon i år och ser mig som en av spelarna han vill bygga laget kring.
Hur gärna vill du flytta?
- Jag trivs ju jättebra i min nuvarande klubb som tagit emot mig på ett jättebra sätt och gett mig mycket speltid. Men det är klart att man gärna skulle vilja spela i en toppklubb som Galatasaray.
Det finns fler alternativ än det turkiska landslaget för Labinot som har Kosovoalbanska rötter. Hans pappa, som arbetat med fotboll i 30 års tid, är talangansvarig för nybildade Kosovos landslag. När de nyligen mötte Halmstad i en träningsmatch på Örjans Vall fick Harbuzi en kallelse men valde att tacka nej eftersom han inte rört en boll på flera veckor.
- De får inte kalla sig Kosovos landslag än så även om jag skulle spela en match med dem så är det inget som binder mig. Men i nuläget känns det inte aktuellt. Det kommer ta lång tid innan det blir ett riktigt landslag och då är nog min karriär över gissar jag.
Det svenska landslaget då?
- Jo, men det är klart jag helst skulle vilja spela för det svenska landslaget. Jag är född och uppvuxen i Sverige och känner mig till stora delar som svensk. Jag skulle inte tacka nej om chansen dök upp men än så länge har det inte funnits något intresse. Jag vet inte om de har koll på mig, jag hoppas det. Men jag kan bli lite fundersam när jag ser att spelare från allsvenskan är med när jag, med all respekt, spelar i en bättre liga. Turkiska ligan har många spelare representerade i VM och de profiler jag får spela mot här finns inte i Sverige.
Socialt har han funnit sig väl tillrätta i Turkiet. Han bor i en lägenhet på nästan 200 kvadratmeter och det finns gott om plats för familj och vänner när de kommer ner och besöker honom. Han vill ha det så säger han, folk som kommer ända till Turkiet för att besöka honom ska inte behöva ta in på hotell eller sova på madrasser.
Hans familj bestående av mamma Sinavera, pappa Ismet och tvillingsystrarna Blerta och Blerina har betytt mycket för honom och han tillägnar dem en stor del av sina framgångar. Labinots pappa har själv spelat fotboll på hög nivå i forna Jugoslavien. Han har varit med på varenda match och träning som Labinot kan minnas.
Fotbollskarriären inledde han i Håkanstorps BK som 4-åring. Han fick träna med de som var ett par år äldre eftersom det inte fanns något lag i hans åldersklass. Han började som målvakt och spelade sin första match när han var 6 år gammal.
- Jag satt och byggde sandslott, så skrek alla föräldrar; “Res dig nu kommer bollen!” . Det blev mål, jag reste mig, gick och hämtade bollen och satte mig sedan och byggde sandslott igen, säger han skrattande.
Året efter bytte han klubb från Håkanstorp till MBI (nuvarande FC Rosengård). När han var 12 år vann hans lag Skånecupen. Labinot blev utsedd till bästa spelare och priset bestod i att följa med MFF på träningsläger. Året därpå flyttade familjen av civila skäl till Falkenberg. Detta innebar att han gick i skolan och tränade i Falkenberg under veckorna, för att på fredagseftermiddagen ta tåget till Malmö och spela match med MFF under helgen.
- Det var tufft att sätta sig på tåget själv som 14-åring. Från centralen tog jag bussen till Stadion. Man fick göra en del uppoffringar, men så här i efterhand var det värt det.
År 2000 flyttade familjen tillbaka till Malmö, året därefter bar det vidare till Holland där Harbuzi som 15-åring tog chansen att bli ungdomsproffs i Feyenoord.
- Rent fotbollsmässigt utvecklades jag en hel del. Jag blev en mer kompakt spelare och kände när jag kom hem och tränade med mina jämnåriga att jag låg steget före. Så jag har dragit mycket lärdom av det.
- Men att flytta utomlands när man är så ung är ändå inget jag skulle rekommendera. Det är en svår omställning att som 15-åring komma till ett främmande land där man inte känner någon och tvingas lära sig ett nytt språk. Nu hade jag ändå mina föräldrar med mig som kunde stötta men det var ändå tufft. Jag ångrar absolut inte min tid där, men hade jag fått samma möjlighet idag och varit en smartare 15-åring så hade jag tackat nej.
Han är uppväxt i stadsdelen Rosengård. Ett område som till största delen befolkas av människor med utländsk härkomst och som många förknippar med något negativt.
- Jag kan förstå det. Det har hänt och händer fortfarande en del skit där ute. Men jag skulle inte vilja säga att det är värre än någon annanstans. Det är ju skottlossningar och bråk överallt i Malmö. På Söderkulla, i Centrum och lite varstans.
Hur är det att växa upp på Rosengård?
- Det är nog lite tuffare att växa upp där än på andra ställen. Speciellt om man har föräldrar som inte har jobb och fast inkomst. Det finns ju en del negativa saker med området, men det finns också mycket positivt.
- Jag har alltid älskat att bo på Rosengård. Där bor i stort sett bara folk med utländskt påbrå och det är som ett eget litet land. Det finns ju en del svenskar, men de har blivit allt färre de senaste åren. Det har stärkt mig väldigt mycket som person att få växa upp med så många olika kulturer. Jag har vänner från nästan alla delar i världen och genom det så har jag fått en stor inblick i och lärt mig mycket om andra religioner. Det finns för- och nackdelar med allting och det är upp till dig hur du väljer att bemöta det.
Som MFF-spelare och sedermera utlandsproffs har Labinot Harbuzi blivit en förebild för många unga Rosengårdsbor.
- Den största förebilden är ju Zlatan, men det är klart att många ser upp till mig med. Jag glömmer inte var jag kommer ifrån och spenderar en hel del tid därute. Jag brukar spela fotboll med barnen på gårdarna där ute. Det gillar de.
Gör du fortfarande det?
- Ja det gör jag. Jag har alltid älskat det och gjorde det mycket när jag spelade i MFF också. Direkt efter vissa matcher kunde jag gå ut och spela, om jag inte orkade springa så var jag målvakt. Jag har alltid älskat den här småfotbollen med små ytor.
Och det är därigenom du fått din fina teknik?
- Ja det kan man nog säga. Alltid när vi har spelat fotboll så har det varit på asfalt på små planer. Vi tyckte det var för jobbigt att springa på en stor plan, det var bättre att spela “gårdafotboll” där man orkar lite längre och det är lite mer action. Så det är så jag fått min teknik och utvecklat mig som fotbollsspelare.
Träningen börjar närma sig sitt slut och likaså gör vår pratstund som blivit betydligt längre än planerat. Innan vi skiljs åt frågar jag honom vad han tror om Malmö FF:s chanser att stå som Svenska Mästare i höst. Han vet vad han pratar om eftersom han har köpt säsongskort och ser alla lagets matcher på dator nerifrån Turkiet.
- Man har fått behålla de flesta spelarna från förra året och har en sammansvetsad trupp där alla känner alla. Lägg till detta att man har en stor bredd med många spelare som håller klass. Det är viktigt om det skulle inträffa någon skada. Jag tror det finns goda chanser att MFF tar guld!
Himmelriket tackar Labbe för intervjun och önskar honom Lycka Till framöver.
Bonusmaterial: Labinot Harbuzi Tricks and Goals
Första delen av intervjun kan ses här.
